Antiimperialistisk armkrok med rysk propaganda

av Marcus Prest

Antiimperialisterna på Twitter ser USA:s ondska som den dominerande berättelsen om hur världen formas. I det narrativet är bara de som kämpar emot USA värda något stöd.

En aspekt av Rysslands systematiska bestialiteter i Ukraina är att jag fått upp ögonen för vissa västliga, särskilt amerikanska, Twitterpåverkares armkrok med den ryska propagandan.

Jag har främst drabbats av personer som Aaron Maté från den, lugnt sagt, Kinavänliga nyhetssajten The Greyzone, Scott Ritter, med ett förflutet i den amerikanska marinkåren, tidigare vapeninspektör i Irak och i skrivande stund avstängd från Twitter, journalisten Michael Tracey och några andra.

Jag har ingen klar uppfattning om hur inflytelserika de nämnda personerna är – men helt betydelselösa är de inte och samtliga kan placeras på vänsterkanten i det amerikanska flödet. De delar en världsbild, cynism, och ett förhållningssätt till Ryssland, USA och i förlängningen Nato som är vanligt bland en mängd påverkare med vänsterkonnationer. Attityden och förhållningssättet återkommer också hos skribenter på Aftonbladet och andra svenska publikationer med vänsterinriktning – låt vara att de rikssvenska versionerna är mildare och inte fullt ut lika entydigt för ett ukrainskt nederlag som de amerikanska.

Finländska motsvarande påverkare har jag inte lagt märke till, åtminstone inte prominenta sådana. Men jag har heller ännu inte läst Jessikka Aros bok Putins trolI, ett verk som förmodligen ger en dystrare bild av rysk påverkan i finländska medier än vad jag nu har.

Komplott styrd av imperialistiskt USA

Den gemensamma nämnaren bland de nämnda twittrarna och skribenterna är ett slags antiimperialism, och det är kanske det som ”vänster” betyder i det här sammanhanget, men med begränsningen att endast väst och USA kan vara imperialistiska. Det draget delar de för övrigt med andra grenar av vänsterkantens identitetspolitik och kolonialismidéer som inte direkt handlar om USA och Nato, men nog om väst. Hur tokhögern förhåller sig till USA, Nato och Ryssland är en annan text.

I det främst amerikanska vänstersammanhang jag bekantat mig med är det som pågår i Ukraina ett proxy-krig iscensatt av CIA och den amerikanska administrationen. Joe Biden, Hillary Clinton och Joe Bidens son, Hunter, hör till de centrala gestalterna i en komplott där USA krigar mot Ryssland till den sista ukrainaren, som Aaron Maté beskriver det som nu pågår. För övrigt en beskrivning av kriget som de delar med just tokhögern. Det handlar om ett Ukraina som styrs av nazister i förbund med amerikanska imperialister – där är de eniga med den ryska propagandamaskinen. Innan han blev portad från Twitter publicerade Scott Ritter en bild på ryska ölflaskor och önskade god jaktlycka till de ryska naziförintarna.

Ukrainas motstånd är i dessa påverkares ögon högst beklagligt och ett bevis på hur väl CIA:s manipulation gått hem och att ukrainarna och västvärlden blundar för landets enorma naziproblem, ett naziproblem som underkänner Ukraina som nation.

Ukrainarnas egen agens kan enbart komma till uttryck om de lägger ner vapnen i ett krig ”de inte kan vinna” och alla Ukrainavänner borde förstå att enda sättet att rädda Ukraina är att sluta skänka Ukraina vapen och att Ukraina genast borde gå med på ryska fredsinitiativ.

Maidan var i samma berättelse också helt och hållet iscensatt av USA liksom all annan upproriskhet mot ryskt inflytande i staterna som gränsar till Ryssland. Att människor riskerade och förlorade livet och ville ha sitt land tillbaka från Viktor Janukovytj som närmade sig Ryssland i stället för EU, som han lovat, är en petitess. Det imperialistiska Nato expanderar och försätter Ryssland i en omöjlig situation. Putin har gjort så gott han kan i elakt spel, ”låt vara att han inte är något helgon”.

Att Ryssland själv försatt sig i en omöjlig situation och att Putin från att han tog makten lett en gangsterregim som för varje dag mer och mer börjar likna Nordkorea i sin förtrycksapparat beror i så fall på att Putin tvingats manövrera som han gjort på grund av västs missgärningar och manipulationer.

Rysslands väsen

Att de länder som gränsar till Ryssland och de länder som har erfarenhet av ryskt styre var de som ivrigast ville in i Nato och är de som nu också starkast kräver att Natoländerna gör mer för att hjälpa Ukraina hör inte hit. I ”realpolitiken” går Rysslands historiska roll, rätt till inflytandesfär, och vikten av att ha en motvikt mot den USA-ledda imperialismen före den ukrainska självständigheten. Eller vill ni att vi alla går under i ett kärnvapenkrig? Och är nu Ukraina på riktigt en nation?

Ryssland har i narrativen ett väsen som bör respekteras. Åtminstone verkar det implicit vara ett sådant metafysiskt väsen som resten av världen behöver ta hänsyn till; ett väsen som är större än Putin och hans regim. Det kommer till uttryck i hur man skriver om Ryssland som ett land och en kultur som ger Ryssland vissa rättigheter som demokratiska strömningar inte har något ärende att utmana.

Det här är snårig diskussion där man lätt trasslar in sig. Alla länder har förstås en idé, något slags essens som landet är samlat kring, vagt eller klart; men det märkliga är att se hur dessa idéer hos dessa vänstertänkare antas ge Ryssland rättigheter över Ukraina.

Att detta väsen skulle kunna vara laddat med något djupt beklagligt som tagit sig in i hur Ryssland under de senast 600 åren behandlat sin egen befolkning och hur den ryska maktstrukturen ser ut hör heller inte hit. Det är som det är.

