En kärleksdikt om vänstern

av Rosanna Fellman

Jag älskar idealisering

jag älskar att sitta med medlemmar från Vänsterunga och prata om saker som vi hört äldre socialister, syndikalister, fackförbundare, rättvisans fackelbärare, vänsterförbundare, -ismer & -ister,

prata om hur demonstrationer och tillräcklig gemenskap förbättrat saker,

hur, ett vi, har blivit VI, att vi sitter med historia och tro på förbättring bakom oss

Jag älskar att glorifiera saker som varit,

saker som man strävar till

Jag älskar helhetsbilder

 

Jag älskar att förstå min plats

Jag har en så ofantligt stor avundsjuka inför folk som växt upp i vänsterhem,

som liksom fått bli lite indoktrinerade, kanske föräldrarna ställt upp i kommunalval,

och liksom fått grunden hemifrån, alla levt i samförstånd och när jag säger detta till folk som växt upp med min idealiserade bild blir de oftast irriterade eftersom

Jag är någorlunda högt utbildad med kulturstatus som kan citera teoretiker och får tala i media som nån kokko om allt möjligt politiskt utan att ens vara politiker utan att behöva kämpa speciellt hårt

Jag älskar att försöka förstå min plats

 

Jag älskar diskussion

jag älskar att ofta hålls de här diskussionerna i barerna, på natten, i mötesrum,

när man krockar in i varandra på stan och det känns som att detta är bubblan

det imponerande är att folk försöker gå utanför sitt egna safe space

Poängen är att inte bara det inre ska få ha det jämlikt

därför hålls diskussionerna även på mer oväntade ställen

som i kafferum, dejtingappar, populärkultur, vid loppisförsäljning,

under släktingars dop & bröllop, kalas & gästhamnens kassa,

för det går inte att undgå när allt i ens liv hör ihop med allt annat

Jag älskar information

 

Jag älskar brokighet

Från lokalavdelningen får vi sända sju representanter till kommunalavdelnings höstmöte och vi från svenskspråkiga Åbo-avdelningen sitter där och trycker med våra papper och någon får översätta åt en inflyttad ålänning och ibland stiger någon av oss upp och håller en kort taltur på svenskfinska och sedan röstar vi om olika förtroendeuppdrag och jag ser hur halare, kostymer och färgglada loppisskjortor sätter sina papperslappar med namn som får sitta i kommunala organ i framtiden

jag älskar öppenhet

 

Jag älskar första maj

När jag studerade frågade en medstuderande om varför jag inte dricker så mycket på vappen,

och jag svarade att jag ska gå i första maj-demonstrationen imorgon och jag fick dra hela storyn om hur fackföreningar och medborgarrörelser och inbördeskrig och lagförändringar spelat roll i de arbetsrättigheter vi har idag, vi marscherar för att prekariatet har dåliga rättigheter och lågavlönade nervärderas och för att arbetets roll förändras medan vi ska använda faktureringsfirma och tvingas in till avtal som vi inte kan tacka nej till, inga rättigheter kommer utan att höja kollektiv röst

Jag älskar att demonstrera för rättigheter

 

Jag älskar sexifiering av ideologi

jag älskar att citera Rosa Luxemburg och Slavoj Zizek på scen, liksom hålla handen tätt intill min hals och bimbofierat kläcka ur mig ”sosialismi on rakkautta!” som nån jävla utdöd pacifist med tissar stå där och använda könsmaktsordning, utnyttja min kropp och sälja idéer genom mina tissar på sociala medier, katsokaa tisseihin sieltä löydätte rakkauden sosialismi,

viskar jag åt publiken som kom för att utnyttja min kropp men som stannade

för att de inte täcktes stiga upp ur stolen längre när jag drar monolog

jag älskar ironisering av ens ideologiska identitet

 

Jag älskar inre kritik

när folk fått nog av jomande och personliga vendettor vänds till slut kritiken inombords,

till de bord som partiet sitter vid och måste reda upp var felet ligger,

för det uppstår lätt sådant när det handlar om folks liv och karriärer,

ibland reds det ut och ibland blir det till större problem som man måste reda ut när de exploderar, ville egentligen inte ta med inre kritik i den här dikten för då skulle kanske någon läsare få fel bild av gemenskap, men ett sådant perspektiv skulle inte vara sant för att alla partier har inre konflikter och detta är min kärlek, inte propaganda,

och då tycker media att varför finns det så lite inre kritik i er logik, och man undrar varför inte alla partier måste redovisa för sin inre kritik men det talar man inte så mycket om vid något bord alls

jag älskar att se när man reder ut inre kritik

 

Jag älskar vänstern

Jag älskar att det finns en plats, ett sammanhang, för förbättring, för förändring och kritik

Jag älskar att idealisera tills någon väcker mig

för man blir för det mesta alltid väckt med en ny dag av att försöka förbättra

Därför älskar jag vänstern

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.