Ekonomisk och politisk makt

av Li Andersson

Donald Trumps andra period som president kommer inte att vara likadan som den första. Den kommer att vara värre. Så har många bedömningar låtit sedan ett tidigt skede i presidentvalskampanjen i USA. Och nu har vi sett på vilket sätt det kommer att bli värre denna gång: den här gången är det inte bara Trump, utan även världens rikaste man, Elon Musk, som kliver in i maktens korridorer. 

Medan Trump deklarerat att han är beredd att använda militär makt för att annektera Grönland till USA, har även Musk varit aktiv under den senaste tiden. Han har använt sin plattform X för att stödja den tyska extremhögern, han har spridit konspirationsteorier om Storbritanniens regering och krävt omval samt regeringsbyte i landet. I samma land har Musk uttryckt stöd för Reformpartiet, men till och med lyckades stöta bort Nigel Farage genom att uttrycka stöd för Tommy ­Robinson, en brottsdömd högerextremist.

Utöver dessa politiska påverkansförsök representerar Musk en ultrahögerinriktad och arbetarfientlig ekonomisk politik. Han motsätter sig fackföreningar på principiell nivå och har deklarerat att kollektivavtal inte kommer att ingås på Tesla. I Sverige pågår därför fortfarande en över ett år lång strejk bland Teslas mekaniker. Trump har gett honom uppdraget att skära ner i den offentliga förvaltningen i USA genom att utse Musk till chef för den avdelning som ansvarar för förvaltningens effektivitet.

Kampen mot Musk och Trump handlar om huruvida världens rikaste man ska få bestämma politiken i länder runtom i världen.

Det är inte förvånande att Musks agerande har mött motstånd och kritik. Runt om i Europa kräver allt fler att man tar itu med Musks sätt att använda sitt imperium X för att blanda sig i olika länders politik och för att aktivt stödja olika högerextrema partier.

Höger- och extremhögergrupper runt om i Europa har reagerat på detta krav genom att gå i taket. Även i Finland fyller de sociala medier med påståenden om hur yttrandefriheten hotas, censuren är på väg och hur man måste tåla ”obekväma åsikter”. Den roligaste kommentaren hittills kom från Sebastian Tynkkynen, som påstod att vänstern försvarar faktagranskare för att de inte har något att korrigera i vänsterns innehåll.

 

Det är dock viktigt att förstå att problemen med Musk framför allt handlar om makt. Makt och en extrem ekonomisk monopolisering, där en liten grupp företag ägda av superrika individer kan påverka människors världsbild och politiska åsikter på ett sätt som saknar motstycke. Det handlar om huruvida denna ekonomiska makt får omvandlas till politisk makt, utan att deras verksamhet i praktiken regleras.

Som bäst tjänar de sociala mediernas plattformar ett mångstämmigt och kritiskt medborgarsamtal, men det finns en växande risk att algoritmernas innehåll bara speglar tillbaka och förstärker människors uppfattningar och fördomar om världen – i synnerhet unga är särskilt utsatta. EU har försökt tackla detta problem genom ny lagstiftning, men de faktiska verktygen är ganska begränsade.

Kampen mot Musk och Trump handlar om huruvida den rikaste mannen i världen ska få bestämma politiken i länder runtom i världen, till och med länder han inte själv bor och verkar i. Kampen handlar om huruvida det är folket som demokratiskt ska få bestämma om sin egen framtid, eller om vi tillåter att ultrarika ägare av ett fåtal monopolbolag ska få göra det.

Lämna en kommentar