Agneta Rahikainen spårar syfilisens medicinska och kulturhistoriska inverkan i sin nya bok Smittans rike.
Det är inget annat än syfilis”. När den franske sekelskiftesförfattaren Joris-Karl Huysmans sammanfattar huvudpersonens intryck i romanen Mot strömmen (A rebours, 1884) av en överväldigande, närmast köttslig, blomsterprakt blir orden samtidigt en bild av en kropp och ett medvetande på väg att förstöras av den mytomspunna könssjukdomen. Huysmans hörde till den symbolistiska och dekadenta riktningen i det sena 1800-talets Frankrike. Hans skandalösa roman fick stor uppmärksamhet och inspirerade bland andra Oscar Wilde, vars romanfigur Dorian Gray i romanen Dorian Grays porträtt (1890) läser Huysmans bok. Andra såg paralleller till diktaren Charles Baudelaires arbete Det ondas blommor (Les Fleurs du mal, 1857), vars franska titel sägs rymma ett par referenser till sjukdomen. Baudelaire var själv sjuk i syfilis.
Om man börjar räkna upp konstnärer, tonsättare och författare som drabbats av den ofta obotliga sjukdomen eller som traumatiserats av att växa upp med en eller båda föräldrarna sjuka, då blir listan lång. Hugo Simberg hör till dem som dog av syfilis, liksom Guy de Maupassant, Franz Schubert och Gustave Flaubert. Poeten Gunnar Ekelöf upplevde som barn en far som sakta förvandlades till ett dreglande kolli av sjukdomen, medan författaren Clarice Lispector hade en mor som inför barnen blivit våldtagen av ryska soldater och på den vägen smittats. Det var först framemot 1950-talet som penicillinbehandling mot syfilis helt slog igenom.
Du som är finländare, särskilt om dina far- och morföräldrar bott i Helsingforstrakten, har förmodligen en eller annan nära släkting som varit sjuk i syfilis. Finland var nämligen hårdast drabbat av syfilis i Norden. Skälet anses vara att finländare i så stor utsträckning deltagit i och utsatts för krig, som är syfilisens verkliga ”superspridarevent”.
Samtidigt som sjukdomen, vilken utvecklas i flera stadier, hade förödande konsekvenser för de drabbade var den också så skambelagd att läkarna hemlighöll diagnosen för de närstående. Smittan fördes därmed vidare till dem ovetande, i värsta fall föddes även barnen med sjukdomen, och dog då ofta en plågsam och tidig död.
När Agneta Rahikainen i Smittans rike. Om syfilis i konst, kultur och kropp skriver ett slags syfilisens kulturhistoria är det just med en personlig utgångspunkt. Hennes morfar dog under plågsamma och delvis hemlighållna omständigheter. Det visade sig att han dött i syfilis. Som så många andra hävdade han att han fått smittan på ”oskyldigt” vis – det är fullt möjligt att smittas genom smutsiga handdukar eller annat hygieniskt slarv, men det är relativt ovanligt. Som de flesta könssjukdomar smittar den i allmänhet genom kyssar, genital kontakt och utbyte av kroppsvätskor. I Rahikainens fall var det inte bara morfadern som drabbades, utan hela familjen. Hustrun som vårdade den till sist hjälplöse mannen, dottern som såg sin far förvandlas till ett paket av smärta, och barnbarnet som lämnades med ett tyst hål i familjehistorien.
Det är därför flera lager av berättelser i Rahikainens bok: det personliga, det medicinska och det kulturhistoriska. Den personliga vinkeln ger en särskild närvaro åt läsningen, med den blir syfilis inte något abstrakt och på avstånd. Många har upplevt syfilisen och dess följder på nära håll. Rahikainens morfar dog så sent som 1951. Det sena årtalet markerar hur länge också relativt utvecklade länder som Finland drogs med syfilisgisslet.
Syfilis kom till Europa med de återvändande spanska conquistadorerna efter Columbus ”upptäckt” av Amerika. Soldaterna gav ursprungsbefolkningarna mässling och andra sjukdomar som dödade miljoner, men syfilisen som de tog med hem drabbade över tid miljoner även den. Och inte bara i Europa, utan också i Asien, Afrika och andra platser som drogs in i den koloniala handeln och exploateringen.
”Den stora imitatören” har syfilis kallats, den har en växlande sjukdomsbild och kan i en del fall vara obemärkt och latent i årtionden, medan den även kan yttra sig i spektakulära sår, hudförändringar, bortfall av näsa, öron, ögon och förtvinade lemmar. Fruktansvärda magplågor är vanliga, liksom smärtor orsakade av ett kollapsande nervsystem. Galenskap och demens förekommer i sjukdomens sena fas och – naturligtvis – död. Behandlingen var länge olika kvicksilverpreparat som i sig ibland var lika farliga som sjukdomen. På 1900-talet kom medicinen Salversan vilken gav upphovsmannen Nobelpris, och med antibiotika kunde till sist syfilis strykas från listan över grasserande sjukdomar i väst. I mindre priviligierade delar av världen drabbas ännu tusentals människor.
Tyngdpunkten i Rahikainens bok är inte de medicinska aspekterna – där kunde man ha önskat sig lite mer information – utan hur syfilis påverkat de olika konstarterna. Det är en ganska kompakt skildring, med exempel på författare, tonsättare, filosofer och konstnärer som berörts av sjukdomen, och referat av verk där syfilis spelar en roll. Priset för mängden information blir att boken på sina ställen blir aningen rapsodisk. Därför är det skönt att den även ger mer plats åt vissa arbeten som Huysmans Mot strömmen och – en av mina egna favoritböcker – Thomas Manns Doktor Faustus. Den senare är en fiktiv tonsättarbiografi om Adrian Leverkühn, med viss musikalisk om än inte faktisk förebild i modernisten Arnold Schönberg. Leverkühn låter smitta sig medvetet med syfilis för att den vägen uppnå konstnärlig isolering och förhöjd känslighet. Det är omtvistat om syfilis kan bidra till kreativitet; vi vet under alla omständigheter att den förkortar liv och till sist omöjliggör skapande.
Rahikainen visar eftertryckligt hur patriarkala attityder omgett syfilis in i modern tid. Trots att det var äkta män som förde syfilisen från umgänge med prostituerade och tillfälliga relationer till de egna familjerna var det ändå uteslutande prostituerade och ”lösaktiga” kvinnor som alla åtgärder riktades mot. Prostitutionen reglementerades, de prostituerade kontrollerades genom besiktningar av läkare, unga kvinnor (nästan alltid med låg social ställning) kunde spärras in på grund av påstådd lösaktighet eller utagerande sexualitet. För borgerliga män väntade däremot endast behandling och vid behov diskretion.
Smittans rike är en spännande och informationsrik skildring av en sjukdom som under mer än 400 år inverkade på europeiskt liv och kultur. Att den i ett kompakt format tar itu med ett mycket stort ämne är både dess största förtjänst och brist. Här finns uppslag för flera böcker till.
Agneta Rahikainen:
Smittans rike:
Om syfilis i konst, kultur och kropp.
Natur & kultur 2021.
