Statsmakten i Kina stärker sitt grepp om Hongkong

av Gordana Malešević

Inför det stundande valet till det lagstiftande rådet i Hongkong används coronapandemin av statsmakten i Kina i syfte att ta ett fastare grepp om Hongkongs politiska utveckling.

Medan många av världens politiker är upptagna med att stoppa spridningen av coronaviruset och minska pandemins negativa effekter på ekonomin, har statsmakten i Kina och delar av Hongkongs regering, med chefsminister Carrie Lam i spetsen, använt pandemin och de restriktioner som har införts till följd av smittorisken, till att ta ett fastare grepp om Hongkongs politiska utveckling. Den 18 april arresterades 15 personer, däribland tidigare ordförande för Demokratiska partiet Martin- Lee och Albert Ho, Labourpartiets Lee Cheuk-Yan, vice ordförande för Socialdemokratiska partiet Leung Kwok-Hung och mediamogulen Jimmy Lai, för att under 2019 ha deltagit i massdemonstrationerna för en demokratisering av Hongkong. De anklagas för att vara ”lierade med främmande makt som vill destabilisera det kinesiska samhället”.

Som kommentar på allmänhetens kritik i sociala medier till följd av arresteringarna, skriver justitieministern Teresa Cheng på sin blogg att de berörda myndigheterna ”kommer agera oberoende av påverkan från allmänhetens och utländska politikers åsikter” och att ”det är fel att kalla åtalen för politiserade; tvärtom, ingen, vare sig de är en mediemogul eller politiker, står över lagen eller kommer att behandlas annorlunda”.

Arresteringen är ett av flera tecken på att Folkrepubliken Kinas statsmakt tar allt större kontroll över Hongkong. Enligt den nytillträdde ministern för konstitutionella och fastlandsfrågor, Erick Tsang, kommer även den länge debatterade nya säkerhetslagen att införas.

Den sista koloniala guvernören Christ Patten och ett flertal demokratiaktivister hävdar att den nya nationella säkerhetslagens paragraf 23 – som kriminaliserar ”upproriskhet och subversiva handlingar” – är till för att ”kunna fullfölja den politiska strategin som har till syfte att kunna åtala de som har deltagit och/eller deltar i fredliga möten”. Redan 2003 försökte regeringen i Hongkong införa paragraf 23, men fick backa efter att närmare en halv miljon demonstrerade mot säkerhetslagen, som de menar begränsar medborgarnas juridiska och politiska rättigheter. Sedan dess har regeringen i Hongkong haft tillräckligt många mandat för att rösta igenom paragrafen, men har med anledning av opinionen avstått fram till nu.

I ett brev till den brittiska utrikesministern Dominic Raab skriver Chris Patten att representanter för statsmakten i Folkrepubliken Kina upprepade gånger i år har gjort uttalanden om Kinas roll i Hongkong som går stick i stäv med både Hongkongs och Folkrepubliken Kinas gemensamma deklaration och Hongkongs grundlag. Patten varnar för en upptrappning av myndigheternas förföljelse av medborgare i Hongkong och uppmanar den brittiska ledningen att omvärdera sin relation till Kinas kommunistiska parti. Chris Patten försökte under sin tid som guvernör vidga demokratin i Hongkong, som under britternas långa kolonialtid varit mycket begränsad, men möttes av starkt motstånd från Beijing. I juni 1994 genomdrev Patten sitt demokratiseringsprogram i det lagstiftande rådet (lokala parlamentet), mot Beijings uttalade vilja. Kort efter revs flera av besluten upp.

”Ett land, två system”-principen ingår i det bilaterala avtal som lyder under internationell lag och är registrerad hos FN, men Hongkongborna har varit skeptiska till löftet om att Hongkong ska få behålla sin samhällsordning och alla medborgerliga fri- och rättigheterna i minst 50 år från och med 1997 – i synnerhet efter statsmaktens tillslag mot demokratirörelsen i Beijing 1989. Många fredliga massdemonstrationer, men även mindre och våldsamma protester, har hållits i Hongkong mot Beijings allt mer omfattande grepp om öns politiska och juridiska utveckling under detta millenium. Den 9 juni 2019 protesterade mellan 330 000 och 2 miljoner Hongkongbor mot en lag som skulle tillåta att kriminella skulle utlämnas till domstolar på det kinesiska fastlandet, för att nämna ett välkänt exempel. Men demokratiaktivisterna, som har stort folkligt stöd, ifrågasätter inte bara ”ett land, två system”-principen. De kräver också en reell demokratisering av Hongkong, bland annat att de ska få utse sin regeringschef i direkta val och välja alla ledamöter till det lagstiftande rådet.

Detta är en utveckling som den politiska ledningen i Beijing inte vill se. Men dess strategi – att ömsom vänta ut, ömsom fördöma och förminska protesterna, genom att beskriva demokratiaktivisterna som en mindre grupp ligister – har inte fungerat. I distriktsvalet under det gångna året vann Beijing-förespråkarna i endast 1 av 18 distrikt. Pandemin kom därför lägligt. Den underlättar för den kinesiska statsmakten, som länge planerat att flytta fram sina positioner inför valet till det lagstiftande rådet, vilket är tänkt att hållas den 6 september.

Hongkong har 7,5 miljoner invånare och är ett av världens mest tätbefolkade områden. Regeringen har genomfört masstester, infört restriktioner som begränsar rörelse- och mötesfriheten och stängt öriket för icke-Hongkongbor. Den 3 maj hade Hongkong 1 040 smittade och totalt 4 döda till följd av coronaviruset, enligt officiell statistik.

Förutom att flera politiker i Hongkong har arresterats under den gångna månaden har en ansenlig mängd regeringsmedlemmar bytts ut mot personer som är mer benägna att följa den kinesiska statsmaktens agenda – personer som av flertalet Hongkongbor kallas ”icke-demokrater”. Detta har skett samtidigt som medborgarna inte har kunnat demonstrera sitt missnöje på gator och torg, på grund av de restriktioner som införts till följd av smittorisken.

Annat var det i slutet på november 2019, strax efter att USA:s president Donald Trump hade undertecknat lagen om Hong Kong Human Rights and Democracy Act. Då tog tiotusentals Hongkongbor till gatorna, viftandes med amerikanska flaggan och sjungandes på den amerikanska nationalsången. Det var som tack för att lagen, så som de uppfattar den, ålägger amerikanska politiker att hålla ett öga på Hongkong ur ett människorättsperspektiv, hade drivits igenom. Hong Kong Human Rights and Democracy Act förbinder bland annat USA:s utrikesdepartement att årligen rapportera till kongressen huruvida ”Hongkong är tillräckligt självständigt från Folkrepubliken Kina för att berättiga öns särskilda handelsstatus med USA” och om ”Kina har nött bort Hongkongs medborgerliga fri- och rättigheterna och dess rättsstat”. Därutöver gör Hong Kong Human Rights and Democracy Act det möjligt för den amerikanska regeringen att neka visum till och frysa tillgångar som tillhör officiella representanter som bryter mot mänskliga rättigheter i Hongkong. 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.