Giorgia Meloni valdes till premiärminister med löften om att stoppa personer på flykt från att ta sig in i Italien. Tidigt beslöt hon att utlokalisera så kallade förvarscenter utanför landets gränser. Albanien var villigt att ställa upp. Meloni ville med sitt flaggskeppsprojekt gå i bräschen i EU för att bygga en modell för effektiva och snabba utvisningar. Det gick inte riktigt som hon hade tänkt.
En jämförelse av kostnaderna för att driva ett förvar i Albanien och kostnaderna för de förvar som finns på den italienska halvön visar att förvaren i Albanien inte bara är de dyraste. De är även de mest omänskliga och ineffektiva någonsin i Italien, enligt en ny rapport från människorättsorganisationen Action Aid.
Enligt de siffror som har tagits fram uppgår kostnaderna till 114 000 euro per dag under de fem dagar som centret var i bruk förra året. Staden Rom har betalat ut 570 000 euro till företaget Medihospes som driver centret i Albanien. Det är kostnaden för att ha hållit tjugo personer i förvar under fem dagar under perioden oktober till december 2024.
Att det bara blev fem dagar beror på att de förvarstagna släpptes efter ett domstolsbeslut och fördes tillbaka till Italien.
Det är siffror som visar på extrem ineffektivitet i ett hopplöst system.
Det finns nämligen internationellt skydd för människor på flykt. Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Och det innebär en skyldighet för stater att möjliggöra att människor kan söka asyl och att ansökan hanteras rättssäkert. När det gäller återvändande eller tvångsavvisning så finns det begränsningar, personer kan inte skickas till länder som inte anses vara ”säkra”.
Den italienska regeringen försökte kringgå reglerna genom att skapa en lista på egna säkra länder. Den underkändes i somras av EU-domstolen som kräver att beslut om ”säkra länder” måste kunna prövas i domstol.
Enligt Action Aid deporterades rekordfå personer 2024. Av dem som satt i förvar var det bara tio procent som reste tillbaka till hemlandet. Runt 45 procent av de förvarstagna ville söka asyl.
Under de senaste två åren har 186 personer frihetsberövats trots att de varit berättigade till asyl i Italien, bara för att släppas igen. Det motsvarar 89 procent av de 208 asylsökande som hålls i asylförvar från länder som anses säkra. Det är siffror som visar på extrem ineffektivitet i ett hopplöst system.
Enligt Giuseppe Campese, professor vid Bari universitet, markerar användningen av förvar som verktyg i asylpolitiken en förändring som väcker allvarliga frågor om respekten för dessa personers mänskliga rättigheter. ”Människor på flykt i förvar leder bara till att de ekonomiska och mänskliga kostnaderna för återvändandet ökar”, säger han.
Sluträkningen visar att genomsnittskostnaden för en säng i ett ”italienskt” förvar för människor på flykt uppskattas uppgå till 33 000 euro per år. Det är kostnader helt ”utom kontroll”, konstaterar rapportförfattarna.
Lägg därtill den mänskliga tragedi som döljer sig bakom varje enskilt fall. För vilken skälet till att personen har lämnat hemlandet än är har många riskerat sitt liv för att lyckas ta sig levande till fast mark i Europa.
