Ny vänsterallians tydliggör skiljelinjer

82

Det nya europeiska partisamarbetet vill skapa ett starkt alternativ till högervridningen i Europa. Samtidigt vill man uppdatera vänsterns agenda. 

 

– Alliansen erbjuder ett alternativ till de nyliberala krafterna i EU och deras politik. 

Det säger Li Andersson under ett videosamtal från Bryssel.

Hon kommenterar det nya europeiska partisamarbetet för gröna, feministiska och antirasistiska vänsterpartier som har lanserats under hösten. En av de drivande bakom den nya vänsteralliansen European Left Alliance for the Planet and the People, ELA är just Vänsterförbundets före detta partiledare. 

Den europeiska vänstern gör nu en manöver för att försöka stärka och dra fördel av varandra i det politiska klimat som kommit att domineras av höger- och extremhögervindar i Europa. Något som kan komma väl till pass under den mandatperiod i Europaparlamentet som nyligen inletts för Andersson, Jussi Saramo och Merja Kyllönen i Vänsterförbundet.

Andersson beskriver hur partier som verkar i EU-länder har möjlighet att skapa den här typen av paraplypartier för att organisera sitt politiska samarbete, men också för att tillsammans kunna genomföra exempelvis kampanjer inför EU-valet.

Det finns sedan tidigare ett motsvarande vänsterparti, European Left, på europeisk nivå. Behovet av en ny partiorganisation har vuxit fram under en längre tid, beskriver Andersson.

– Speciellt vi modernare vänsterpartier har länge känt att vi behöver knyta ihop för vårt europeiska samarbete. Och till exempel Vänsterpartiet från Sverige har aldrig ingått i något större partisamarbete tidigare, säger hon.

 

Hotet från extremhögern 

Malin Björk, före detta Europaparlamentariker för Vänsterpartiet, feminist och hbtqi-aktivist, är en annan av de drivande bakom alliansen och är nu en av två ordförande i den nya vänsterorganisationen. 

– Vi vill se ett partisamarbete där vi rent konkret kan stötta varandra, utbyta strategier och kampanjidéer, så att vänstern växer i alla våra länder. Vi ser alla hotet både här hemma och i Europa från extremhögern, från nationalkonservativa krafter som inte bara bromsar klimatpolitiken, utan även attackerar mänskliga rättigheter och undergräver demokratin, säger Björk och fortsätter:

– De liberala partierna har möjliggjort walk over för storföretagen och en politik som eldar på ojämlikheten. I det läget behöver vi se en växande vänster som kan vara med och styra i allt fler länder i Europa. För det krävs att vi samlar oss och bygger hopp och kraft tillsammans.

Speciellt de moderna vänsterpartierna som har en rödgrön agenda och som också har erfarenhet av att sitta vid makten, som ingått i regeringar eller burit politiskt ansvar på regional eller lokal nivå, har saknat vettiga samarbetsformer.

Även ideologiska skillnader

I den nya vänsteralliansen ingår förutom Vänsterförbundet svenska Vänsterpartiet, danska Enhedslistan, franska La France Insoumise, polska Razem, portugisiska Block de Esquerda och spanska Podemos.

Förhoppningen, säger Andersson, är att fler partier ska ansluta sig de kommande åren.
Hon beskriver stora skiljelinjer i förhållande till det gamla europeiska vänsterpartiet som hon menar ”domineras av det väldigt gammaldags dogmatiska kommunistpartiet”. Och att det finns skillnader både ideologiskt och i vilka sakfrågor man önskar prioritera, till exempel om man tar klimat- och miljöfrågor på allvar eller inte, men också frågor som rör säkerhetspolitiken. 

– För mig är det en självklarhet att vänstern ska fördöma Rysslands olagliga anfallskrig i Ukraina. 

Det är också viktigt, framhåller hon, att tydligt formulera att det är Ryssland som är orsak till kriget i Ukraina. Det är inte Nato eller någon annan aktör, utan det är Putin som har börjat det här olovliga anfallskriget. Den ståndpunkten är allra viktigast för oss, säger Andersson och fortsätter: 

– Vi i Vänsterförbundet hör också till de som är för vapenstöd till Ukraina och anser att landet ska kunna använda dem på ryskt territorium. Det här är en fråga som delar den europeiska vänstern. Men den grundläggande frågan om vad kriget beror på, vem som är ansvarig och självklarheten att man ska fördöma anfallskriget förenar alla partier som är med i det nya progressiva vänsteralliansen.

Enligt Andersson har det under en längre tid funnits en efterfrågan på ett sådant vänstersamarbete – även innan anfallskriget.

– Men tragedin har nog också pushat mot att göra mer för att få till stånd de här nya samarbetena, säger hon.

 

Farlig maktförskjutning

Li Andersson menar att en av den europeiska vänsterns största utmaningar är att den har varit en väldigt splittrad politisk rörelse i Europa.

