Rojavas universitet är en av tre högre läroanstalter i den autonoma regionen i nordöstra Syrien. Men hur ser framtiden ut? Universitetets existens hotas av den politiska situationen, samtidigt lyfter personalen fram viktig forskning bland annat om klimatförändring i en region som redan i nuläget känner av dess konsekvenser.
Haidar Saify är professor i bioteknik och genetik vid Rojavas universitet och han är även en av föreståndarna för institutet för naturvetenskap och teknologi. Han planerar kursutbudet för flera av ämnena och har tvingats rekrytera lärare som bor i utlandet för att undervisa kurser på distans. Han betonar vikten av att stärka den lokala- forsknings– och undervisnings-kompetensen men i nuläget behövs även internationellt stöd i form av peer review-bedömning och handledning av examensarbeten.
– Undervisning på distans behövs fortfarande, men den kunde vara inriktad på att utveckla universitets-pedagogiken och exempelvis handleda praktiskt arbete i laboratoriet.
Kurserna på kandidatnivå undervisas på kurdiska eller arabiska. Närundervisning är viktigt för att bygga upp en relation mellan studenter och lärare, säger Saify. Att utveckla- gemenskap och samarbete, men också att uppmuntra deltagande och engagemang är svårt att göra när undervisningen sker på distans.
Uppmuntrar politiskt deltagande
Detta är en glimt ur vardagen vid ett relativt nyligen grundat universitet som kämpar med många svårigheter men som också har stora visioner.
Regionen mest känd under namnet Rojava, ett självstyrt område i norra och östra Syrien, uppnådde autonomi år 2012. Styret är organiserat på ett sätt som är avsett att gynna samhällelig delaktighet för alla grupper och individer. De övergripande administrativa strukturerna är mest till för att trygga resurser och skapa ramverk för att förverkliga beslut som fattas på en lokal nivå.- Det -revolutionära samhällsbygget i Rojava vilar på Abdullah Öcalans tanke om demokratisk konfederalism, som förutom deltagande demokrati vill främja jämlikhet mellan könen och ekologisk hållbarhet.
Det första egna universitetet i Rojava grundades år 2015 i Afrin i nordvästra Syrien. Universitets grundidé var att driva de revolutionära strävandena genom att etablera ett annorlunda förhållningssätt till undervisning och forskning än vad som varit rådande i läroinrättningar som formats av Assads auktoritära regim. Men när Turkiet invaderade Afrin år 2018 tvingades det nya -universitetet stänga. Rojavas universitet (grundat i Qamishlo år 2016), universitetet i Kobane (grundat 2017) och Al-Sharq-universitetet (inleddes sin verksamhet 2021) bygger vidare på det revolutionära projektet. I undervisningen betonas kritiskt tänkande och politiskt deltagande är en grundbult också i -vetenskaplig forskning. Mångfald både i naturen och i samhället betonas som en förutsättning för att kunna leva fritt.
Campusen i Rojavas universitet ligger i Qamishlo, Rmelan och Hasaka, alltså i Syriens nordöstra hörn i distriktet Jazira. Studenterna kommer från orter i regionen, men här studerar också människor på flykt inom landet, exempelvis personer som flytt från Afrin. Att studera vid universitetet är gratis. Alumner och doktorander skaffar sig arbetserfarenhet och inkomst genom att undervisa, jobba på biblioteket, arkivet eller ansvara för internationella relationer. Ändå råder det brist på kompetent akademisk arbetskraft, som till exempel lärare.
Nuförtiden har vi bra lärare som tagit sina magisterexamina här, de visar engagemang för kurserna och studenterna.
Delat ledarskap
Både engagemang och deltagande är något som atmosfären på campuset i Rmelan tydligt ger uttryck för när lärare och studenter kommer till tals. En av föreståndarna för institutionen för olja och petroleumteknik Bassa Bakki säger att hon också själv genomförde sina studier där. Alla enheter och organ i Rojava har två ledare, en kvinna och en man, och det gäller också vid universitetet och vid alla av dess institutioner. Bakki inledde sina studier år 2016, på den första årskursen vid institutionen i Rojava. Efter sin examen har hon själv börjat undervisa där och blev sedermera en del av ledningen.
– Under mina magisterstudier bodde alla våra lärare i Egypten. Distansundervisningen, den bristfälliga tillgången på studiematerial och forskningslitteratur samt brist på laboratorier ledde till att studierna förlängdes med flera år. Nuförtiden har vi bra lärare som tagit sina magisterexamina här, de visar engagemang för kurserna och studenterna.
