Det finns över 550 000 mikroföretag i vårt land. De finska mikroföretagen syns trots det sällan i samhällsdebatten, trots att de betalade över 3 miljarder euro i inkomstskatt 2024.
Sebastian Björkman är en av landets 230 000 egenföretagare. Hans företag Åctå Design har nischat in sig på grafisk design, logotyper och visuell profilering med fokus på hållbar utveckling.
– Att grunda en enskild firma kändes ganska odramatiskt. Nästan alla- som pluggade samtidigt som jag på dåvarande Konstindustriella högskolan planerade att grunda ett eget bolag. Jag övertänkte inte det hela, utan skred till verket då det var aktuellt, säger Björkman.
Vi träffas i ett konstnärskollektiv i Berghäll. Höghusets rymliga källarvåning hyser ett tjugotal egenföretagare som jobbar som konstnärer, laptopnomader, producenter och skribenter. Vid soffgruppen hänger en affisch med det legendariska 1970-talsbandet Hurriganes. Hyllorna är belamrade av verktyg, målarfärg, kartonglådor och teknisk utrustning som används av kollektivets underhyresgäster.
När Ny Tid besöker kollektivet är Björkman i färd med att producera linoleumsnittsgrafik. Konstverken trycks på handgjorda papper som han har tillverkat av återvunna biblioteksböcker.
– Jag har sålt den här typen av konstverk bland annat på festivaler runt om i landet. Det har varit ganska bra efterfrågan på dem. Försäljningen har hjälpt mig att dryga ut kassan när det har varit ont om projekt och uppdragsgivare.
Fokus på grön omställning
Björkman har specialiserat sig på projekt som synliggör naturförlusten, klimatkrisen och behovet av hållbar utveckling. En av hans mest uppmärksammade utställningar förevisade utrotningshotade eller utdöda djur-och växtarter på Naturhistoriska museet i Helsingfors i fjol. Björkman donerade alla inkomster från utställningen till organisationen Suomen Metsä som köper och skyddar gammelskog.
– Jag hade kunnat satsa på en karriär i reklambranschen och tjäna stora pengar. Jag är glad över att det inte blev så. Evig tillväxt och konsumism är inte hållbart. Jag har nu jobbat med den gröna omställningen i fem år. Det känns meningsfullt.
Enligt Björkman var det världens lättaste sak att påbörja livet som företagare.
– Byråkratin kändes inte övermäktig. Största delen av mina uppdragsgivare har uppskattat att jag kunde fakturera dem i stället för att penningtrafiken skulle ha skötts via uppdragsgivarnas löneräkning med skattekort.
Björkman har, trots sitt entreprenörskap, alternerat mellan rollerna som anställd, projektarbetare, företagare och stipendiefinansierad konstnär.
– Den viktigaste drivkraften för mig har varit viljan att råda över mig själv och kunna styra upp egna projekt. Det svåraste som företagare är att sätta gränser för sitt eget jobbande. Jag jobbar hellre i lugn och ro 11 timmar i ett sträck i stället för att vara beroende av en fastspikad kontorstid klockan 9 till 17.
Entreprenörskapet är inte alltid ett eget val. Många löntagare tvingas blir företagare. Ibland kan ett storbolag ge sparken åt sin trotjänare för att några veckor senare köpa samma tjänster av samma person, som har uppmanats att grunda ett bolag och bli underleverantör för sin tidigare arbetsgivare. På det här sättet undgår uppdragsgivaren socialavgifter samtidigt som verksamheten rullar på som tidigare.
Allt fler egenföretagare i Finland
Antalet egenföretagare växer stadigt i Finland i takt med att arbetslivet antar nya skepnader. Många större bolag utlokaliserar numera en del av sin serviceproduktion till mikroföretag.
– Över 95 procent av alla företag i Finland är mikroföretag med färre än 10 anställda. De här företagen sysselsätter över 320 000 personer och omsätter över 98 miljarder euro per år. Mikroföretagen utgör en viktig del av landets ekonomiska bas, säger Kari Mattila, ordförande för Förbundet för mikro- och ensamföretagare.
Trots att mikroföretagen står för en femtedel av Finlands brutto-nationalprodukt är egenföretagarna sällan på tapeten då landets ekonomiska situation diskuteras i offentligheten.
– Osynligheten beror säkert på att det rör sig om en så brokig skara företagare som företräder olika branscher. Av samma anledning blir det här affärssegmentet svårt att greppa för utomstående, säger Mattila.
Bokföring och städning
Över hälften av landets mikroföretagare jobbar med serviceproduktion såsom bokföring, städning, kommunikation eller med olika typer av stödtjänster inom konstnärliga branscher.
