I Sverige uppstod ett nytt vårdsyndikat när de stora fackförbunden i branschen inte prioriterade solidaritet med Palestina. Solidariska vårdarbetare vill skapa solidaritet över både yrkes- och landsgränserna inom vården.
En grupp svenska läkare, följda av vårdarbetare och psykologer, har under året brutit sig ur sina respektive fackförbund. Detta i protest mot att de traditionella facken inte har tagit ställning och fördömt Israels attacker mot sjukvårdspersonal i Gaza.
Ny Tid har talat med tre av dem som därefter tog initiativ till att bilda ett nytt vårdsyndikat inom SAC Syndikalisterna.
Tar ställning för kollegor
Det nya vårdsyndikatet Solidariska vårdarbetare har som mål att organisera anställda inom alla olika vårdyrken och från hela landet.
Det började med att en växande grupp läkare i Läkarförbundet kontaktade sitt fack och Läkarförbundets styrelse och uppmanade dem att ta ställning för kollegorna i Palestina, eftersom de var särskilt utsatta och till och med måltavlor för den israeliska ockupationen.
– Vi tog för givet att de skulle agera. Det är en enkel sak att göra ett uttalande och be om eldupphör, att verka för fred, och att stödja våra utsatta, modiga kollegor. Läkarförbundet hade gjort samma sak för de ukrainska kollegorna, och vi anser att det inte är någon skillnad, säger Singoalla Tiroler, ST-läkare i gynekologi och obstetrik på kvinnokliniken i Gävle och en av tre i den nybildade styrelsen för Solidariska vårdarbetare.
Tiroler beskriver att de i princip blev ignorerade av Läkarförbundet. Efter månader av försök gav de upp och lämnade gemensamt facket.
Drömmen om solidarisk vård
Efter hand, när de hittade varandra och började prata, upptäckte de att de alla stod för något annat. Internationell solidaritet var en aspekt av det. En annan var drömmar om en mer solidarisk och jämlik vård för alla.
– Vi insåg gemensamt att våra respektive förbund givit upphov till frustration på olika sätt, inte bara när det gäller Palestina utan också för att de inte brydde sig om eller drev några av de frågor som vi på riktigt är intresserade av, säger Tiroler och fortsätter:
– För oss handlar det om en solidarisk vård, både för personal och för patienter. Vi tänkte att om vill vi ha en sådan får vi bygga det själva. Och det är det vi får försöka göra nu.
Snart följde sjuksköterskor i Vårdförbundet och psykologer ur Psykologförbundet efter och senare har yrkesgrupper som undersköterskor, socionomer och personliga assistenter anslutit sig.
– Solidariska vårdarbetare välkomnar alla vårdarbetare. Det är en styrka att vi inte arbetar för våra specifika yrkesgrupper enbart. Jag är ointresserad av att driva mina intressen som läkare om det drabbar min sjuksköterskekollega, säger Tiroler.
Målet är att driva sjukvårdspolitiska frågor, motarbeta rasism och sexism inom vården och att arbeta för en rättvis och jämlik sjukvård även utanför Sverige.
– Palestina är en av de saker vi vill arbeta med. Sverige är ingen isolerad plats i världen.
För oss handlar det om en solidarisk vård, både för personal och för patienter. Vi tänkte att om vill vi ha en sådan får vi bygga det själva. Och det är det vi får försöka göra nu.
Nu räcker det!
Att lämna Läkarförbundet var dock långt ifrån ett självklart val, berättar Tiroler.
– För mig var det en självklarhet att vara med i ett fackförbund. Det finns en styrka i att arbeta tillsammans, det är en grund som jag och många andra står på. Vi förstod att vi skulle förlora på att lämna förbundet, både ekonomiskt och trygghetsmässigt. Det gjorde att många av oss tvekade, men samtidigt har vi tänkt på våra palestinska kollegors mod. I den jämförelsen är vår uppoffring väldigt liten.
Viktor Lindberg som också sitter i styrelsen för Solidariska vårdarbetare och är syndikalist beskriver hur en grupp människor som var besvikna på sina respektive fack kände att ”nu räcker det”.
– Det har ju funnits ett allmänt missnöje hos många med de traditionella facken, men det var framför allt Palestinafrågan – att det inte gjordes några ställningstaganden och uttalanden – som blev sista droppen och som gjorde att man gick ur och ville bygga ett annat fack som var mer solidariskt.
