Efter al-Assad-regimens fall är framtiden oviss för minoriteter i Syrien. En viktig fråga är hur PKK:s upplösning påverkar kurderna.
– Den eftermiddagen riktades tre attacker mot oss. Soldater med långa skägg, i stil med dem som ISIS-krigare brukar ha, omgav oss och hotade att döda oss. Inom två timmar tvingades vi lämna Shehba-lägret. Det är en plats som blivit som ett hem för oss. För att överleva var vi tvungna att fly.
Azad sitter utanför sitt tält i ett läger nära Derik, i Rojava, den kurdiska självstyrande regionen i nordöstra Syrien.
– De våldtar kvinnor och dödar barn. Ingen har gett oss kläder eller dokument, säger hans fru Şîlan medan deras tvååriga barnbarn klättrar upp på hennes axlar.
– Under den första invasionen stannade vi kvar i vår by i 58 dagar. Nu tvingas vi fly igen, fortsätter hon.
– Jag har fem barn. Den yngsta är bara en baby. Vi vandrade utan uppehåll i tre dagar. Vi upplevde helvetet på jorden, såg sårade och mördade människor. Milisen stal allt de kom åt, säger Ciya, som flydde från Tall Rif’at.
– Vad vill de oss? Vi är kurder. Vi har vårt språk, vår kultur och vårt land, Kurdistan, som är delat i fyra delar, säger Azad och röker en cigarett.
Bakom honom omgärdar ett staket lägrets hundratals tält. Ödemark sträcker sig ända till den mur som Turkiet upprättat vid gränsen till Syrien. Azad hoppas på en enda sak: att kunna återvända till Afrin.
Turkiet stöder angrepp
I slutet av 2024 kollapsade al-Assad-familjens styre, som hade härskat i Syrien i nästan femtio år. Den 8 december förklarades Damaskus fritt efter 13 år av inbördeskrig.
Mindre uppmärksammat är skräcken som drabbade de kurdstyrda områdena norr om Aleppo i slutet av året. I december flydde kring 100 000 personer till områden kontrollerade av AANES – bättre känt som Rojava.
Syriska nationella armén (SNA), en Turkiet-stödd milis, invaderade i slutet av 2024 två städer i Rojava: Tall Rif’at och Shehba. Det var hit folk flydde efter att Afrin i norra Syrien – alltså Rojava – ockuperades 2018. Många har varit tvungna att fly först en gång, sedan en gång till. De av Turkiet stödda milisernas våld (mord, arresteringar och stöld av egendom) har sedan 2016 plågat nordöstra Syrien. Enligt Human Rights Watch har dessa grupper gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp mot civila i flera regioner.
– Jag togs till fånga och torterades. De tvingade mig att lägga händerna i vatten medan jag höll i en elkabel, säger Roj som kommer från en by nära Afrin.
Vi träffar Roj i en demonstration utanför FN:s kontor i Qamişlo, nära gränsen till Turkiet. Hon bär på en olivkvist, en symbol för fred och för hennes hemtrakt.
– Kommer jag någonsin att återse mitt hem?
Övergreppen fortsätter
Självstyret i Rojava grundar sig på ekologi, kvinnors rättigheter och direktdemokrati. Man har tagit intryck av PKK-ledaren Abdullah Öcalans idéer om demokratisk federalism. PKK har av Turkiet och i väst klassificerats som en terrorgrupp. Turkiet likställer också Rojava och den kurdiska milisen i området med PKK. Milisen utgjorde en del av den allians som skyddade regionen från ISIS angrepp.
Syriska nationella armén (SNA, som alltså är en av Turkiet stödd milis, red.anm) har länge stärkt sin närvaro i norra Syrien och efter att Iran- och Rysslandsstödda al-Assad avsattes fanns det tecken på att Turkiets makt ökar. Efter den gamla regimens fall fortsatte övergreppen mot kurder.
– Den syriska nationella armén har enligt uppgifter gjort sig skyldiga till mord och våldtäkter, säger Sodzar som arbetar för staden Ath Thawrahs ledning.
Både städerna Raqqa och Ath Thawrah har tagit emot människor på flykt undan SNA:s attacker. Manbij intogs i mitten av december förra året och turkiskstödda trupper organiserade sig längs floden Eufrat. Målet var Kobane, en stad som varit en symbol för motståndet mot ISIS. De kurdiska försvarsstyrkorna satte stopp för angreppet den gången. Hundratals civila samlades vid dammen Tishreen i en fredlig protest som pågick i hundra dagar. I början av januari angreps både demonstranter och journalister på plats av turkiska drönare. 20 personer dödades och runt 200 skadades.
Jag har fem barn. Den yngsta är bara en baby. Vi vandrade utan uppehåll i tre dagar. Vi upplevde helvetet på jorden, såg sårade och mördade människor. Milisen stal allt de kom åt.
