Sahra Wagenknecht nådde tillsammans med sitt parti stora framgångar i det tyska delstatsvalet i september. Wagenknecht hade tidigare sin hemvist i Die Linke, vad står hon för nu?
En av årets största politiska kriser i Tyskland är mittenpartiernas väljarflykt högerut och det högerextrema partiet Alternativ für Deutschlands (AfD) framgångar både i EU-valet och på lokalnivå. För första gången sedan andra världskriget har tyskarna röstat fram ett främlings- och demokratifientligt parti i sådan utsträckning att de övriga partierna allvarligt måste överväga hur de ska upprätthålla den hittills fungerande brandväggen mot högerextremisterna.
Sedan i år har även en annan utmanare till den politiska hegemonin i Tyskland stuckit fram. Den tidigare Die Linke-politikern Sahra Wagenknecht, som efter en längre tids politisk splittring på vänstersidan bildat partiet Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW), som i delstatsvalen i september fick sina första trettio mandat i förbundsstaterna Sachsen (11.8 procent) och i Thüringen (15.8 procent). BSW knep dessutom 6 av 96 tyska mandat i sommarens EU-val, och opinionssiffrorna pekar uppåt för det nya partiet.
Wagenknecht har av de större medierna beskrivits som putinist, vänster-populist, EU-motståndare och extremist. Så vad står hon egentligen för, och hur ska vi förstå henne ur ett vänsterperspektiv?
Populisten
Under 2000-talet har populismen främst förknippats med högern.
Partier och rörelser som fokuserat på ett fåtal frågor och folkligt missnöje har ofta lyckats entusiasmera och mobilisera väljare genom att erbjuda drastiska lösningar i ett allt långsammare och allt mer konsensusbaserat politiskt klimat.
Från vänsterhåll har många ställt sig frågan varför så få vänsterpolitiker gått in för populistisk retorik då de stadigt tappat mark de senaste decennierna, fjärmade från den breda arbetarrörelse som var deras stöd i nästan 100 år.
De återkommande ekonomiska kriserna och instabiliteten i det kapitalistiska systemet öppnar för en mängd sådana här möjligheter, men hittills har få ledande vänsterrörelser gått in för populistiska metoder och att bygga antagonism mellan underklassen och den styrande eliten, trots att vänsterns klassanalys i högsta grad omfattar den här konflikten.
Teoretikern Chantal Mouffe efterlyste i sin bok Till vänsterpopulismens försvar (2019) affekt och populism som en väg ut ur det nyliberala dödläget, men under det senaste årtiondet har grekiska Syrizas och spanska Podemos framgångar – som många har sett just som vänsterpopulistiska – ändå inte lyckats bygga nya, långvariga rörelser.
Sahra Wagenknecht har varit aktiv inom den tyska vänstern i tre decennier, och har byggt sitt rykte med ganska populistiska metoder. Hon har gjort sig känd för sina raljerande uttalanden och hårda linjedragningar framförallt mot liberalismen och ”eliterna”, ord som hon tidigare främst använde som ett retoriskt grepp gentemot kapitalister men de senaste åren även mot den övriga partiledningen i hennes tidigare parti Die Linke.
Wagenknecht och hennes nuvarande make Oscar Lafontaine, även han framstående vänsterpolitiker, befann sig ofta i opposition inom partiet, som länge riskerat att splittras mellan sina olika fraktioner. Parets lyxiga bostäder och livsstil har väckt irritation hos delar av vänstern, med de vidhåller att deras privatliv inte påverkar den antikapitalistiska politiken.
Politiskt har Wagenknecht starkt profilerat sig mot nyliberalismen och förespråkat en starkare statlig styrning av den ekonomiska politiken, med hänvisning till Kina som ett industriellt föredöme. Mindre företag är hon positivt inställd till, men vad gäller stora multinationella företag, banker och hedgefonder intar hon en protektionistisk hållning.
I en intervju med vänstertidningen Taz tillfrågades Wagenknecht om huruvida BSW har en vänsterpolitisk eller socialdemokratisk kärna. Hon svarade att hon hellre ser partiet som ett brett politiskt spektrum än som ”den socialdemokrati som finns idag”.
Sahra Wagenknecht har varit aktiv inom den tyska vänstern i tre decennier, och har byggt sitt rykte med ganska populistiska metoder. Hon har gjort sig känd för sina raljerande uttalanden och hårda linjedragningar framförallt mot liberalismen och ”eliterna”, ord som hon tidigare främst använde som ett retoriskt grepp gentemot kapitalister men de senaste åren även mot den övriga partiledningen i hennes tidigare parti Die Linke.
DDR:s skugga
BSW har liksom AfD främst haft framgångar i de forna östtyska regionerna. Liksom i Ryssland och Östeuropa utlöste sovjetblockets fall en omfattande ekonomisk kris som sätter spår ännu 35 år senare. De totalitära dragen är saknade av få, men stabiliteten som socialiststaterna gav i många invånares liv har fått flertalet äldre medborgare att bli nostalgiska, eftersom återföreningen och återinförandet av kapitalismen inte gått så enkelt som det var tänkt. Östra delen av Tyskland präglas av lägre ekonomisk tillväxt och högre arbetslöshet än den västra, och trots stora insatser från statligt håll känner sig många missnöjda och förfördelade.
