Turkiet utför drönarattacker mot kurdiska journalister i Syrien och idkar på hemmaplan brutal censur mot fri media och framför allt kvinnliga journalister. Ny Tid har träffat den kurdiska journalisten Hevi Dar i Rojava.
Media är den fjärde grundläggande pelaren för demokratin. [Medierna] har en speciell plats i våra hjärtan, även om de motsätter sig vår politik. Under vår regerings 23 år vid makten har det turkiska medielandskapet vuxit. Här kommer det inte ske, såsom i Väst, att falskheter misstas för fri information.
Recep Tayyip Erdoğans uttalande på plattformen X kort efter den internationella pressfrihetsdagen den 3 maj målar upp en bild som skiljer sig markant från verkligheten i landet. Reportrar utan gränser placerar Turkiet på plats 159 av 180 i fråga om pressfrihet. ”Nittio procent av all riksmedia styrs av regeringen och den ohejdade auktoritarianismen hotar mediemångfalden”, skriver organisationen i sin senaste pressfrihetsrapport (2025).
Nedtystandet av oppositionen och den fria journalistiken har intensifierats i samband med presidentvalet 2023 och lokalvalen 2024. I år greps Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu, som är är en av oppositionspartiet CHP:s (Republikanska folkpartiet) ledande kandidater, och Erdoğans största rival till presidentposten.
İmamoğlu greps den 19 mars i samband med en jättelik korruptions– och terrorismutredning. Enligt mån-ga experter var gripandet kopplat till en annan utredning som inleddes efter oppositionens framgång i lokal-valen 2024. Erdoğan hävdade att valet var riggat av PKK (läs mer om PKK:s historia i Martin Ahlös artikel på sidorna 44–46).
Medierna och kurderna tystas
Gripandet av İmamoğlu ledde till protester, vilka i sin tur ledde till repressalier från regeringen. Mellan 19 och 27 mars greps åtminstone 1 900 personer, inklusive flera journalister. Erdoğans långa arm sträcker sig också till utländska journalister. BBC-korrespondenten Mark Lowen utvisades för att han rapporterade från demonstrationerna i Istanbul. Svenska Joakim Medin, som även skrivit för Ny Tid, greps då han anlände till Turkiet för att skriva ett reportage för vänstermediet ETC, och hotades med upp till 27 års fängelse för terrorismanklagelser. Medin frigavs i maj, och du kan läsa en intervju med honom i nästa Ny Tid.
Flera radio- och tv-kanaler har stängts ner och den turkiska radio- och tv-myndigheten censurerar medier genom hot om nedstängning.
Ett av regeringens verktyg är den så kallade disinfomationslagen som trädde i kraft 2022. Lagen kan användas för att döma personer som underminerar den allmänna ordningen och säkerheten genom att sprida ”fake news”. Hittills har över 300 personer dömts till böter eller fängelse under denna nya klausul.
Flera radio- och tv-kanaler har stängts ner och den turkiska radio- och tv-myndigheten censurerar medier genom hot om nedstängning. Kopplingar till PKK används som orsak för massgripningar i de kurdiskt dominerade sydvästra delarna av landet. Enligt människorättsorganisationen Freedom House har en sångare dömts till 30 månaders fängelse för att han uppträtt med sånger på kurdiska. Även kurdiska nyhetsplattformer har stängts ner.
Censur över gränserna
– Hon var snäll och full av mänsklighet. Hon brydde sig speciellt om de föräldralösa barnen. Hon delade allt hon hade lärt sig med oss kolleger.
Journalisten Hevi Dar från nyhetsbyrån ANHA beskriver med de här orden sin dödade kollega Cîhan Bilgin, när Ny Tid träffar henne i Rojava. I december i fjol träffades Bilgins och hennes kollega Nazım Daştans bil av en drönarattack i Sarrin, Aleppo, då de var på väg hem till staden Kobane i Rojava från ett arbetsuppdrag.
Båda journalisterna var naglar i ögat på den turkiska regimen, på grund av deras rapportering om kopplingarna mellan de islamiska terroristerna i Syrien och Turkiets regering. Två veckor innan journalisterna dödades hade al-Assad–regimen störtats, samtidigt som den turkiskt stödda milisen Syriska nationella armén (SNA) invaderade de kurdiska områdena Tal Rifaat och Shehba i nordöstra Syrien. Över hundratusen personer tvingades fly sina hem och söka skydd i Rojava – det kurdiska område som administreras av ett demokratiskt självstyre baserat på Abdullah Öcalans idéer om demokratisk konfederalism (se Ahlös artikel). Erdoğans regering ser hela det kurdiska projektet i Rojava som en förlängning av PKK, som måste krossas.
– Den turkiska staten attackerar våra korrespondenter, men det enda vi gör är att vi visar verkligheten som den ser ut. Vi är inga terrorister, säger Dar.
Det är inte bara i Syrien som kurdiska journalister är mål för turkiska attacker. Också i irakiska Kurdistan har flertalet journalister dödats i turkiska drönarattacker under de senaste åren. Turkiets ambassadör i Irak har uppgett att ”alla som misstänks för samröre med PKK är mål”.
Censur av kvinnor
Kvinnliga journalister är särskilt utsatta för den turkiska terrorn, säger Hevi Dar.
– Den turkiska staten gör sitt yttersta för att tysta kvinnor, till och med i turkiskt kontrollerade områden som Afrin.
– Kvinnornas roll i den syriska revolutionen är central. Vi är motiverade och inget kan stoppa oss.
Feminism är en av grundpelarna i det kurdiska självstyret i Rojava, en utveckling som den patriarkala turkiska staten inte vill se att sprider sig. Turkiet har dragit sig ur Istanbul-konventionen mot könsbaserat våld, och använder nu den nya terroristlagen för att angripa kvinnliga journalister i Turkiet. Enligt data från organisationen Women Press Freedom handlar över hälften av alla åtal mot kvinnliga journalister i Turkiet om terrorbrott.
Hur PKK:s beslut om att lägga ner vapnen kommer att påverka Turkiets inställning till kurderna återstår att se. Turkiet har tidigare avfärdat så gott som alla Öcalans vädjanden om eldupphör.
* Som så många andra kurdiska journalister i Syrien uppträder Hevi Dar med fingerat namn av rädsla för repressalier.
Översättning: Janne Wass
Foto: ANHA