– Det är speciellt att vi har ett fackförbund där vi kan träffas över yrkesgränserna, säger Jarita Rutkowski, specialistsjuksköterska inom psykiatrin i Uppsala.
Det beskriver hon som en stor fördel i maktrelationen till arbetsköparna.
– Nyligen strejkade Vårdförbundet (sjuksköterskornas största fackförbund i Sverige) och då försökte arbetsköparen spela ut olika yrkeskategorier inom vården mot varandra, säger Rutkowski och tillägger:
– Med det här nya facket kan vi gå in på ett annat sätt och stödja varandras kamper vare sig det handlar om undersköterskor, sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, läkare, personliga assistenter eller socionomer och folkhälsovetare.
– Om det är något speciellt med Solidariska vårdarbetare, så är det att vi jobbar tillsammans för det vi tror på. Omvårdnaden, våra patienter men också ett drägligt och hållbart yrkesliv för oss alla, säger Rutkowski.
Antirasistisk vård
Det handlar om solidaritet på flera vis. Alla som ser sig som vård- eller socialarbetare är välkomna.
– För oss är det i nuläget viktigt att skapa en bred organisation, där de som tycker att de känner igen sig i de frågor vi driver är välkomna.
Rasism inom svensk sjukvård är en av de frågor som har kommit upp under det dryga halvår som Solidariska vårdarbetare har funnits. Det handlar om rasism som både patienter och arbetare utsätts för, berättar Lindberg.
– Jag arbetar inom kvinnosjukvården och där finns tydliga exempel på att rasism faktiskt dödar. Det handlar om hur rasifierade behandlas illa eller annorlunda, inte tas på allvar lika ofta. Exempelvis visar forskningen att rasifierade kvinnor oftare dör i samband med graviditet eller förlossning än vita kvinnor på grund av att deras smärta inte tas på lika stort allvar, inflikar Tiroler, som sitter med sitt barn på armen i tunnelbanan under vårt videosamtal.
Vad läkarkåren beträffar kan det handla om att personalen behandlas på olika sätt utifrån hudfärg. Som rasifierad läkare kan det vara svårare att uppnå vissa positioner och få vissa tjänster.
Lindberg berättar att det här har visat sig vara en viktig fråga för många medlemmar i Solidariska vårdarbetare och den första utbildningsdagen facket ska anordna kommer att handla om just rasism inom vården.
Stöda utsatta vårdare
En annan viktig fråga är naturligtvis också den internationella solidariteten, där Palestinafrågan just nu står i centrum. Fältet är ändå brett, säger Lindberg.
– Vi vill inte begränsa oss utan arbeta med solidaritet med alla inom vårdyrken oavsett konflikt. Det handlar om sjukvårdare som kan utsättas för olika farliga situationer på olika platser. Men det kan också vara pandemier och epidemier som kan uppstå på olika platser.
Rutkowski säger att de också har pratat om att främja demokratiska processer och till exempel stötta demonstrationsrätten till exempel genom att vara behjälpliga vid olika aktioner.
– Vi kan finnas tillhands med sjukvård. Det har varit flera medlemmar som har varit ute till exempel på tältdemonstrationer i solidaritet med Palestina som har anordnats i Sverige under året där de har bistått med vård och läkemedel som har samlats in, säger hon och fortsätter:
– Det finns behov av ett bra nätverk inom de här yrkeskategorierna för dem som delar de här värderingarna. Och det finns om stor aktivitet i nätverket genom exempelvis Telegram där det delas och sprids mycket information.
– Det är allt från namninsamlingar till aktioner till viktiga artiklar. Det har blivit lite av ett nav för många som är engagerade i många olika frågor inom de här yrkeskategorierna, säger Rutkowski.
Hon är också engagerad i nätverket Läkare mot rasism.
Platt organisation
– Det är också viktigt för oss att jobba för att den svenska sjukvården ska förbättras, inskärper Rutkowski på tal om vad Solidariska vårdarbetare vill arbeta med framöver.
– Vi har en svensk sjukvård som fragmenteras, det finns allt fler privata aktörer, korruption förekommer, vi har en massa pengar som försvinner utan att patienterna får fullgod vård, säger hon.
– Personalen sliter ut sig, blir utbrända och slutar jobba.
De beskriver sitt nygrundade fack som en platt organisation.
