Svenska Yle gör gripande radioteater om barnmorskor

av Christin Sandberg

Dramapodden Barnmorskorna 1759, skriven av Hanna Åkerfelt, och delvis baserad på verkliga personer, är radioteater som griper tag från första stund. Att ett av världens äldsta yrken handlar om liv och död både för barnmorskorna och kvinnorna som föder undgår ingen i denna uppsättning av Svenska Yle Drama med regi av Jessica Edén, som får premiär på Arenan den 10 juni.

År 1759 kommer Maria Lizelia, spelad av Julia Korander, tillbaka till Åbo från Stockholm med en barnmorskeutbildning i bagaget. Där väntar en tjänst som andra stadsbarnmorska. Den första innehar den mer erfarna barnmorskan Catharina Aspelin, som tolkas av Nina Hukkinen.

Lizelia kastas in i arbetet när borgmästaren Anders Roos omedelbart kräver att hon, i sitt första uppdrag, tar sig an att avgöra om änkan Lisa Johansdotter har fött ett barn. Om hon gjort det i smyg och dödat barnet riskerar hon att åtalas för barnamord, vilket straffas med halshuggning. 

Roos slår på så vis in en kil mellan de två barnmorskorna. Maria Lizelia anser att Lisa Johansdotter är skyldig, medan barnmorska Catharina Aspelin anser att Johansdotter är oskyldig.

Konflikten är därmed ett faktum redan i inledningen.

Barnmorska var det enda yrke en kvinna kunde studera till och avlägga examen i på 1700-talet. Till hennes uppgifter hörde inte bara att sköta förlossningar, utan också att medverka i utredningar och vittna i rättegångar i just misstänka fall av barnamord, och även i fall då våldtäkt, incest, sexuella avvikelser, hors- och äktenskapsbrott behandlades. 

Arbetet som byggde på förtroende och inte liknade något annat ställde kvinnorna i yrkeskåren inför svåra prov och otaliga etiska och moraliska dilemman.

Barnmorskan kom in i människors hem och fick en unik inblick i de sociala samhällshierarkier och hemförhållanden de födande kvinnorna levde i, omständigheter som under livets gång ofta ledde till oönskade händelser, som inte gick att undvika. 

Födslarna är de scener som lyser igenom starkast i det här dramat. Det är stunder med hög närvaro och snygg ljuddesign, och det känns som att jag är med där det händer. 

När Maria Lizelia ställs inför en utdragen förlossning, där barnet inte vill ut och under vilken det hinner bli osäkert både om mamman och barnet ska klara den med livet i behåll, är det som att jag slungas tillbaka till min egen förlossning för snart tio år sedan. 

År 1759 fick barnmorskorna inte använda andra redskap än sina egna händer och snören att dra ut barn med. Så Lizelia förbereder nöddop och förväntar sig det värsta. Endast (manliga) fältskärare hade rätt att använda förlossningstänger och andra instrument. Men det var inte många som överlevde sådana ingrepp, och därför lät man helst bli.

Då, 1759, fick en stadsbarnmorska sin lön av staden och var oftast både välbärgad och ansedd. Men när yrkesrollen bygger på relationer, förtroenden och kroppsliga upplevelser är det lite som behövs för att rucka på den positionen. En moder som dör i barnsäng eller ett dödfött barn skapar förtvivlan, skuld och tvivel hos de inblandade – allt detta är sidor som skildras nyanserat av de två skådespelerskorna Korander och Hukkinen som hela tiden kastas mellan säkra antaganden och tvivel.

Barnmorskeyrket har så mycket dramatik i sig självt att jag gott tycker att konflikten mellan de två barnmorskorna – två kvinnor som kivas känns lite klyschigt – kunde ha undvikits utan att på något sätt rucka på spänningen.

Jag hade hellre sett Lizelia och Hukkinen kämpa sida vid sida. Det handlar trots allt om kvinnor som tar hand om kvinnors hälsa i en patriarkal värld. Även om det tidigt var ett yrke, är det än i dag en profession som inte står särskilt högt i kurs. 

Barnmorskans roll för kvinnors hälsa kan inte underskattas. I år 2020 är det barnmorskans och sjuksköterskans år, enligt Världshälsoorganisationen WHO – bara det en ypperlig anledning att lyssna till denna fina och autentiska radioteater som förmedlar starka känslor, och dröjer sig kvar långt in i kroppen.

Den sexdelade dramapodden får premiär på Yle Arenan den 10 juni. Den är delvis baserad på personer som levde och arbetade i Åbo 1759. Kirsi Vainio-Korhonens bok De frimodiga har fungerat som en viktig inspirations- och faktakälla till serien.

Barnmorskorna 1759. Manus: Hanna Åkerfelt. Regi: Jessica Edén. Medverkande: Julia Korander och Nina Hukkinen. Musik: Timo Hietala. Ljuddesign: Niko Ingman. Premiär på Yle Arenan 10.6.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.