Topi Lappalainen är ny chefredaktör på socialdemokratiska Arbetarbladet. Han tar över rodret medan Johan Kvarnström sitter i riksdagen. Lappalainen är också sedan länge aktiv inom Finlands svenska socialdemokrater. Vad tänker han om Arbetarbladets roll, och hur ser han på dagens socialdemokrati?
Topi Lappalainen har många strängar på sin lyra. Han har en brokig akademisk bakgrund, med examina i både ekonomisk historia (Uppsala) och nordisk litteratur (Helsingfors). Under flera år verkade han som timlärare i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet. Han har tidigare frilansat bland annat för Arbetarbladet, Västra Nyland och Ny Tid. Han har recenserat i synnerhet skönlitteratur, men har också skrivit om både nordisk och amerikansk politik. I det nuvarande jobbet på Arbetarbladet har den akademiska bakgrunden varit värdefull: det gäller att vara allmänbildad, skriva bra och ha samhällsvetenskapliga kunskaper.
Vänstersinnad debattkultur
Lappalainen framhåller att socialdemokraterna har varit viktiga för tvåspråkigheten i landet. Detta arv, han nämner chefredaktörerna Atos Wirtanen och K.A. Fagerholm, vill Arbetarbladet vara med om att förvalta genom en stimulerande tidning. I de finländska socialdemokraternas Demokraatti ingår en språkbadsspalt på svenska: någon av Arbetarbladets texter publiceras tillsammans med en ordlista.
Att Arbetarbladet från och med 2010 endast finns på nätet gör förstås skillnad, men man fortsätter att ha som mål att vara språkrör för FSD, Finlands svenska socialdemokrater, samt fungera som en vänsterröst i Svenskfinland.
– Det är viktigt att olika röster hörs i den politiska debatten, också vänsterröster, så att diskussionen i Svenskfinland inte blir för dominerad av SFP. En levande debattkultur är bra för alla.
Ambitionen är att nå också dem som inte är socialdemokrater. På sistone har Arbetarbladet varit med och dragit igång en podd, ”Proggispodden”. Avsikten är att lyfta fram intressanta socialdemokrater, men också brännande frågor och ideologiska perspektiv. Den är ingen nyhetspodd utan vill erbjuda innehåll man också kan återkomma till senare.
”Samvetets röst”
Enligt Lappalainen har FSD hållit sig väl framme inom den socialdemokratiska rörelsen i Finland genom riksdagsledamöterna Johan Kvarnström (Arbetarbladet egentliga chefredaktör) och, tidigare, Maarit Feldt-Ranta. Österbotten och Nyland har varit starka områden. Det finns dessutom en aktiv yngre generation, bland annat i form av Östra Nylands Anette Karlsson.
Språkfrågorna har förstås varit viktiga för FSD, och Lappalainen lyfter fram klassfrågornas betydelse när det gäller dessa, som då det gäller vård. Också trafikpolitiska frågor har fått plats, inte minst de som rört Västra Nyland och kustbanan.
Lappalainen beskriver FSD som ett slags samvetets röst inom det socialdemokratiska partiet. En progressiv röst inom partiet som vågar debattera och ha egna åsikter.
Låter sig en ”samvetets röst” placeras in på en vänster-högerskala?
– Att våga ifrågasätta är inte en fråga om vänster eller höger. En annan sak är att vi har en del vänsterprofiler inom FSD, som exempelvis vår ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige, Thomas Wallgren.
Själv har Lappalainen redan under många år varit med i Wallgrens valkampanjer. I partiet har han varit medlem sedan 2003. Sedan ett tag tillbaka är han också ordförande för Socialdemokratiskt forum, en av partiavdelningarna i Helsingfors. Avdelningen har rötter i sextiotalets vänsterrörelse och studentpolitik och fram till 1990-talet hette den ”socialistiskt forum”.
Har ordet socialism helt strukits ur vokabulären?
– Många socialdemokrater identifierar sig med begreppet. En av dem som starkast har fört fram ”demokratisk socialism” är Folke Sundman som är ordförande för Helsingfors svenska arbetarförening. Alla socialdemokrater identifierar sig inte med demokratisk socialism men för många är det ett levande begrepp, som till och med finns med i principprogrammet som godkändes under partikongressen i augusti: där står det att vi omfattar demokratisk socialism.
Hur kommer det sig att du själv kom att ansluta dig till det socialdemokratiska partiet?
