Malte Perssons poetiska bana kännetecknas av en strikt form som binder in de vildaste infall. Trots en lekfull naivitet skyggar poeten varken för mörker eller intellektuella djupanalyser. I Underjorden (2011) skriver Persson i sonettens form om att åka tunnelbana, men med ett skarpt filosofiskt och existentiellt fokus. Å andra sidan finns ljuvliga barnböcker med smäktande versfötter och rimflätor som får en att sjunga dikten samtidigt som de också utgör underlag för att diskutera frågor om tillvaron med barnen. Bilderboken Räventyr (2022) med illustratören Kristin Lidström är ett bra exempel på hur barnbokens form kan integreras i något mycket mer allmänmänskligt på ett svindlande vackert sätt.
I Undergången (2021) börjar diktboken i apokalypsen och världens historia berättas baklänges till big bang. I Skapelser: försök fragment fall börjar dikterna i skapelsen: ”I början var ingenting allt/och allting var inget och/förresten var det ingen början./Nej, stryk det”. Efter några försök till skapelsedikt som alla slutar med att poeten vill stryka stroferna far boken i väg i en slags big bang där diktmaterien far åt alla möjliga håll: ”Shazam big bang/leptoner lolcats DNA/galaxer järnvägsbroar/hjärtan stjärnfall foxtrot” och så fortsätter poeten räkna upp företeelser tills ett par barnramsor, ”ärtan pärtan/pirum parum”, klipps in och ordet ”stryk” får avsluta dikten. Därefter går Malte Persson över till att skriva nonsens i stora bokstäver innan materien slumpmässigt tycks landa i en mängd diktformer under de kommande 352 sidorna.
Det är svårt att inte tänka på Gunnar Ekelöfs Strounts och Åke Janzon som i Svenska Dagbladet menade att Ekelöf i och med boken ”spänt ett valv mellan Grönköping och Hades”. Malte Persson spänner snarare sitt valv mellan bloggpoesins ironier och romantiken. Infallen är imponerande många: Mallarmés och Heines diktning finns översatt av Persson, ständiga vinkningar till antiken genom versmått, en slags ekfras av Barbiefilmen, ett försök att prompta fram en dikt från AI, gycklet är ständigt närvarande som i ”Klaus bor granne med Gud” eller ”Ockhams rakskum”, i dikten ”Vanskapelser” börjar varje rad med bokstaven V, en sonett på rövarspråket, en lång biografi över Heine dyker upp liksom gestalterna Schiller, Goethe och Gud. Ibland skriver poeten ut en tvekan i förhållande till sin skapelse, hur den tycks växa honom ur händerna. Det är klädsamt, men närmast retoriskt. En slags matthet infinner sig efter hand, vad ska jag med allt det här strountet?
Som gestaltning av människans överflödande tankerikedom och språkets möjlighet att uttrycka den är Malte Perssons Skapelser intressant. Enskilda dikter är lysande, insiktsfulla och humoristiska, fyllda av underhållande strount. Men emellanåt blir boken tröttsam i sina ofta fyndiga men spretiga associationer:
RUNT EN SISTA PATETIK
PASTEA IN STRUNETIK
I SATIREN PUTTANESKT
UR INTET I ATTANS KEPS
SKRAPAS INTITETEN UT
Malte Persson:
Skapelser: försök fragment fall.
Albert Bonniers Förlag, 2024.