Igge Holmberg, 1966–2020

av Nina Fellman

Igge Holmberg, en person utan gråskalor men med ett stort, bultande rött hjärta, har gått bort i en ålder av 54 år.

Igge Holmberg var en ovanlig människa, och en ovanlig politiker, och just det satte han en heder i. Icke för honom att vara lite lagom och till lags.

Han föddes 1966 i Mariehamn. Under sitt liv hann han bland annat vara teckenspråkstolk, assistent för skolungdomar med problem, aktivist, Warhammer-nörd, musikälskare, bokslukare, amatörskådespelare och politiker i stadsfullmäktige i Mariehamn och i Ålands lagting.

Inom Ålands socialdemokrater hörde han till dem som stod längst till vänster, och som dessutom gjorde det med stora bokstäver, aldrig helt tillfreds om inte en liten chilifrukt puttrade i den politiska grytan. Han kallade sig demokratisk socialist, och var helt trygg i övertygelsen att vänstern på Åland behöver stå enad för att kunna ha inflytande.

Holmberg var ett uppslagsverk när det gällde arbetarrörelsens historia, både i Finland, Sverige och de länder han fattat ett särskilt intresse för. Pratade man med honom om 1 maj-firandet så fick man garanterat en föreläsning om Haymarket-massakern 1886, i en 15 minuters bisats.

Han trivdes också i de mer pampiga sammanhangen, till exempel som ordförande för Baltic Sea Parliamentary Conference, där han presiderade stilsäkert och lyhört i sitt stora röda skägg, och knöt vänskapsband med människor över alla partigränser.

Han satt två perioder i Ålands lagting, och var bland annat socialdemokraternas gruppledare i Mariehamns fullmäktige.

Igge Holmberg var en sann internationalist. Han brann för rättvisa, för humanism och för feminism. För honom var det viktigare att skaka om än att släta över, och fick han igång en riktigt rejäl debatt lutade han sig nöjt tillbaka och betraktade sitt värv, ofta med pipan eller en fet cigarr i munnen.

Han var också en riktig nallebjörn, snäll och vänfast och alltid redo att bokstavligen ge bort skjortan från sin rygg om det fanns någon som behövde den. Det var en del av den övertygelse som för honom inte bara var teori utan vanlig vardag.

In i det sista i sin svåra sjukdom, som han pratade öppet och offentligt om, ville Igge träffa sina vänner. Det vittnar om hans stora hjärta och hans betydelse i många människors liv, att de som kom var unga och gamla, människor från alla delar av samhället, politiska motståndare och partikamrater, och att de alla hade samma sak att säga.

Igge, han var en provokatör, en socialist, en rabulist och en särling. Och en god människa som man alltid visste var man hade, på de utsattas sida.

Foto Joakim Holmström/Nya Åland

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.