– Antalet mikroföretag har vuxit under hela 2000-talet samtidigt som antalet storbolag fortfarande är lika stort som tidigare.
Vet vi hur många som tjänar sitt levebröd som mikroföretagare?
– Omkring 100 000 av landets egenföretagare har så låga inkomster att de inte har en lagstadgad skyldighet att betala företagar-pensionsavgifter. Det innebär att årsinkomsten ligger under 10 000 euro, vilket oftast betyder att företagandet är en bisyssla. Ibland kan det röra sig om skalbolag som bara existerar på papperet.
I år justeras inkomstgränsen så att egenföretagare som har en arbetsinkomst på minst 9 423,09 euro euro per år är skyldiga att skaffa en företagarpension.
Entreprenörskapet är inte alltid ett eget val. Många löntagare tvingas bli företagare. Ibland kan ett storbolag ge sparken åt sin trotjänare för att några veckor senare köpa samma tjänster av samma person, som har uppmanats att grunda ett bolag och bli underleverantör för sin tidigare arbetsgivare. På det här sättet undgår uppdragsgivaren socialavgifter samtidigt som verksamheten rullar på som tidigare.
– Det här är ett stort och växande problem. Storbolagen vill pressa ned sina personalkostnader och tvingar en del av sina anställda att bli företagare och underleverantörer i storbolagets värdekedja. Den här utvecklingstrenden är vanlig bland annat inom byggbranschen och de kulturella eller kreativa branscherna.
Mattila ser ett annat dilemma bland mikroföretagarna.
– Omkring en tredjedel av alla mikroföretagare har läs- och skrivsvårigheter och en tredjedel har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Invandrarna är också överrepresenterade bland mikroföretagarna. Har vi misslyckats med att integrera dessa befolkningsgrupper på arbetsmarknaden? Är det därför de bestämmer sig för att bli företagare? frågar han retoriskt.
Mentorskap och startkapital
Enligt Mattila behövs starkare mentorskap och stöd till dem som driver mikroföretag. Mattila anlitas ofta pro bono som företagsfadder för unga företagare som är i början av sitt entreprenörskap.
– Vi brukar bland annat gå igenom hur man gör upp en affärsplan och hur man ska leda sig själv. Ibland kan redan en timmes diskussion göra underverk och hjälpa en egen-företagare att gå vidare.
Mattila kritiserar regeringens beslut att avveckla de stödtjänster som Närings-, trafik- och miljöcentralerna erbjöd till mikroföretagare tidigare.
– Prislappen för dessa stödtjänster var mindre än det statliga företagsstöd som Viking Line håvar in varje år, säger han med illa dold ironi.
Utöver uteblivna stödtjänster råder det en skriande brist på start-kapital och lånefinansiering för egenföretagare.
– Det är svårt att få startkapital för sin affärsidé. De kommersiella bankerna vill sällan bevilja lån till mikroföretagare som börjar från noll. Och det statliga finansbolaget Finnvera beviljar inte lån som är mindre än 20 000 euro.
Skattebördan spelar likaså in i ett ganska tidigt skede av entreprenörskapet.
– I Finland är en företagare skyldig att betala mervärdesskatt om företagets omsättning stiger över 20 000 euro per år. I de flesta EU-länder är den genomsnittliga gränsen för samma skyldighet 40 000 euro. Vi borde höja gränsen till samma nivå som i övriga Europa.
Tillväxt eller nerväxt?
Mattila efterlyser en minskad reglering av de krav som formar företagandet.
– De nuvarande reglerna gör det svårt att driva ett aktiebolag på sparlåga. Det borde vara lättare att lägga ned ett aktiebolag. Om regel-verket luckrades upp vore det lättare för många enskilda näringsidkare att grunda ett eget aktiebolag då de vill skala upp verksamheten.
Sebastian Björkman befinner sig just nu i ett vägskäl. Ska han skala upp företagets affärsverksamhet eller ska han satsa fullt ut på den konstnärliga karriärstegen?
– Många av mina vänner överger sina företag just nu och satsar på löne-arbete i stället eftersom det har blivit så svårt att överleva som egenföretagare.
Hur är det med dig själv? Vart är du på väg?
– Jag skulle helst av allt jobba på heltid med hållbarhetsfrågor, men jag vet inte om det är möjligt. Eftersom mitt företag har allt färre projekt har jag valt att satsa på konstprojekt. Det är inte lönsamt i längden, men det ger mig inkomster så att jag klarar mig.
Rättelse: i ursprungsversionen av artikeln påpekades felaktigt att inkomstgränsen för företagarpension ligger på 16000 euro för en egenföretagare.
Foto: Mikael Sjövall
