Kravall – uppror – inbördeskrig?

av Markus Drake

Den globala USA-inspirerade extremhögerns radikala delar drömmer från 1970-talets The Turner Diaries till 1990-talets Siege om revansch i ett ”andra inbördeskrig”, ett som de vill vinna. Det senaste kodordet är tydligen ”boogaloo”, med ironiska vinkningar som hawaiiskjortor blandat in med militär utrustning.

När nu protester mot polisvåld sprids och blir effektiva så blir den delen av högern entusiastisk. De tror sig få det de väntar på, de mobiliserar och beväpnar sig.

Visst, de som drömmer om sitt ”boogaloo” är vilseledda och storhetsvansinniga, och de har också fel. De kravaller som pågår medan jag skriver detta är inget inbördeskrig, vilket skulle kräva minst två sidor som handlar med jämförbar militär logik.

Kravallerna har visat att de kan sprida sig, de är förankrade i en rörelse som sedan 2014 har arbetat på sina strukturer, krav och allianser. USA:s regering verkar göra sitt bästa för att ge kravallerna och alla de fredliga protester som arbetar parallellt med dem en perfekt fiende. De kanske krymper bort under en lång sommar med rekordarbetslöshet och epidemi, kanske inte. Om de fortsätter och vissa delar av kravallvågen intensifieras så kanske situationen börjar likna ett uppror, om delar av rörelsen börjar utöva territoriell kontroll till exempel. Då kommer snacket om inbördeskrig snabbt att sprida sig utanför den extrema högern, och fascister av olika slag kommer göra sitt bästa för att tillspetsa situationen.

Glöm inte att det är olika delar av högern som vill ha ett ”andra inbördeskrig” för att enligt sin teologi använda det för att till slut och i samarbete med delar av ett tidigare statligt våldsmonopol ta sig an staten självt. För att uppnå det behöver de en fiende de delar med polis, militär och paramilitära miliser. För att se en fortsättning på de nu pågående protesterna, kravallerna och på den bredare rörelsen omkring dem hoppas jag vi inte ger dem den fienden.

På sin sida har rörelsen alliansbygge och mutation. Den kan fortsätta använda sig av överraskning, flykt och sin förmåga att försvinna ut i sina bostadsområden, sina städer, sina miljöer. Allt för att kunna dyka upp på nytt, och kämpa en annan dag. Genom att överleva kan kravallen övergå till uppror. Potentialen finns: en förmåga att tolerera olika former av protest, en bredare samhällelig uppbackning än vad vi sett tidigare, lärdomar från tidigare generationers protest, och så klart en inkompetent regering och administration. De kunde inte ha skapat bättre förhållanden för en revolt om de så försökt.

Kravaller är farliga. Upproret som möjligen följer är farligare och det på en samhällelig nivå. Knäpphögern ser där sin möjlighet att bryta sig ur sin isolation. Staten och Vita huset ser sin möjlighet att roffa till sig mer makt, kanske en till valseger. För att hindra det måste upproret förhindra inbördeskrig och flyta in på nya territorier: arbetsplatsen, produktionen, sjukhuset och överlevnaden, varornas och människornas cirkulation, kulturen, ja, till och med på den traditionella politikens fält. Så kan kanske inbördeskrigets fälla undvikas, och istället övergå i en samhällelig revolution.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.