Uruguay har kallats Latinamerikas Schweiz och landet är en föregångare när det gäller grön omställning. I presidentvalet 2024 segrade Yamandu Orsi från vänsterkoalitionen Frente Amplio. Några orosmoln finns ändå vid horisonten.
Uruguay kallas ibland för Latinamerikans Schweiz, eller Latinamerikas Skandinavien – innebörden är att det är ett osedvanligt välordnat och lugnt land. Trots att det delar så många kulturella element med grannlandet Argentina (som att dricka yerba mate genom sugrör och att fira varje högtid med en grillfest) uppfattas den uruguayanska nationalkaraktären, enligt stereotypen i alla fall, som stillsammare, mindre konfliktbenägen och dramasökande.
Hur det mycket sanning det än må ligga i detta så stämmer det i varje fall i viss mån på den uruguayanska politiken under de senaste årtiondena. Landet har sett ganska lite av vägblockader, kravaller, dramatiska regeringskriser och omskakande skandaler.
Seger i presidentvalet
En vänstervåg svepte över Latinamerika under 2010-talet och gjorde avtryck i Brasilien, Venezuela och Nicaragua. Uruguays version av denna, med partikoalitionen Frente Amplio (FA, “Breda fronten”) hörde till den mer försiktiga och socialdemokratiskt influerade skolan. Den betonade gradvisa reformer, respekt för institutionerna och om möjligt skulle hårda konflikter undvikas. Frente Amplio höll presidentposten i tre mandatperioder, men förlorade den till konservative Luis Lacalle Pou 2019.
24 november 2024 segrade ändå FA:s Yamandu Orsi, tidigare borgmästare i småstaden Canelones i södra Uruguay, i utslagsomgången i det presidentvalet. Han fick 52 procent av rösterna medan Álvaro Delgado, Lacalle Pous tilltänkta efterträdare, fick 48 procent. FA återtog också majoriteten i senaten, medan de i parlamentets andrakammare missade den med två ledamöter. De kommer alltså att behöva söka allierade, troligen från något av småpartierna tidigare allierade med Lacalle Pou.
Våldsbrotten ökar
Den grundläggande orsaken till det nya maktskiftet kan sägas vara att Lacalle Pou misslyckats med att lösa de problem som bidrog till att han blev vald fem år tidigare. Landet har upplevt en envis ekonomisk stagnation med tillväxt på bara runt 1 procent, socioekonomiska problem med framförallt en ung generation som har svårt att hitta arbete och en krypande ökning av våldsbrottsligheten, vilket går stick i stäv med landets självbild.
Uruguay kunde tidigare tillsammans med Chile och Argentina räkna sig till Latinamerikas säkraste platser, men mordfrekvensen (10 per 100.000 invånare) är nu runt dubbelt så hög som i dessa länder, om än fortfarande långt under nivån i exempelvis Brasilien, Colombia och Mexico. Detta är en följd av att Uruguay i allt högre grad införlivats i de internationella narkotikartellernas smuggelrutter.
Ett antal korruptionsskandaler solkade också bilden av den förra regeringen. Utrikesministern fick avgå 2023 efter att hans departement utfärdat ett expresspass åt en internationellt efterlyst narko-boss.
Kontroversiella förslag
I typisk uruguayansk anda valde Orsi och FA, framgångsrikt som det visade sig, en linje som “ansvarsfull opposition” – man kritiserade systematiskt regeringens misslyckanden, men utan att försöka störta den i förtid eller riskera stabiliteten i landet. Journalisten Damián Recoba påpekar att fast FA definitivt såg till att korruptionsaffärerna blev uppmärksammade, har de inte insisterat på att utredningarna av dem gräver djupt eller prioriteras.
Orsis politiska program fokuserar också på relativt försiktiga förslag: en plan för att skapa 12.000 arbetstillfällen för unga, höjningar av en del bidrag till bland annat fattiga barnfamiljer och ett program för att subventionera mikroföretagare.
Några idéer som kan bli mer kontroversiella är att transnationella företag ska betala skatt i Uruguay istället för i sina hemländer. Ett konkret förslag om detta har dock inte lagts fram ännu. Ett annat förslag är att återställa pensionsåldern till 60 år efter att den tidigare höjts till 65.
I framkant med grön omställning
Trots allt finns det fortfarande drag av genuint progressiv kraft i Frente Amplio. Orsis valseger kom efter en maratonlång rundtur genom landet. Han är intressant nog den förste demokratiskt valde president som inte kommer från huvudstaden Montevideo. FA:s valmanifest utarbetades efter långa rådslag med lokalavdelningar, fackföreningar, människorättsorganisationer och andra folkrörelser – något man knappast ser speciellt ofta exempelvis bland Europas “tredje vägen”-socialdemokratier.
FA har också steg för steg fått igenom väsentliga förändringar, från legalisering av abort till att förhandla fram ett av världens mest framgångsrika gröna omställningsprogram. Uruguay har numera nästan 100 procent förnybar el samtidigt som elpriserna sjunkit. Landet har därför börjat betraktas som en föregångare vad gäller förnybar energi.
Slående ärlighet
Expresidenten och legenden José “Pepe” Mujica deltog i FA:s kampanj. 89 år gammal fortsatte han att hålla valmöten runtom i landet. I januari i år meddelade Mujica att han diagnostiserats med obehandlingsbar cancer. I resten av världen känner många Mujica genom Emir Kusturicas dokumentär El Pepe: A Supreme Life (2018), där han berättar om sin bakgrund som gerillasoldat och politisk fånge. Historien utgår från den blygsamma gård där Mujica lever som pensionär.
Han är ett sällsynt exempel på en politiker vars ärliga engagemang knappast ens motståndare kan tvivla på. I en av få scener där han framstår i kritiskt ljus angriper en anonym person honom för att ha accepterat överenskommelser med IMF: “det är de som sätter ramarna nu”. Mujica avfärdar det som “dumheter” och går därifrån utan att fortsätta diskussionen. Hans underförstådda försvar är att hans regering gjort vad som var möjligt och nödvändigt för ett litet land i en svår situation.
När Mujica nu närmar sig slutet av sitt liv är det av allt att döma fortfarande hans övertygelse. En majoritet tycks hålla med honom.
Foto: Vince Alongi / Flickr