Historisk vändning
Den 27 februari 2025 fick världen ta del av ett uppseendeväckande meddelande från Öcalan, som sedan 1999 är internerad i ett turkiskt fängelse. PKK, som fört en väpnad kamp mot Turkiet i flera decennier, bör upplösas och fortsätta sin verksamhet genom politik och diplomati.
Mazlum Abdi, en av de kurdiska styrkorna SDF:s generalbefälhavare, tillkännagav under en presskonferens att upplösningen gäller PKK, men inte SDF. Processen kommer dock att ha positiva följder, hävdade han, eftersom Turkiet inte längre kan skylla sina proxy-attacker i Syrien på att man försvarar sig mot PKK.
Den 12 maj kungjorde PKK att upplösningen faktiskt blir av. Redan i mars hade Abdi och Hayat Tahrir al-Shams ledare Abu Muhammad al-Julani, som är övergångspresident i Syrien, undertecknat ett avtal som bland annat handlade om att låta Rojavas civila och militära institutioner bli en del av den nya syriska staten. Det handlade också om att lova att den kurdiska befolkningen skyddas och att deras rättigheter tryggas – och samma sak gäller också andra etniska minoriteter. Ockuperade territorier ska enligt avtalet befrias och flyktingar ska kunna återvända hem. Attackerna vid dammen har upphört efter det.
Sedan avtalet mellan Abdi och al-Julani ägde rum har Syrien fått en ny konstitution. Där definieras landet fortfarande som en arabisk republik, med arabiska som enda officiellt språk, och kulturell mångfald erkänns i ringa utsträckning. I en överläggning i april träffades kurdiska grupper från syriska, turkiska och irakiska Kurdistan. Demokratiska unionspartiet (PYD) och Kurdiska generalförsamlingen (KNC) slöt sig samman till en gemensam och historiskt unik front att enas kring i Damaskus. Målet är att skapa ett federalt system. Frågan är dock om det är möjligt att genomföra. För det första ser regimen i Ankara federalism som ett hot mot stabiliteten i Turkiet. För det andra har al-Julani anklagat Rojava för att hota den nationella enheten i Syrien.
Utmaningar
Sedan mars har minoritetsgrupper i Syrien utsatts för brutalt våld. Shadiya är talesperson för Kongra Star, en feministisk paraplyorganisation som även företräder alawitiska grupper.
– Våldet mot alawiterna fortsätter. När medierna hörde om detta avfärdade regeringen alltsammans som en enskild händelse.
Över tusen alawiter, även ett antal kristna och druser, har dödats av jihadistiska miliser. Det bottnar i sekteristiskt hat, de här grupperna kopplas ihop med al-Assads regim.
– Ett antal kvinnor har försvunnit. Vi vet inte vad som hänt med dem, säger Shadiya.
Den nya regeringen och ommöbleringen i armén har väckt onda aningar. Kongra Star fördömde att Ahmed El Hays, en före detta ISIS-soldat som lett en massakrer på yazidier och kurder, nu ska leda arméns bataljon i Raqqa, Tabqa och Deir Ez-Zor. Att ge honom dessa befogenheter i en region som nyss har befriats av SDF och som nu försöker bygga ett samhälle baserat på demokratisk federalism är enligt gruppen en provokation.
– Vi arabkvinnor har stått i bredd med kurdiska kvinnor för att kämpa både mot ISIS och mot patriarkatet. Jag kommer alltid att minnas YPJ-krigarna och deras del av befrielsen av Kobane. Det var en seger inte bara mot ISIS utan också ett steg mot ett demokratiskt Syrien, säger Arjun Furat, själv medlem i YPJ.
Tickande bomb
Syriens framtid ser mörk ut också av ett annat skäl. ISIS verkar ha fått förnyade krafter. Ett ökat antal attacker har ägt rum och enligt Det internationella centret för terrorismbekämpning uppehåller sig idag 2500 ISIS-krigare i Syrien och Irak. Därtill kommer att många utländska krigare har varit internerade i al-Hol-lägret nära Hassake. Jihan Khurshid, föreståndare för lägret, talar om en “tickande bomb”. 24 000 av dem som befinner sig i lägret är minderåriga och bara ett litet antal har avradikaliserats. Adam Coogle från Human Rights Watch varnar i en intervju för islamistiska element i Syrien. Han menar att medlemmar i SNA inte ska belönas med utnämningar på diverse poster inom armén utan de borde ställas inför rätta. De ska stå till svars för övergreppen och våldet, anser han.
– Om man misslyckas med det blir det svårt att lita på militären och syrierna kommer i så fall att fortsättningsvis vara utsatta.
Foto: Alessia Manzi
