Ett steg för långt

213

Jag har aldrig varit en aktivist. Jag gillar inte konflikter och tycker om att följa regler. Oviljan mot aktivism går så djupt i mig att jag till och med undviker demonstrationer, till och med tågen på första maj (jag är en dålig vänster­person, jag vet). 

Men den svenska regeringen, med sitt stödparti Sverigedemokraterna, har nu tagit sin repressiva rättspolitik ett steg för långt. I ett försök att stävja den allt allvarligare ungdomsbrottsligheten vill de sätta barn så unga som 13 år i fängelse. Kriminalvården, myndigheten som driver de svenska fängelserna, gick nyligen ut och sa att de kommer tillåta att barnen de låser in får ha med sig en nalle. Det säger sig självt att det inte längre går att sitta på sin kammare och knyta näven i fickan. Nyligen var jag därför på min första demonstration på väldigt länge. Vi var många som tillsammans protesterade mot att barn ska sättas i fängelse. 

 

Det går inte att förneka att Sverige har ett reellt och allvarligt problem med gängbrottslighet. Oskyldiga har blivit mördade på öppen gata eller fått sitt hem förstört i sprängdåd. Brottsligheten går allt längre ner i åldrarna – barn i de yngre tonåren utför mord med skjutvapen. Något måste göras, och borde ha gjorts för länge sedan. Men som en av talarna på demonstrationen sa, varför är detta ”något” fängelse, när vi inte har provat något annat först?

En politik som minskar segregation och fattigdom, som ger framtidshopp och skapar möjligheter är oerhört viktig nu. 

Sverige har en socialtjänst som inte räcker till och därmed inte kan utföra sitt uppdrag när det kommer till att hjälpa de barn som riskerar att hamna i brottslighet. Vi har en bostadsmarknad som bidrar till en djup segregation. Vi har fortfarande ett skolsystem där aktie­bolag kan omvandla skattepengar till rena vinster, och som bidrar till en ökad segregation­ och sämre likvärdighet. För att nämna några systemfel. 

De institutioner som finns för att ”få bort” de tonåringar som begår brott från de farliga miljö­erna – SiS- och HVB-hem – är ofta av undermålig kvalitet. Ungdomarna får inte det stöd som de behöver, och det finns alltför många rapporter om våld mot ungdomarna från dem som arbetar på hemmen. Samma vuxna som ska vara deras trygga punkt. 

 

Allvarliga brott behöver leda till konsekvenser, även för barn, men fängelse är inte rätt väg att gå. Alla barn är allas barn, och när vi som samhälle har svikit dem, behöver vi ställa upp för dem när allt går fel. Att sätta unga tonåringar i fängelse är bara att svika dem på nytt. Forskning visar att det dessutom bara leder till att dessa barn och unga begår nya brott. 

En politik som minskar segregation och fattigdom, som ger framtidshopp och skapar möjligheter är oerhört viktig nu. Detta kombinerat med en stärkt socialtjänst, en välfinansierad skola och, för de barn som behöver, en välfungerande institutionsvård som verkar rehabiliterande, inte brottsförstärkande, kan förhoppningsvis leda Sverige bort från en situation där barn går med i gäng istället för att gå till skolan. 

I år är det val i Sverige. Mitt hopp för en politik som leder oss bort från det rådande läget är litet, men jag, och flera med mig, är beredda att gå ut på gator och torg för att se att den går i rätt riktning.