– Så länge jag minns har jag varit sympatiskt inställd till socialdemokraternas ekonomiska politik. Studierna i ekonomisk historia i Uppsala gjorde att jag lärde mig att uppskatta den nordiska modellen och den nordiska arbetsmarknadsmodellen.
Och hur skulle du själv beskriva en socialdemokratisk ekonomisk politik?
– Kärnan är att människor är engagerade på bred front i det ekonomiska livet. I det nuvarande kapitalistiska systemet är det en liten grupp individer som tjänar enorma summor. Ett arbetarparti utgår från fördelningspolitik, att alla ska vara med. Detta är en kamp på olika nivåer, från det globala till kommunerna. En central aspekt är att vården ska stå under demokratisk kontroll.
– Socialskyddet behöver reformeras så att det är lönsamt att arbeta och så att folk inte faller utanför systemet. Det vore viktigt att fortsättningsvis ha visioner för samhället. Den socialdemokratiska traditionen inspirerar fortfarande när det gäller ekonomi som involverar alla och ett socialskyddsnät som omfattar alla. Att blicka bakåt måste inte vara en fråga om festtal eller nostalgi. Det historiska perspektivet hjälper oss att tackla framtidens utmaningar.
När det gäller hot mot den sociala tryggheten nämner Lappalainen skatteparadisen. Finland kan inte bekämpa dem på egen hand, men man kan ändå gå i bräschen för en progressiv utveckling. Lappalainen nämner också minoritetsskydd: här borde Finland vara med och värna om de här frågorna, också genom att aktivt vara med och påverka i EU.
– Man måste komma ihåg att diskriminering också kan vara ekonomisk.
Socialdemokrati i Finland och i Norden
Lappalainen säger att regeringen Marin samt socialdemokraternas nya partiprogram vittnar om att partiet inte motsvarar bilden av gråsossar, och det kan inte heller anklagas för att vara bakåtsträvare som klänger sig fast i det man redan har åstadkommit. Partiet blickar framåt och har visioner. Lappalainen nämner de arbetsgrupper som har arbetat med utkast för programmet; här har en stor del av partiets medlemmar deltagit, och livlig diskussion har förekommit i dem.
Att socialdemokraterna nu är statsministerparti innebär en mängd möjligheter, säger Lappalainen. Det var trots allt 16 år sedan sist. Förutom nya möjligheter att påverka politiken innebär det en chans att bygga upp partiet och värva nya medlemmar. Därför är det viktigt att också Arbetarbladet håller sig framme. Tidningen fungerar också som ett fönster mot Norden. Om nordiska socialdemokrater vill sätta sig in i vad som händer i Finland kan de börja där.
På frågan om vilka skillnader det finns mellan nordisk socialdemokrati idag svarar Lappalainen diplomatiskt att skillnader nog finns, även enighet.
– I Finland behöver vi inte nödvändigtvis följa de linjer som övriga nordiska socialdemokratiska partier stakat ut. Vi kan sträva till att vara ett föregångarparti som andra kan ta efter. Där spelar Sanna Marin en roll: vi har sällan haft en statsminister som väcker sådant intresse utanför Finlands gränser.
Finns det frågor som nordiska socialdemokrater har samarbetat kring, som anses extra viktiga, eller som rört upp konflikter?
– Socialdemokratins fackliga koppling är stark. Att Antti Rinne och Stefan Löfven var bekanta genom de fackliga kontakterna har gjort att man haft en gemensam syn på arbetsmarknadsfrågor. Sedan har invandringspolitiken varit en fråga där partierna skiljer sig åt.
Hur viktig är kopplingen mellan facken och socialdemokratin idag?
– Att man upprätthåller samarbete med facket är grundläggande i ett arbetarparti.
Som exempel på dagspolitiskt engagemang för att stärka fackens roll nämner Lappalainen att den österbottniska riksdagsledamoten Matias Mäkynen har ett förslag om obligatorisk a-kassa. En annan viktig fråga är utnyttjandet av utländsk arbetskraft, det är viktigt att se till att de får arbeta på lika villkor som alla andra. Till sist handlar det om arbetsvillkoren för vårdpersonalen och alla andra som är och har befunnit sig vid frontlinjen i bekämpningen av coronapandemin.
– Snuttjobbares, frilansares och småföretagares situation hör till socialdemokraternas största utmaningar just nu.
