Chengdu har blivit ett slags trygg hamn för queera personer i Kina. Här blomstrar hbtq+-rörelsen och den konservativa inställning som råder i stora delar av Kina har mjukats upp.
– Min familj insisterar på att jag ska hitta en kvinna att gifta mig med. Min mamma frågar hela tiden och när jag försöker prata med henne om att jag är gay låtsas hon att jag inte är det. Om de inte accepterar vem jag är sticker jag hemifrån för gott.
Yang sitter med några andra män på téhuset Lilla draken i Chengdu, en metropol i Sichuan-provinsen i sydvästra Kina med 20 miljoner invånare. Medlemmarna i Ai Bai, en förening som försvarar homosexuellas rättigheter, träffas varje lördag i det eleganta téhuset. De diskuterar hbtq+-frågor och idag handlar sessionen om ett knivigt ämne: vilka strategier kan man använda sig av för att komma ut inför sina föräldrar?
– En gång fick min syster mig att gå på dejt med en kvinna, det var pinsamt att behöva berätta sanningen för henne. Hon blev besviken och jag fick en insikt: för att fritt kunna fatta beslut om våra liv måste vi göra oss ekonomiskt självständiga från familjen, säger Zhao.
Frihamn
För de unga i Ai Bai är livliga och resursstarka Chengdu den stad i Kina som har mest potential att välkomna föreningens idéer. Chengdu har kommit att bli ett laboratorium för subkulturer och sedan länge har staden betraktats som den kinesiska hbtq+-rörelsens huvudstad-, något som indikeras av smeknamnet Gaydu.
Detta är en frihamn för queera klubbar och gay-vänliga bastur, för föreningar som kämpar för hbtq-personers rättigheter och medborgarorganisationer som arbetar med AIDS-frågor.
– Vi befinner oss 1500 kilometer från Pekings vakande öga och därför är det friare att leva här och vi välkomnas i högre grad i samhället, säger Dake Wu som är engagerad i föreningen Tongle.
En tolerant taoistisk kultur har satt sin prägel på Chengdu. Här kan ett samkönat par gå hand i hand utan att någon tittar snett. 2010 ordnades den första bröllopsceremonin för ett manspar i Kina och det var också här som det första lesbiska paret firade bröllop år 2016. Förstås är det frågan om symboliska bröllop eftersom samkönade äktenskap fortfarande är förbjudna i Kina.
Men att komma ut är även här en stor grej. Kina förblir ett konservativt land med traditionella värderingar, familjecentrerade förväntningar och föräldrar som fortsättningsvis helst vill ha heterosexuella äktenskap och många barn.
Konservativ tradition
Tongle, som grundades 2002, står upp för homosexuellas rättigheter. På sextonde våningen i ett anonymt hus erbjuds gratis AIDS-test. I lobbyn finns en hög informationsblad om kampen mot AIDS, på anslagstavlan, under föreningens slogan (”Vi arbetar för att varenda homosexuell man i världen ska drömma om att bo i Kina”) finns ett dussintal bilder av killar som delar information om sig själva och telefonnummer.
– Jag är förlovad med en man och vi bor tillsammans, säger Dake Wu.
– Mina föräldrar vet ännu ingenting om det. Allt i sinom tid. Här i Chengdu är vi vana vid att välkomna olika kulturer, vi är vana vid att bry oss lite mer. Om jag ska nämna ett samhälle där homosexuella har det bra, då är ändå det Taiwan jag kommer att tänka på.
Statistik i någon egentlig mening existerar inte, men det sägs att antalet som identifierar sig som en del av hbtq+-rörelsen är högre i Chengdu än i Peking eller Shanghai där exempelvis Pride (som hölls första gången 2009) förbjöds helt och hållet 2020.
Men att komma ut är även här en stor grej. Kina förblir ett konservativt land med traditionella värderingar, familjecentrerade förväntningar och föräldrar som fortsättningsvis helst vill ha heterosexuella äktenskap och många barn.
Homosexuella förföljdes under Mao Zedong och särskilt under Kulturrevolutionen. Sedan 1997 är homosexualitet avkriminaliserad och från och med 2001 är den inte längre stämplad som mental sjukdom.
Speciellt på landsbygden lever stigmatiseringen ändå vidare. Att regimen i Kina gör allt för att tysta ner hbtq+-frågor gör sitt till. Man låtsas som om de inte existerar eller förvisar dem till den privata sfären. Samtidigt utövas också regelrätt censur i Kina vad gäller hbtq+-representation och ”omvändelseterapi” som sägs ”bota” homosexuella godkänns av många.
Smältdegel
Chengdu har en lång (över 2300 år) och brokig historia, med bland annat ett uppror mot den förtvinande Ming-dynastin på 1600-talet och en spirande ekonomi och kultur under Qing-dynastin innan Opiumkrigen.
