Honduras: Privatägda städer står ovanför lagen

av Jon Weman

Honduras vill avveckla ett kontroversiellt system med autonoma, företagsstyrda ”charterstäder”, men internationella investeringsavtal kan lägga hinder i vägen.

 

År 2009 störtades Honduras folkvalde- vänsterpresident Manuel Zelaya i en militärkupp – den första i sitt slag i Latinamerika på årtionden. Den regering som tog över var starkt auktoritär och oppositionella folkrörelser förföljdes hårt. Landet höll också under ett antal år det föga åtråvärda rekordet för flest mord per capita.

Kuppregimen blev så småningom tvungen att hålla val och det politiska förtrycket lättade. 2021 blev Zelayas- hustru, Xiomara Castro, ny president. Den förre kuppresidenten, Juan Orlando Hernandez, avtjänar numera ett mångårigt fängelsestraff i USA för vapen- och narkotikasmuggling, liksom bland annat landets dåvarande polischef.

Hernandez kom i alla fall att gå till historien för ett unikt och anmärkningsvärt projekt – ”charterstäder”. 

Några år tidigare hade Världsbanksekonomen Paul Romer lanserat detta förslag som snabbt blev en kultidé i ultraliberala och ”anarko-kapitalistiska” kretsar. Tanken var att ta de frihandelszoner som spritt sig i det globala Syd ett steg längre. Investerare skulle inte bara få specifika undantag från exempelvis arbetslagstiftning, utan till och med rätt att i stora stycken skriva sina egna lagar – något som mest påminner om nånting ur en cyberpunk-dystopi. Tanken var att en sådan stad skulle nå sådant välstånd att den blev ett föregångsexempel, och människor skulle flockas för att bosätta sig där.

Honduras blev det enda landet som testade idén i verkligheten. Investerare från huvudsakligen USA köpte in sig och skapade ett dussintal ”charterstäder”, eller ”zoner för arbete och utveckling” (ZEDE:s i den spanska förkortningen), som de formellt kallades. Ägarna kunde skriva sin egen miljölagstiftning, byggnadsordningar, arbetslagar och andra regler och sätta sina egna nivåer på skatter, som går till en speciell myndighet med begränsad insyn.

Romer själv var en tid inblandad i kommittén som utformade projektet men drog sig senare ur, på grund av ”bristande transparens”. Den kände USA-republikanen Grover Norquist blev däremot kvar. 

 

Cyborg City

Bland de charterstäder som bildades finns Ciudad Morazán, ett komplex med radhus och lägenheter tillsammans med industriområden. Deras syfte är att ”erbjuda de boende där samma skattevillkor som de utländska företagen, om de är anställda där”. Orquídea är en stor handelsträdgård som producerar frukt för export till USA och det mest spektakulära projektet är Prospera, skapat av ultraliberala Silicon Valley investerare med Peter Thiel i spetsen. 

I Prospera har bland annat handlare i kryptovalutor, robotikföretag och en klinik med experimentell genterapi – inte godkänd i resten av landet – för att ”förlänga människolivet” installerat sig. Ytterligare ett företag erbjuder ”subkutana implantat och allehanda cybernetiska uppgraderingar” för att göra kunderna till ”autonoma cyborger”. Skaparna har bland annat kallat det ”Karibiens Hong Kong” och ”Startup City”.

”Allt vi känt till som vårt hem riskerar att försvinna”, säger Daisy Webster, från en av de afro-karibiska- byar som delar ön Roatan med Prospera, till tidningen Vice. De fruktar att de kommer att drivas bort, med tanke på ägarnas uttalade ambition att utvidga området till hela ön. Lagen som gjorde charterstäder möjliga gav dem också rätten att expropriera omgivande land för att utvidga dem – trots att de inspirerades av libertariansk ideologi, med dess starka tro på privat äganderätt – och lokalbefolkningen litar inte på ägarnas löfte att frivilligt avstå från att göra så. I frizonen har investerare nyligen byggt ett 14-våningars höghus, på en ö som aldrig sett något liknande, utan normala bygglov och miljötillstånd.

”Ingenstans löper du större risk att bli mördad för att du protesterar mot landkapning eller företag som ödelägger miljön”, kommenterade organisationen Global Witness 2017.

Mord och våld 

Fristäderna etablerades under en period när Honduras hade starkt begränsad politisk frihet, även om landet inte formellt var en diktatur. Oppositionella aktivister utsattes ofta för attentat med straffrihet. Särskilt ofta användes sådant våld i landkonflikter. När ett mot Prospera riktat protestmöte ordnades på Roatan attackerades det av anhängare till projektet och flera personer misshandlades. Vid ett annat öppet möte var det istället stadens talesperson som fick eskorteras bort med polisbeskydd. Minst en motståndare till en av de andra charterstäderna mördades under kuppregeringens tid.

”Ingenstans löper du större risk att bli mördad för att du protesterar mot landkapning eller företag som ödelägger miljön”, kommenterade organisationen Global Witness 2017.