Från den här bakgrunden kommer 55-åriga Wagenknecht, som var med i ungdomsförbundet Freie Deutsche Jugend ännu ett drygt år före murens fall. Hennes magisteravhandling i filosofi avhandlade Karl Marx tidiga Hegeltolkningar, och politiskt kom hon att engagera sig både i det omstrukturerade Demokratiska Socialistpartiet (PDS) och en marxist-leninistisk grupp, men hade inga större framgångar som politiker innan Die Linke bildades av flera mindre vänsterpartier. Hon ansågs av partiledningen företräda en alltför gammaldags och avvikande politisk linje, men blev till slut invald i förbundsdagen år 2009 och blev partiets vice ordförande 2010.
Tyska journalister har efter grävande i arkiven kunnat peka på att fem av BSW:s äldre partimedlemmar och kandidater har arbetat inom den östtyska säkerhetstjänsten Stasi, vilket en av dem kontrat med att han helt enkelt är gammal och har börjat sin poliskarriär redan under DDR:s tid. Avslöjandet är i sig inte unikt eftersom tiotusentals arbetade i Stasi genom åren, men för många tyskar är kopplingar till Tredje riket och DDR alltför magstarka, vilket kan avskräcka många väljare.
Relationen till AfD
Det tyska grävande journalistkollektivet Correctiv kunde i september i år avslöja att minst 25 nuvarande AfD-medlemmar skrivit in sig sig som understödsmedlemmar i BSW, däribland en 63-åring som tidigare varit hjärnan bakom AfD:s strategi för sociala medier.. Det tål att påpekas att BSW nu enbart har omkring 800 partimedlemmar, men nästan 10 000 understödsmedlemmar som tar sig an funktionärsuppgifter i talko-anda. Partiledningen har sagt sig vilja växa långsamt och undvika nya partiers ”barnsjukdomar” och kan alltså lätt ta avstånd från anklagelser mot fotfolk i partiet som inte har genomgått någon egentlig kontroll.
Frågan kvarstår ändå varför höger-extrema aktivister engagerat sig också i Wagenknechts parti. BSW säger sig vara emot högerextremism och rasism, men deras invandringskritiska retorik och löften om deporteringar av kriminella placerar dem närmare AfD än resten av de tyska partierna, och det är känt att många inom AfD anser att hennes framgångar hjälper även deras kamp mot den tyska vänstern och mittenpartierna.
För många tyskar har BSW blivit ett AfD light –de som har sympatier med AfD:s politik men inte kan förmå sig att rösta på ett fascistiskt parti ser i Wagenknechts pånyttfödelse en utväg. De kan rösta på något som åtminstone på ytan är ett vänsterparti, men som strävar efter invandringsfientlig politik. BSW anser att politisk asyl ska beviljas, men att immigration av övriga skäl skapar oönskad konkurrens på arbets- och bostadsmarknaden.
Putinism
Wagenknecht har länge utmärkt sig som en Rysslandsvän, vilket delvis sammanfaller med att hon är Natomotståndare. Hon har sedan Krimkrisen 2014 förespråkat förhandlingar istället för sanktioner mot Putins regim, och efter att det fullskaliga kriget bröt ut 2024 har hon vidhållit att väst inte ska stöda Ukraina med vapen. BSW motsätter sig vapenexport till Ukraina och USA:s planer på att åter placera långdistansmissiler vid tyska militärbaser. Wagenknecht och Amira Mohamed Ali, BSW:s ledare vid sidan av Wagenknecht, har i intervjuer varnat för att Tyskland kommer att dras in i kriget ifall landet fortsätter det militära stödet, en retorisk poäng som skrämmer många och lockar väljare speciellt bland efterkrigsgenerationen. Det är dock oklart om Wagenknecht eller någon annan i partiet har tagit emot pengar från den ryska regimen, vilket AfD gjort vid flera tillfällen.
Det är svårt att förutspå hur Sahra Wagenknecht och partiet som bär hennes namn kommer att fungera, i skrivande stund har de inte ens firat sin ettårsdag. Framgångarna har väckt stor entusiasm, men om BSW är vänsterns framtid (som anhängarna hävdar) är utsikterna tämligen dystra. Även om Wagenknecht förespråkar en återgång till en politik som värnar många av arbetarklassens intressen, är det närmast en vänsterkonservativ världsbild hon har. Att överge internationalismen och solidariteten med alla utsatta är kanske realpolitiskt gångbart, men det urholkar den moraliska kärnan i vänsterpolitiken och antikapitalismen. Utifrån sina vänsterståndpunkter kan hon inte anses extrem, om inte måttstocken är en borgerlig paradplats i mittenfåran, men förhoppningsvis kan vänstern i Tyskland formulera bättre alternativ för framtiden än det här.
Foto: Thomas Rodenbücher
