Tillsammans med en rad andra kamrater i Uppsala Vänsterparti har jag fått frågan varför jag demonstrerar på första maj, arbetarrörelsens egen dag. Demonstrationsdagen med stort D.
På första maj höjer vi våra röster tillsammans med många andra för en rättvisare värld. Det är en till synes enkel fråga. Det finns så mycket som är orättvist, som skulle kunna göras mycket bättre. Nu får jag bara får välja en fråga. Eftersom jag jobbar med och för nationella minoriteter, valde jag att betona och lyfta den aspekten: Jag demonstrerar för att rättigheterna för Sveriges fem nationella minoriteter – sverigefinnar, samer, tornedalingar, judar och romer – ska synliggöras, lyftas, och stärkas. Är det något jag lärt mig efter alla år som sverigesvensk i Finland och nu när jag jobbar med minoritetesfrågor är det att människor som tillhör en nationell minoritet ofta utsätts för rasism, hånas, trakasseras och inte minst osynliggörs. Jag demonstrerar för språklig och kulturell mångfald – inte enfald. Det må låta klyschigt men kan inte upprepas nog många gånger. Det är en sann rikedom för ett samhälle.
En röd dag. En glädjens dag. En kraftfull dag. I veckan har jag tillsammans med kamrater från Vänsterpartiet Uppsala delat ut tidningar och flygblad. I den superfina tidningen som pryds med Nooshi Dadgostar på framsidan blir det så tydligt att vägen framåt för ett rättvisare och solidariskt samhälle är vänsterpolitik. Det handlar om hyreslägenheter som folk har råd med, om en äldreomsorg som fungerar, att slippa otrygga timanställningar, att det finns skyddsmaterial då en pandemi brakar loss. Där barn får tala finska med varandra på skolgården utan att få höra att ”här pratar vi faktiskt svenska”.
Jag är otroligt stolt och glad över att vara en del av en global vänsterrörelse som verkar och tar avstamp i lokalsamhället. För mig är grundordet TILLSAMMANS. Ensam är aldrig stark utan bara ensam, men tillsammans kan vi bygga trygghet, jämlikhet och en välfärd som går att lita på. Framtidstro och hopp. Vi hade hoppats att kunna genomföra en härlig, gemensam demonstration tillsammans i år. Att få gå igenom staden med röda banderoller med vårt budskap, att få sjunga Internationalen tillsammans.
Nu blev det inte så. Vi ställde naturligtvis inte in – vi ställde om!
Vi hänger rött från fönster och balkonger, vi slår oss ned framför våra skärmar och följer någon av de många livesändningar som vänsterpartister gör från norr till söder. I Uppsala går det i proggens och poesins tecken – bara en sån sak gör mig glad.
Framför allt samlar vi styrka och framtidstro. Den kommer att vara röd och från vänster. För det är ju ingen naturlag som säger att vi måste leva i ett samhälle med klassklyftor, där välfärden urholkas, klimatet är nödläge. Genom att demonstrera på första maj visar vi och påminner om att en hållbar värld är möjlig. Det bästa vi gör är det som vi gör tillsammans!
Nu vill jag veta varför DU demonsterar på första maj? Vilken är din hjärtefråga?