Ett av den nya vänsterregeringens vallöften var just att avskaffa de kontroversiella charterstäderna. Lagen som möjliggjorde dem annullerades 2022 – men de tidigare lagstiftarna hade dubbelgarderat sig med att städerna var garanterade en 10-årig övergångsperiod om den ändrades. Huruvida de nu verkar lagligt eller inte är alltså oklart.

 

Investeringsavtal skyddar

Men att förverkliga löftet om att stänga charterstäderna möter också ett större hinder – internationella investeringsavtal, också ingångna efter militärkuppen, som gör det möjligt för utländska investerare att stämma stater för ”indirekt expropriering” när politiska beslut går emot deras intressen.

15 stämningar har nu lämnats in mot Honduras, och enbart i de fyra som delvis offentliggjorts kräver investerarna motsvarande 11 miljarder euro, mer än den dubbla storleken på Honduras statsbudget. Prospera har tagit en ledande roll i processen. Stämningarna stödjer sig på ett investeringsavtal med USA och ett annat med Kuwait, trots att inget av de inblandade företagen har några väsentliga kopplingar till Gulflandet.

”Om vi tvingas betala alla krav kommer det att ruinera Honduras, och stå som exempel för världen på hur transnationella företag kan förstöra ett land”, säger vice utrikesministern Gerardo Torres till Wired.

”Honduras hade kunnat undvika denna konflikt om landet bara respekterat de garantier för 50 år som står i avtalet för att skapa zonen, argumenterar Prospera.

Karta, Prospera.

Parallellt rättssystem

Tanken bakom dylika investeringsavtal (ISDS, Investor-State Dispute Settlement, i den engelska förkortningen), är samma som för ”charterstäder”: attrahera utländska  investeringar. Men snarare än att bara undanta mindre områden från normala lagar, underkastar det hela landet ett parallellt internationellt rättssystem. Stämningar enligt ISDS-systemet avgörs i privata tribunaler, i Världsbankens regi, med internationella affärsjurister som domare och kan inte överklagas. Om landet skulle förlora kan investerarna bland annat kräva deras tillgångar utomlands i beslag. Ett argument har varit att kompensera för korrupta lokala domstolar och myndigheter, men ISDS har kritiserats för att bakbinda demokratiska institutioner, och bland annat stå i vägen för starkare klimatlagstiftning. Journalisten Claire Provost kallade systemet för ”en tyst kupp mot demokratin” i en bok från förra året.

”ISDS är ett bedrägeri som skjutits in i frihandelsavtal för att låta transnationella företag gå förbi nationell lagstiftning och omkullkasta legitima politiska beslut”, kommenterar USA-senatorn Elisabeth Warren.

Tidigare har exempelvis läkemedelsföretagen Novartis hotat stämma Colombia för att landet gjort generiska, billigare alternativ till cancermedicinen Glivec tillgängliga, rapporterar sidan ISDS Impacts. Colombia backade från planerna; dock sänktes priset för medicinen på den colombianska marknaden en del. Mexiko dömdes 2009 att betala 45 miljoner i skadestånd till det spanska företaget Abengoa för försöket att stänga en tipp för kemiskt avfall placerad två kilometer från ett natur-reservat. Området var känt för att ha de näst högsta nivåerna i världen av arsenik i grundvattnet. ISDS Impacts noterar att tribunalen inte var särskilt intresserad av utreda om hälsoskälen för stängningen var giltiga eller ej; den uppfattade som sin uppgift främst att ta ställning till om investerarnas intressen skadats.

Ordföranden i kommissionen som har i uppdrag att avveckla charterstäderna, Fernando García, säger till Inside Climate News att ”vi måste avancera försiktigt, för vi står mot en ekonomisk supermakt”. 

Prosperas ledning höll nyligen möten via lobbygrupper med amerikanska kongressledamöter om- -”investeringsklimatet” i Honduras, visar deras egna inlägg på plattformen X. Ett antal kongressdemokrater har ställt sig bakom en position liknande Warrens, men den nuvarande USA–regeringen har bara sagt att de inte kommer att inkludera ISDS i fler handels-avtal, men inte uttalat sig om redan ingångna dito. Tvärtom förklarade utrikesdepartementet i ett uttalande sig ”bekymrat över att åtgärder från den honduranska regeringen kan avskräcka investeringar – vilket kan tolkas som ett förtäckt stöd till charterstäderna.

Därför har kommissionen, och honduranska myndigheter allmänt, fortfarande inte vidtagit några drastiska åtgärder – de har exempelvis inte stoppat de olagliga medicinska behandlingarna i Prospera. Representanter för fristäderna hävdar dock att deras verksamhet redan börjat saboteras.

Honduras regering har förklarat att de tänker bestrida skadeståndskraven snarare än att förhandla med investerarna, och om nödvändigt göra fallet till ett paradexempel för att visa på orimligheten med hela -ISDS-systemet.

”I sista hand får vi vända oss till världsopinionen”, kommenterar Torres till Wired.

 

Foto: Skyscrapercity Honduras

Lämna en kommentar