Not like other girls?

av Milena Hyvärinen

Jag har alltid funnit det underligt att tänka att flickor och kvinnor endast klär sig fint och sminkar sig för sig själva, vilket man hör många hävda. Det finns förstås många kvinnor som älskar att sminka sig men det finns också många för vilka det är svårt att gå hemifrån utan smink. Detta för att de då känner sig fula eller är rädda för kommentarer som ”du ser trött ut”. Om man sminkar sig och klär sig fint av rädsla för vad andra kommer att tycka gör man ju det inte för sig själv. Det finns sociala förväntningar på att kvinnor ska vara vackra och genom att leva upp till förväntningarna förstärker vi bara dem. Om man intalar sig att kvinnor upprätthåller kraven för att de gillar det, glömmer man att det är en performans. Elementet av performans tar sig speciellt tydliga uttryck på sociala medier.

Som motreaktion mot typiskt feminina stereotypier uppstod i tiden fenomenet ”I’m not like other girls”. Det finns många stereotypier kring vad flickor gillar som endast visar en snäv bild av verkligheten. ”Flickor gillar smink, flickor gillar färgen rosa, flickor gillar att prata om pojkar.” Vi influeras från tidig ålder av könsroller- och stereotyper men många av oss konstaterar att vi inte passar in i dem. Det är här som ”I’m not like other girls” -fenomenet kommer in. Vi tror så starkt på könsrollerna att även om vi vet att de inte passar in på oss så tror vi att de passar in på andra kvinnor. Problemet uppstår då kvinnor tar så stor stolthet i att vara annorlunda att de trycker ner och dömer kvinnor som är klassiskt feminina och gillar klassiskt feminina saker. 

Många män trivs bättre med kvinnor som inte vill gå och shoppa och som dricker öl och spelar videospel med dem hellre än att tala om känslor eller titta på romcoms. Mot den bakgrunden är fenomenet ”I’m not like other girls” också ett uttryck för kvinnors behov av att vara män till lags. Min generation har vuxit upp med tredje vågens feminism, som i princip bejakar alla olika former av kvinnlighet, men ändå följer vi långt ifrån alla den filosofins principer. Jag upplever att vi kvinnor fortfarande hela tiden bär upp en roll för att tilltala män, ofta genom ett överdrivet undertryckande av femininitet.

”Not like other girls”-trenden dog ut för några år sedan men har istället slagit över i en lite annan form på appen tiktok. Just nu går det runt en trend på appen som heter: ”presentera dig själv och orsaken till att andra kvinnor hatar dig”. Det är en trend som innebär exakt det namnet antyder kvinnor postar tiktoks med orsakerna till att andra kvinnor är avundsjuka på eller ogillar dem. Orsakerna kan vara att majoriteten av deras vänner är av det motsatta könet, att de har naturligt stora bröst, eller att de har en pojkvän. Trenden går precis som ”not like other girls” ut på att separera sig själv från andra kvinnor, men istället för att vara annorlunda på grund av egenskaper de själv besitter är det för att andra kvinnor hatar och/eller är avundsjuka på dem. Enligt mig är det bara en annan sida av samma mynt, fenomenet handlar inte mera om könsstereotypier men problemet kvarstår i och med att kvinnor fortfarande känner behov av att trycka ner varandra.

Jag har aldrig haft en ”not like other girls” fas då jag trott att jag är annorlunda och speciell, men jag har istället alltid känt mig dömd för att vara en av de vanliga flickorna. Jag har känt mig mindre värd för att jag är feminin och tar del av populärkultur. Jag har på grund av det försökt vara annorlunda och förtryckt vissa delar av mig själv för att undvika kritik. Jag har alltså försökt vara ”not like other girls” fast jag vet att jag är traditionellt feminin och att det inte är något fel med det. I och med att ”not like other girls” blev ett så stort fenomen kunde alla känna att de inte var som de andra och alla blev plötsligt en minoritet. De som förut var de ”normala” kände sig plötsligt också utanför. Jag tror att det är det utanförskapet som skapade det vi nu ser på tiktok – behovet att trycka ner andra .

Vi måste ge plats åt kvinnor att utforska sin identitet utan att känna att de måste passa in i någon stereotyp eller uppfylla någons förväntningar. Om vi börjar acceptera att människor kommer i flera olika former som inte nödvändigtvis passar in i våra förutfattade meningar kanske vi slutar känna en så stor press på att vara något vi inte är. 

 

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.