Oljan påverkar allt
Institutionen för olja och petroleumteknik ligger i staden Rmelan, där det finns stora oljefält och en naturgasanläggning. För tillämpade kurser och fältarbeten finns det alltså goda förutsättningar.
– Vi har lyckats förbättra utrustningen på laboratorierna och vi har, även om det finns begränsningar, fått tag på relevant programvara och forskningsdatabaser. Studiemiljön är i nuläget mycket bättre än för nio år sedan, säger Bakki.
Oljeproduktionen är naturligtvis en belastning såväl för luften som för marken och vattendragen. Bakki berättar att studierna och forskningen vid institutionen betonar både produktionen och miljöaspekterna. Man försöker förbättra både naturskydd och petroleumprodukterna.
Förutom en tonvikt på naturvetenskapligt och tekniskt kunnande ger studierna stor tyngd åt dialogen mellan studenter och lärare, problemlösning och tredje uppgiften, att nå ut i samhället.
– Personlig utveckling betonas: hur kan man bli en aktiv samhällsmedlem som människa och som forskare? Alla vid universitetet går kurser i jineologi (kurdisk variant av kvinnovetenskap), miljöskydd, -sociologi och historia. De natur-vetenskapliga kunskaperna är sammanbunden med aktivt medborgarskap, förklarar Bakki.
Petrokemins teknik har stor inverkan på samhället eftersom det påverkar nästan allt, från förvaringskärl till uppvärmning. Utvecklingen av den lokala produktionen kräver också att det finns forskning lokalt. Att bygga upp de avancerade laboratorier som behövs för forskning av hög kvalitet är fortfarande utmanande i Rojava. Samma gäller tillgången till mångsidig forskningslitteratur.
Språkliga utmaningar
Hon tillägger att bristen på vetenskaplig litteratur på kurmanji är ett stort problem.
Kurmanji är en dialekt i det kurdiska språket som talas i norra Syrien. Före revolutionen i Rojava var det förbjudet att undervisa på kurdiska i Syrien. En strävan att skapa mera jämställda utgångspunkter både vad gäller språk och kulturella grupper och jämlikhet mellan könen är några av de viktiga framsteg som uppnåtts inom ramen för självstyret.
Studiematerialet och forskningslitteraturen på institutionen för olja och petrokemi lutar sig ändå i hög grad mot engelskspråkiga källor. Bakki översätter texter för sina studenter från engelska till arabiska, men att översätta till kurmanji är svårare, upplever hon.
På många andra institutioner har litteraturen redan översatts till kurmanji, men på den här institutionen håller man ännu på att utveckla en facklig vokabulär. Bakki, som fått sin utbildning på arabiska, bedömer också att hennes förmåga att uttrycka sig i skrift på kurdiska är svagare än arabiskan.
De nya studenternas kunskaper i kurmanji är ändå betydligt bättre än de som inledde sina studier när Rojavas universitet grundades; kurder har kunnat studera på sitt eget språk först efter revolutionen 2012.
– Innan universitetet grundades var min stora dröm att studera i Rojava på kurmanji. Min dröm besannades och nu gör vi kurmanji till ett vetenskapens språk. När jag tänker på hur det var förr i tiden känns det otroligt att jag är här nu, undervisar på kurdiska i vårt eget universitet. För oss betyder det mycket att ha ett eget universitet. Vi har kämpat för att få det och kämpar gör vi än, konstaterar Bakki.
Det hårda arbetet för att skapa språklig jämlikhet tycks ha burit frukt.
Klimatförändringen är en hård prövning för östra och norra Syrien. Det brukar regna mycket på vintrarna, men under de senaste åren har väderförhållandena förändrats. I år regnade det nästan inte alls.
Klimatförändringens tunga börda
Universitetet försöker också dra sitt strå till stacken för ekologisk hållbarhet. I en region som präglas av torka är detta en brådskande angelägenhet. Xweşnav Qasem är en av föreståndarna för institutionen för jordbruksteknologi på campuset i Qamishlo. Han berättar att hållbarhet i jordbrukssektorn betonas i alla specialiserade ämnesstudier. Att förändra produktionen med vetenskaplig kunskap som bas skulle ha stor betydelse i en region, norra och östra Syrien, där öknen breder ut sig i snabb takt.
