Kamp om medborgarskap i Italien

av Christin Sandberg

Röster höjs för att erkänna den stora grupp som bott hela sina liv i Italien utan att erkännas som medborgare, men bland politiska partier vill ingen ta sig an frågan. 

 

Du kan vara född, uppväxt och ha bott hela ditt liv i Italien, utan att vara italiensk medborgare. Det är situationen för uppskattningsvis en och en halv till två miljoner italienare. Medborgarrättsaktivister har länge försökt få upp frågan på den politiska dagordningen, men utan resultat. Så länge politikerna slår dövörat till ser hela tiden nya unga italienare sina drömmar gå upp i rök.

– Jag är född i Tunisien och kom till Italien när jag var sex månader. Idag är jag 27 år, har levt i Italien hela mitt liv, gått i skolan här och pratar italienska och ändå erkänns jag inte som italienare, fast jag inte har något annat hem än Italien, säger Omar Neffati,- talesperson för aktivistnätverket ”Italienare utan medborgarskap” i en videointervju med tidningen Il Fatto quotidiano i juni 2022. 

Neffati är politisk aktivist och en engagerad ung italienare. Han har varit politiskt aktiv i många år, men har inte själv fått sätta sin fot i en vallokal. 

Utan medborgarskap kan han heller inte få ett pass. Han och många andra ungdomar har inte kunnat följa med klassen på skolresor eller besöka ett annat land på semestern. 

 

Skyldigheter utan rättigheter 

– Utan medborgarskap har du bara skyldigheter men inga rättigheter säger Madhobi Tasaffa som ursprungligen kommer från Bangladesh. 

Hon kom till Italien när hon var drygt ett år gammal. Nu är hon 31. För drygt sju år sedan ansökte hon om medborgarskap. När svaret kom efter sex år var det nekande. Motiveringen uppgavs vara att de upptäckt ”ett hål” på sex månader – det gällde kravet på att ha varit folkbokförd ett visst antal år på samma plats utan uppehåll. Hon säger att hon aldrig lämnat platsen hon bott på, så det måste varit något slags fel. 

Drömmen att bli karabinjär (ett slags polis) har hon dock fått ge upp. 

– Jag hade velat söka till karabinjärutbildningen men fick inte det på grund av att jag inte är italiensk medborgare. Nu har jag passerat åldersgränsen för att söka så det är för sent, säger hon.

När hon får barnet hon bär på, kommer hon att behöva söka upprepade uppehållstillstånd för barnet, i sitt eget hemland, ända tills hen fyller 18 år. Det är en byråkratisk process som tar mycket tid i anspråk och som också upplevs som traumatiserande för många personer som bott hela sitt liv i Italien.

Förutom polisutbildningarna så är läraryrket och alla andra tjänster på kommunala och statliga myndigheter stängda för icke-medborgare. Detta även om du är född i Italien och har en universitetsutbildning.

– Det blir ju som att du tillhör ett b-lag när du aldrig blir accepterad av samhället fullt ut. Jag känner mig både avvisad och förödmjukad, säger Omar Neffati.

Sex månader senare, bara dagarna innan jag skriver den här texten, nås jag av nyheten att Omar Neffati är död. Han tog sitt liv. I nätverket ”Italienare utan medborgarskap” sörjs han och det ordnas många minnesstunder till hans ära. 

”Omar var och kommer alltid förbli en kämpe, som ägnat hela sitt liv åt aktivism och politiskt engagemang ”, skriver nätverket på sociala medier. De lovar att föra vidare kampen för rätten att tillhöra Italien.

 

En fråga ingen vill kämpa för

Trots att Neffati och många med honom har höjt rösten för rätten till italienskt medborgarskap för de unga vuxna som är födda i Italien eller har bott här sedan de var barn med föräldrar födda i ett annat land tar inga politiker initiativ till att reformera lagstiftningen och göra den mer inkluderande. Det gäller såväl vänster- som högerpartierna. 

Det har talats om ius soli och ius scholae, men frågan lyckas inte komma upp på ett seriöst sätt på den politiska agendan. Kravet på Ius soli kretsar kring att medborgarskap ska utgå från att den som föds i en stat också ska erkännas som medborgare i den staten. Ius scholae handlar om att den som är född i Italien eller har kommit till Italien innan 12 års ålder och gått i skolan i Italien minst 5 år ska ha rätt till medborgarskap.

Inför valet förra året, efter påtryckningar från politiska aktivister att få uppmärksamhet för och driva frågan, togs den upp i, underhuset i det italienska parlamentet, men kom inte längre. 

En bidragande orsak är säkert att det inte är en politisk fråga som de politiska partierna kan vinna väljare på. De som driver frågan saknar ju rösträtt. Och med den nuvarande postfascistiska ytterhögerregeringen ser chanserna minimala ut att frågan kommer upp på den politiska agendan någon gång de närmaste åren.

 

Se den större bilden

Den italiensk-somaliska författaren Igiaba Scego är en av dem som har försökt skapa debatt i ämnet. Scego är född i Italien. Hennes föräldrar flydde från Somalia när diktatorn Siad- Barre tog makten genom en militärkupp 1969.

Enligt Scego måste frågan om medborgarskap sättas i en större kontext. 

– Alla situationer som uppstår och som rör migranter behandlas som akuta nödsituationer i Italien, när de i själva verket orsakas av bristande organisering och brist på integration, säger hon och tillägger att en konsekvens av det är att andra och tredje generationens invandrare inte ses som fullvärdiga italienare. 

Eftersom stora delar av arbetslivet inte är tillgängligt för unga vuxna utan medborgarskap är representationen av invandrare både i den offentliga sfären och i massmedier mycket låg. 

– Det är så klart kopplat till medborgarskapsfrågan, menar Scego, men tillägger att det även beror på den italienska självbilden.

 

Foto: Attilio Cristini

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.