I Helsingfors kallas Gröna förbundet skämtsamt av vänstern för Samlingspartiets parkavdelning. I Tyskland säger vänstern, med varierande grad av skämtsamhet, att de Gröna är nyliberaler på cykel. I den anglosaxiska vänstern skojas det om att Greens är ”Tories in Teslas”. I Sverige har vi inom vänstern inget fyndigt skämt om Miljöpartiet (MP), här räcker det med att väsa ett namn genom sammanpressade käkar; Daniel Helldén.
Men vem är denne Helldén som är nyvalt språkrör för MP? Han var tidigare borgarråd i Stockholm där han var just Moderaternas parkavdelning mellan 2018 och 2022. I valet 2018 fick varken de rödgröna eller den ordinarie borgerligheten egen majoritet. Sekunden valresultatet kom gick Helldén, som backas upp av en PR-konsultelit, in i förhandlingar med högern.
Hans egen syn på saken är att han stoppade SD från att få makt. Vänsterns syn är att ingenstans i landet är delar av högern så mycket mot att regera med stöd av SD, Helldén kunde väntat och testa dem först, men han är höger och gillar att genomföra högerpolitik.
Ett parti ska ha större ambitioner än att räddas av stödröster och Helldén vill dra partiet högerut.
Vad är sant? I politik är det av underordnad betydelse vad någon säger och tror i djupet av sitt hjärta. För vid makten sålde Helldén ut skolor och hyresrätter. Hans insats är djupt avskydd av alla som står till vänster om honom och alla som stödröstade på MP.
Inför valet 2022 ville han till riksdagen och han lyckades på håret. När MP hade partikongress i hösten 2023 blev han vald till språkrör med en rösts marginal. Helldén säkrade segern genom en stor turné i landet och genom symboliska handlingar som att skriva under en riksdagsmotion om medborgarlön. Det var också en smutsig strid med läckor och fulspel, något som gör ont i ett parti med självbilden att de är lite bättre och finare än andra partier.
Inte ens MP är enade om Helldén och om knappt tre år ska ett stukat parti möta väljarna. Idag ligger MP på runt 4 procent i opinionsmätningarna och spärren för riksdagen är just 4 procent. I valet 2022 hade hela 46 procent av partiets väljare ett annat parti som förstahandsalternativ. Dessa röster kommer främst från dem som annars hade röstat på Vänsterpartiet (18 procent) eller Socialdemokraterna (24 procent). Stödrösterna räddade partiet i riksdagen.
Ett parti ska ha större ambitioner än att räddas av stödröster och Helldén vill dra partiet högerut. Eller som alla andra högerpolitiker säger han: jag är varken är höger eller vänster utan framåt. Huruvida det finns en sådan väljarbas, som inte redan tagits av Centerpartiet, återstår att se. Vad vi vet är nyliberalism är knappast vad partiets stödväljare eller kärnväljare vill höra.
Miljöpartiet brukar lösa problemet med spärren varje val genom att läcka en intern mätning någon vecka innan valet som säger att de kommer åka ut. Det brukar skrämma upp många i Stockholms mer kulturellt besuttna förorter att välja MP istället för V. Men nu ber MP dessa väljare att rösta på den politiker som dessa väljare avskyr mer än något annat. Det är en utmaning som heter duga.
1 kommentar
I can only say that all those jokes of the Left about the Greens (i.e. Only-Greens) seem to me justified. Being myself redgreen, I am meanwhile in the habit of saying that the Finnish Vasemmisto is the better green party than the Greens – just consider that Li Andersson was during her presidential campaign mentioning the climate problem as the most important problem we have and that Mai Kivelä is a champion for the rights of animals. Compared to them, I have already heard (NOT from Vasemmisto) the formulation that the Greens ”do not surprise by intelligence ”, and if one looks at their doings in the city government of Helsinki (where they, among other things, seem to follow the lead of somebody who strongly promotes modular nuclear reactors), or thinks about the politicians whom they contribute to the present German government, one is inclined to (sadly) agree. – And if I think how this might come about, the result is (about) this: It was quite an achievement to create and install the Green party in a political landscape in which there were already quite a number of well-established other parties, and this achievement demanded initiators of high intelligence – and if one looks at the first generation of green politicians, there WAS quite some intelligence. But then came the ”progressive” ideologists with demands for rules which were meant to prevent green (and male) politicians to get ”too well established”, which resulted in a rather high turnover of leaders. And for the job of replacing the leaders of the first generation there were seemingly not sufficiently many persons of high intelligence available. The reasons for this problem might be that emotional engagement for the (often glaringly obvious and urgent) environmental problems tends to demand (just because of being emotional) immediate, direct action (take the actions of Greenpeace as examples) , while NOT very much encouraging ANALYSIS (at which the Left has mostly been better – which is, see above, my main reason for taking Vasemmisto as ”the better green party”). And the second reason for the shortcomings of the Greens may well be some (quite possibly ”automatic”) aversion of the ”lovers of nature” against people interested in technology – which results in ignorance about possible technical solutions and helplessness/disorientation while protesting against some (very real) threat. – To remedy the problems which I was just pointing out, I recommend to have good, long looks at (a) Greta Thunberg’s ”Climate Book” (which is available in Helsinki Town Library in both English and Swedish) and at Mike Berners-Lee’s ”There Is No Planet B” (which presents MUCH more technology and statistics – as befits a product of Cambridge University Press – and which I bought for 17 € from Rosebud in Kaisaniemenkatu – although one can always check whether it is meanwhile available in some library …).