– Innan revolutionen i Rojava ledde jordbrukspolitiken som drevs av regeringen i Syrien till att jorden utarmades kraftigt. I Rojava har vi nu satsat på forskning om processer i marken, klimatförändringen och hållbara lösningar inom jordbruket.
Institutionen för jordbruksteknologi tillhör institutet för naturvetenskaper och teknologi, där man erbjuder studier på magister- och doktorand-nivå. I magisterprogrammet ingår obligatoriska studier i -kemi, biokemi och biologi. Efter det kan studenterna specialisera sig på något, exempelvis växtsjukdomar. På institutionen följer man med den internationella agronomiforskningen och till den vill man också ge egna bidrag. Enligt Qasem borde europeiska klimatforskare intressera sig mer för läget i norra och östra Syrien.
– Klimatförändringen är en hård prövning för östra och norra Syrien. Det brukar regna mycket på vintrarna, men under de senaste åren har väderförhållandena förändrats. I år regnade det nästan inte alls. Det finns alltså ett brännande behov av forskning och nya lösningar. Här på institutionen för jordbruksteknologi är vårt primära mål att sätta stopp för en klimatkatastrof.
På institutionen forskar man bland annat om hybridfrön som en möjlighet att stoppa ökenspridningen. Institutionen har också dragit igång ett storskaligt trädplanteringsprojekt. Genom det försöker man också nå ut i samhället med ett budskap om växtlighetens förmåga att binda koldioxid och att det här är viktigt för att stoppa spridningen av oljeindustrins skadliga slaggprodukter. Man vill även främja en större mångfald av odlingsväxter. Projekten förverkligas i samarbete med medborgarsamhällets aktörer, som miljöorganisationen Green Tress.
– Vi måste också hitta andra, nya metoder. För att hitta sådana är internationellt samarbete viktigt, konstaterar Qasem.
Sammankopplade problem
Det är politiken som utgör den största utmaningen för universitetet, säger Qasem. Forskningslaboratorierna- på Rojavas universitet är bristfälliga- eftersom de omgivande staterna- hindrar införseln av det materiel som behövs.
– Exempelvis kan vi inte använda oss av PCR-teknik (en metod för att tillverka många kopior av en viss DNA-sekvens) för att identifiera växtsjukdomar, utan vi får nöja oss med gammalmodiga metoder.
Innan revolutionen odlades spannmål och bomull på ett ensidigt sätt i regionen på grund av regimens politik. Och decennier av mono-kultur har naturligtvis konsekvenser.
Turkiet har i sin tur sedan år 2016 successivt begränsat Eufrats flöde. Enligt Qasem är floden nu en fjärde-del smalare än tidigare. Detta- har självfallet direkta följder för regionens jordbruk, men också för elförsörjningen, av vilken vattenkraft utgör en viktig del. När den inte räcker till uppstår problem för bevattningssystem, och problematiskt är även att människor i dessa lägen börjar använda förorenande dieselgeneratorer.
Miljöproblemen är alltså sammankopplade med andra omständigheter.
– Turkiet har till på köpet förstört en stor del av energiinfrastrukteren genom luftattacker som också lett till att olja runnit ut över åkrarna. Men vi ger inte upp, vi fortsätter kämpa för livet och miljön, konstaterar Qasem.
Enligt honom har universitetet visioner om hur ett hållbart jordbruk kunde utvecklas, men det råder brist på vetenskapligt kunnande och utrustning. Också han påpekar att läget på universitetet är tufft eftersom det finns så få kompetenta lärare och forskare.
– Under Assads regim gjordes det i de här trakterna ingen forskning alls om jordbruk. Allt, med början från att kartlägga de biologiska arterna, är ny kunskap. Läget i norra och östra Syrien är kritiskt men jag tror att vi genom internationellt samarbete kunde uppnå viktiga forskningsresultat som rör klimatförändring och ökenspridning som kunde gagna hela mänskligheten.
Skribenten reste i norra och östra Syrien i april 2025. Resan var en del av Emmaus Jokioinens projekt som finansierats av Maj och Tor Nesslings stiftelse, där Rojavas universitet har varit en av de viktigaste samarbetsparterna. Projektet har som syfte att blanda annat få fler internationella kontakter till stånd för Rojava universitets del, speciellt på området naturvetenskap och teknologi.
Foto: Angervo Zgibay
Översättning: Mio Lindman