– Vi sitter i styrelsen inte för att styra utan för att underlätta arbetet. Det mesta görs av arbetsgrupper som består av personer som är extra intresserade av vissa ämnen: svensk sjukvård, internationell solidaritet, arbetsrätt och internutbildning och antirasism, säger Rutkowski.
Tiroler, som har varit medlem i Läkarförbundet sedan 2010, säger att hon aldrig någonsin märkt att de drivit någon fråga som varit viktig för henne.
– Under de senaste 15 åren har svensk sjukvård försämras. Min egen yrkesgrupp är överarbetad och stressad och vantrivs ofta på arbetsplatserna. Samma gäller våra kollegor, undersköterskor och sjuksköterskor som vi jobbar tätt med, säger hon och tillägger: trots denna negativa utveckling var detta inte något som läkarnas största fack var intresserade av att driva.
– När kollegor har lyft fram exempelvis rasism i rekryteringsprocesser har Läkarförbundet inte tyckt att det är en viktig fråga att driva. De har inte sett det som ett problem.
Tiroler konstaterar att hon var med i facket på rutin, men nu, genom Solidariska vårdarbetare, känner hon att man faktiskt kan bli stärkt av sitt fackförbund.
– Det är det som händer när man märker att kollegorna som är med har samma åsikter och vill arbeta för samma frågor.
– Det blir något stärkande, men det blir också tydligt hur mycket det är som behöver göras. Och hur mycket det är vi kan göra. Till skillnad från Läkarförbundet som har en massa pengar men som ändå inte gör någonting alls.
Hitta beröringspunkter
Vilka är då fördelarna med ett fack som omfattar många yrkesgrupper?
– Vi kan se vård som ett bredare begrepp. Det finns många beröringspunkter mellan de olika yrkesgrupperna. Man har liknande problem, man arbetar i samma vårdsystem eller vårdkedja, säger Lindberg och fortsätter:
– Styrkan är också att man är fler och kan driva frågor tillsammans, vilket också bli lättare när man är i samma fack.
Rutkowski tillägger att alla yrkesgrupper har samma mål: Att få så bra förutsättningar som möjligt att hjälpa och bistå de personer, brukare, klienter eller patienter som de möter.
– Och har en av de här yrkesgrupperna en tuffare situation kommer det att påverka alla andra yrkesgrupper och våra patienters vård, säger hon.
Hon tar ett exempel från de psykiatriska avdelningar där hon själv arbetar. Hon har märkt att vissa patienter blir kvar längre på avdelningen eftersom det saknas personliga assistenter i arbetslaget. Och att det saknas assistenter indikerar att deras arbetssituation blivit ohållbar. Detta går i sin tur ut över de patienter som blir kvar på avdelningen i stället för att få komma hem.
Hålla samman istället för att splittra
Tiroler, Lindberg och Rutkowski känner sig glada, peppade och nöjda över att ha lyckats organisera så många under en relativt kort tid. De har sammanställt upprop, skrivit debattartiklar och demonstrerat. Men mest tid har det tagit att rigga upp själva fackföreningen.
– Vi skapar en struktur för att organisera nationellt, över hela landet, och över yrkesgrupperna, säger Rutkowski.
Tiroler understryker skillnaden till de traditionella facken.
– Vi är ett medlemsdrivet fackförbund; i vårt gamla fack var det fackpamparna som bestämde vad som skulle drivas där.
– Det är inte vi som bestämmer vad vi ska göra utan vi ser vad medlemmarna är intresserade av. Därifrån kommer vi sedan att ta sats.
– Vi har sett ett behov av att ta ett större helhetsgrepp om sjukvårdsfrågorna. Det är viktigt att driva enstaka ärenden, men det är också viktigt att driva de större frågorna, för det är ingen som gör det.
Hon räknar upp flera områden där inget fack, anser hon, arbetar för att förändra något.
– Det handlar om att motverka privatiseringarna inom sjukvården. Arbeta för mer prestige, bättre lön och bättre arbetsförhållanden för undersköterskor. Det är också de här stora frågorna som binder ihop oss på alla arbetsplatser, för tyvärr är det inte avgränsat till en arbetsplats utan del av ett systemfel i Sverige och därför behöver vi jobba på ett högre plan och det är där vi är annorlunda.
Av den svenska regeringen förväntar de sig ingenting när det kommer till de frågor som står högst upp på listan över vad de önskar förändra.
– Där har vi ingenting att hämta. Däremot märker vi att det sker en förändring för våra kollegor på golvet om vi hjälps åt.
Foto: Solveig Betnér