Och att ryska oligarker och andra personer som försatt sig i onåd hos den ryska regimen, trillat ner från fönster, spetsats på järnspett, förgiftats, drabbats av hjärtattacker och självmord har inget med Putin att göra. Underförstått att det är löjligt för en vuxen människa att tro att någon sådan ond makt som Putin kunde finnas i världen och hålla på och mörda så där. Vad skulle han ha att vinna på det?

Att underrättelsetjänsterna och politikerna i väst däremot utan tvekan är just så ondskefulla att de skulle iscensätta dessa mord för att misskreditera Putin är däremot så självklart att man inte desto vidare behöver argumentera för saken.

Det är också barnsligt att veva med att väst skulle stå för något bättre – titta bara hur Nato och USA betett sig sedan 1991. Lika barnsligt som att tro att kampen i Ukraina handlar om demokrati. Sak samma vad ukrainarna själva säger. Och väst består enbart av hycklare.

Om dessa så kallade vänstertyckare haft något att säga till om 1939 skulle Finland inte ha haft en chans. Vår folkmördande vita regim borde omgående ha åsidosatts och nationen anslutits till Sovjetunionen. Stalins krig var å det hela taget nödvändigt, förståeligt då man tänker på hur nära Finland låg Leningrad, Sovjet måste få tänka på sin säkerhet, och att Finland satte upp ett rasande motstånd visar bara hur hjärntvättade vi var av… möjligtvis tyskarna men kanske främst av Kapitalet och Borgarna. Just den tyska hjärntvätten led vi kanske inte ännu av 1939 då Stalin var allierad med Hitler för att sedan, nesligt, bli lurad och där föll Sovjet och Rysslands folk ännu en gång in i ett enormt lidande. På grund av omvärldens ondska; ett återkommande tema i Ryssland och också ofta bland Rysslandsvänner utanför Ryssland: Ryssland som utan egen förskyllan drabbas och lider. Och bland annat därför ingen uppgörelse med den egna historien.

Ideologisk blindhet

Den som annars tror att Ukraina har ett allvarligt problem med ytterhögern och nazister kan betänka att den koalition av ytterhögerpartier som deltog i parlamentsvalet 2019 fick in noll representanter i parlamentet.

Att skriva allt det här under de sista dagarna av april 2022 i Finland är förmodligen att slå in vidöppna dörrar.

Om det finns något jag för egen del kan lära mig så är det att reflektera över att jag läst en del Noam Chomsky och också Scott Ritter (men inte på Twitter) när jag var yngre. Chomsky propagerar idag, liksom John Mersheimer, för att Ukraina och väst bör inse ”vissa realiteter” som är ungefär de som beskrevs ovan. Det som jag alltså borde reflektera över är vad allt annat jag anammat av dessa antiimperialister.

Med det menar jag inte att allt de sagt och säger är fel. Men att de här människorna förhåller sig som de gör till Ukrainas kamp, att de ser det som huvudsakligen en av USA iscensatt konflikt och att de verkar fullkomligt oförmögna att se att någon annan kan trumfa USA i ondska måste betyda att deras ideologiska blindhet inte bara finns på ett ställe i deras tänkande. Att Ryssland och Kina ska ha rätt att driva sina maktintressen på bekostnad av andra länder, på samma sätt som de upplever att USA gör, verkar tillfredsställa något slags rättskänsla hos dem.

En av sakerna en sådan som jag borde göra, som rätt okritiskt läst nämnda personer som ung, är att kolla upp hur allomfattande och krigiskt USA:s makt presenteras som och hur liten roll allt som inte är direkt motstånd mot USA har i dessa narrativ. Ett ställe att titta på är George Monbiots brevväxling med Noam Chomsky där Chomskys blindhet för sig själv framträder rätt tydligt.

Självständigt Europa

Oberoende av vad som pågår på Twitter i dessa sista aprildagar så verkar Ryssland vara rökt som konventionell makt; förlusterna i människor och material är enorma. Verkan av sanktionerna kommer att börja äta sig in i den ryska vardagen om några månader. Landet har knappast någon framtid om Putin inte lyckas med sin kärnvapenutpressning.

Då återstår Kina och om Kina kommer åt att få den globala roll som dessa nämnda tyckare anser att vore rättvist, kommer nog ganska många av oss att förhålla oss med viss nostalgi till minnet av det amerikanska inflytandet i världen, även många av oss som demonstrerade mot kriget i Irak 2003.

Själv drömmer jag om ett möjligast självständigt Europa som lever upp till sina ideal och inte girigt förvaltar oligarkernas stulna pengar och heller inte hjälper till med att hålla länder som Saudiarabien flytande och beväpnat. Ett sådant Europa måste vara oberoende av Ryssland. Och mindre beroende av USA:s militära hjälp. Men vad gäller USA är det USA som hittills varit stadgan i Ukrainas kamp. Trots att Europa enades snabbt är det oklart om EU och särskilt Tyskland vågat leverera det stöd som hittills levererats utan USA:s ledning.

Om Ukraina förlorar kriget mot Ryssland kommer Europa att vara en betydligt mörkare plats, hur gärna antiimperialisterna och realisterna på Twitter än verkar tror något annat.

Illustration: Otto Donner

1 kommentar

Hugo Pettersson 2 juni, 2022 - 16:48

Märklig analys. Påminner väl mycket om vissa regimers, som vi rättvist kritiserar, sätt att propagera, Halvsanningar och marginella detaljer som blåses upp till kunskap av nobelprisklass. Som sedan smetas fast på demokratiska socialister. Rekommenderar för vidare serösa studier att läsa New Left Review. [Länkar borttagna /Admin]

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.