Som lyriker debuterade Gurli Lindén 1973 med Att resa sig. Utöver en ansenlig produktion av poesi- och prosaböcker har hon varit aktiv och tagit initiativ till flera förlag: Författarnas andelslag, Rosengårds förlag och Minimal förlag. Lindén har även forskat i konstnären Hilma af Klint, vilket resulterat i ett tredelat verk (1996–1999). Studierna av konstnären har gjort avtryck i Lindéns poesi. I den senaste boken Året (2025) läser jag in en förspråkligad reflektion av konstnärens verk.
Allra tydligast speglas Hilma af Klint i den visuella utformningen av boken. Den är eldgul och har på framsidan en enkel vit ring runt titeln. När bokens flärpar vänds upp finns ett mönster som jag tolkar som årsringarna på en stubbe. Vi befinner oss i det konkreta. Bakom flärparna finns ett mörkblått planetsystem, genast kastas vi ut i det oändliga. På samma sätt glider af Klints målningar mellan det närvarande konkreta och abstraherande rörelser. Både poeten och konstnären undersöker därtill hur de två perspektiven samspelar i det metafysiska.
Boken består av fyra avdelningar. Jag tänker enkelt att de svarar mot de fyra årstiderna eller kanske kvartalen under året. Dikterna i de fyra avdelningarna saknar titlar, vilket ger dem känslan av sviter, det vill säga dikter som i huvudsak ska förhållas till varandra, men när jag läser förstår jag att de också fungerar som enskilda gestaltningar.
Innehållsligt rör sig poeten mellan världsliga händelser och arketyper eller personifikationer.
Mariupol har fallit
i stålverkets gångar
dödas mina medvandrare
Den stora moderns klagan
över sina förlorade barn
Spåren som människan lämnar efter sig är i hög grad tragedier. Krigen är närvarande i boken, men tidsmarkörer, som Mariupol i citatet, saknas ofta, något som gör texten mer allmängiltig. När Gurli Lindén skriver om ”BARNDOMENS KRIG” och titulerar enstaka strofer med ”SOLDATEN”, ”FLYKTINGARNA”, ”DESERTÖREN” et cetera intar hon ett generellt perspektiv på krigets natur: ”Min far i grå vadmalsuniform kryper/genom skogarna gräver ner sig i skyttegravarna/bygger korsun där hans kamrater sedan ska stupa”.
I Lindéns värld där människans handlingar oftast står för ondskan fungerar naturen som en kontrast. De människor i boken som förstått att människa och natur inte är två olika former kan röra sig i naturen och se världen genom dess rörelser. Lindén gestaltar något som människor rimligtvis upplevt under de senaste åren, fasorna finns långt borta och närmar sig genom media men i det nära existerar en möjlighet att vara genuin.
Trädens kommunikation genom mig
bygger upp en bild av borgen
av dig och djuret
Den återupprättade skogen
svamparnas mycel
det myllrande livet
rörelsen framåt
utåt
mot nästa tid
I glidningarna mellan en rad kontraster som nära och fjärran, mikro och makro, konkretion och abstraktion, skapar Lindén en stark poesi som på ett angeläget sätt gestaltar nutidsmänniskans villkor.
Gurli Lindén:
Året.
Ellips, 2025.