– Speciellt de moderna vänsterpartierna som har en rödgrön agenda och som också har erfarenhet av att sitta vid makten, som ingått i regeringar eller burit politiskt ansvar på regional eller lokal nivå, har saknat vettiga samarbetsformer, säger hon och fortsätter:

– Jag hoppas att det blir en plattform för att utbyta erfarenheter, inspiration och lära och stärka oss av varandra i det politiska arbetet. 

Mer specifikt tänker sig Andersson att det handlar om att skapa olika typer av samarbetsmodeller och hitta gemensamma nämnare i de olika länderna för att förena den moderna vänstern och göra den starkare på sikt.

Det är något som vänstern behöver i ett Europa där extremhögern är på frammarsch.

– Det pågår en farlig maktförskjutning mot extremhögern inom Europa. På europeisk nivå är den allra största utmaningen extremhögerns frammarsch. Det har blivit tydligt i stora länder som Österrike, Tyskland och Frankrike medan den kraftiga uppgången i Norden ägde rum lite tidigare, säger Andersson.

Vänstern behöver bli vassare på att nå ut till vissa målgrupper, konstaterar hon.

– Gemensamt för vänsterpartierna, i kanske alla länder, är att de är starkare i större städer, bland låginkomsttagare och unga väljare. Tillsammans måste vi fundera på nya strategier för att nå ut till nya grupper.

Och vilka är de viktigaste politiska sakfrågorna för den europeiska vänstern just nu?

– En sådan fråga är arbetstagares rättigheter – en fråga som förenar vänstern kraftigt i de olika länderna.

– Det gäller även ekonomisk politik. Vi måste motarbeta åtstramningspolitiken, det är en överhängande risk i Europa just nu att austerity-politiken kommer tillbaka.

– Sedan förenas vi också av frågor som har att göra med rättvis omställning. Vi arbetar för rättvis klimatpolitik men också rättvis i bemärkelsen att den tar hänsyn till inkomstfördelningen och de som är i en särskilt utsatt position i samhället. Det här är alla frågor där jag tycker att vänstern måste ha en ännu starkare röst på europeisk nivå.

Till Anderssons hjärtefrågor hör också den internationella solidariteten: Att få ett slut på folkmordet i Gaza och att satsa på en tydlig vänsterpolitik som är solidarisk med Ukraina och Ukrainas folk. 

 

Samarbeten också bortom vänsteralliansen

Det finns också många andra intressanta frågor på EU:s agenda att hålla koll på: 

– Den digitala ekonomin är ett område där jag tycker att vänstern måste ha en roll, en egen vision och egna förslag. Finns det möjlighet att bygga upp offentlig digital infrastruktur? På ett sätt som skulle gynna vanliga människor? Hur kan vi bygga en sådan? Hur kan vi genom reglering skapa möjligheter för en annan typ av ekonomiska modeller inom den digitala ekonomin? Hur kan sådana byggas upp som saknar kopplingar till USA eller Kina, där det finns enorma företag som håller koll på enskilda människors data?

Finns det områden där du ser en stor möjlighet att få med andra och på det sättet driva igenom sakpolitik?

– Frågor som har med den sociala agendan och arbetstagares rättigheter är ett exempel, att satsa på ambitiös miljö- och klimatpolitik är ett annat. Det är ju frågor där vi måste hitta samarbetspartners, säger Andersson.

– Det handlar då inte bara om den europeiska vänstern utan vårt uppdrag i Europa är ju också att hitta samarbeten med de gröna och socialdemokraterna i den här typen av frågor och trycka på för en så ambitiös politik som möjligt.

Samtidigt ser hon fem ganska kämpiga år i EU framför sig, särskilt för vänsteralliansen i förhållande till den högerförskjutning som har skett på alla nivåer av beslutsfattande i Europa.

– Medlemsländernas förskjutning högerut på nationell nivå syns också direkt i kommissionens tillsättning. Och det syns också, tyvärr tycker jag, i den agenda som nu börjar utformas, där de centrala frågorna är säkerhet och konkurrenskraft, säger Andersson.

Den nya vänsteralliansens uppdrag blir nu att försöka lyckas inkludera den sociala agendan, en ambitiös politik för arbetstagares rättigheter samt miljö- och klimatpolitik.

– Det kommer att krävas mycket arbete och att vi lyckas dra uppmärksamhet till de här frågorna. För att lyckas med det behöver vi en så bred front som möjligt, säger Andersson och tillägger att hon tillsammans med den nya alliansen kommer att arbeta för att få med sig olika politiska grupperingar på tåget. Också medborgarsamhället, fackföreningsrörelsen, miljö- och människorättsorganisationerna är viktiga i samarbetet, poängterar Andersson.  

 

Foto: José dos Santos Gonçalves / The Left