Idag har Chengdu en atmosfär av smältdegel och i synnerhet unga personer har bosatt sig i staden, det är billigare att leva här än i städerna på östkusten.
Att Chengdu spelar en viktig roll i kulturlivet är tydligt bland annat inom den elektroniska musiken.
– Vi älskar den kryddiga maten här, det är som att kryddorna har nästlat sig in i stadskroppen, dess kreativa utrymmen, konst- och musikliv, säger Jennifer Yueino Yue som står utanför baren Hakka, som marknadsför sig på nätet som en bar för expats.
Yueino Yue flyttade till Chengdu för tre år sedan. Hon beskriver sig som pansexuell och minst en gång i veckan tittar hon in här för att hänga med sina vänner. Hakka är en av stadens populära gaybarer. En annan är The L World, en liten klubb på 39:e våningen i en skyskrapa sydost om centrum. Vid ingången, som skyms av en tjock grå gardin, finns en skylt med sträng text: ”Underåriga ej välkoma, prostitution förbjuden”. Väl innanför dörren täcks en hel vägg av ett foto av sångaren, DJ:n och skådespelaren Li Yuchun, en av Kinas mest kända androgyna idoler.
Foto: Alessandro Gandolfi
Komplicerad resa
I dokumentärfilmen The Last Year of Darkness (2024), regisserad av Ben Mullinkosson, skildras stadens underground-scen. Mullinkosson rörde sig under flera år i det queera sammanhanget i Funky Town, en alternativ klubb som stängdes av myndigheterna i slutet av 2024. Dokumentären beskriver att lokaler med jämna mellanrum stängs utan uppgivet skäl men att de strax öppnas på nytt i någon annan stadsdel, under ett annat namn.
Funky Town har idag förvandlats till Butterfly, en ny samlingsplats för den unga hbtq+-communityn i Chengdu: baren är mindre alternativ och mer inriktad på pop. På fjärde våningen i en byggnad nära Fuhefloden dansar personer klädda i färggranna cosplay-dräkter vilt medan unga par hänger på soffor med en drink i handen.
– I Kina har fler och fler lärt sig att acceptera och älska oss som vi är. Chengdu leder vägen i hela landet.
Det säger Yu Hong Yuan, dansare och transkvinna hemma från Hangzhou som förra året inledde sin könskorrigering. Resan har inte varit enkel, säger hon. Blandningen av tillförsikt och insikten om motståndet som finns kvar påminner om filmen Forbidden Love in Heaven (2020), regisserad av Ran Yinxiao. Den skildrar ett manspar i Kina som vill adoptera ett barn. Den blev populär på några streamingtjänster i landet som visade den, men någon större officiell distribution fick filmen inte.
I Kina har fler och fler lärt sig att acceptera och älska oss som vi är. Chengdu leder vägen i hela landet.
Queera kulturformer
Chengdu är en stad lika långsam som jättepandorna i reservatet nära staden och den är lika loj som Chengdubornas dialekt, som låter både avslappnad och lite spefull. Queera könsuttryck är inget som man höjer på ögonbrynen för. Den gamla nándàn-traditionen, ”manliga divor”, lever vidare och inspirerar. I Pekingoperan spelades av hävd kvinnorollerna av män (numera av både män och kvinnor).
Kong, som flyttade från Huaxi till Chengdu för några år sedan, är bekväm med att berätta om hur det är att vara homsexuell i Kina.
– Jag insåg det i grundskolan, när jag började titta på bilder av män på internet och upplevde att jag var annorlunda än mina klasskamrater.
Kong vill inte uppge hela sitt namn. Han bor ensam tillsammans med sin katt i förorten. Under tonårstiden upplevde han inte att han utsattes för någon diskriminering.
– Under mina universitetsstudier här i Chengdu har jag fått viktiga kontakter i queera kretsar: jag har kunnat dela min passion för film med nya vänner och föreningsaktiva.
Kong hyser dock inga illusioner. Han är ung och har lång väg att gå, men inom tio års tid vill han, säger han, göra sin första film. För närvarande fyller han dock sin fritid med matlagning, löpning och läsning, han älskar Kazuo Ishiguro.
– Det har gått sju år sedan min senaste seriösa relation, sedan dess har det blivit bara några kortare äventyr. Det är inte svårt att träffa killar på nattklubbar eller dejtingappar som Blued. Men just nu söker jag efter stadigt sällskap, en relation som innehåller trohet och engagemang. Vem vet, kanske kommer solen en gång att skina på mig, säger Kong med en hänvisning till Ishiguros roman Klara och solen.
Foto: Alessandro Gandolfi
