Dagens journalistikstuderande lär sig i första hand göra material för webben. Titktokvideor och Instastories är en självklar del av utbildningen i journalistik, liksom även artificiell intelligens. Mycket i det klassiska hantverket är oförändrat – men för nästa generations journalister är frågan om synlighet i bruset helt central.
Journalistutbildningen vid Soc&kom – Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet – har i årtionden varit inkubatorn för generationer av finlandssvenska journalister. Då det gäller grunderna i det journalistiska kunnandet är mycket sig likt, men under de senaste 20 åren har också stora förändringar skett. Morgondagens journalister utbildas för en ny verklighet.
På grund av större reformer i Helsingfors universitets utbildningsstruktur ser utbildningen idag väldigt annorlunda ut än den gjorde för 2o år sedan. Där man tidigare sökte in till en specifik linje, inleder alla studerande på Soc&kom i dag studier vid kandidatprogrammet för samhällsvetenskaper. I slutet av första året väljer de sedan studieinrikting, och journalistik och kommunikation är en av studieinriktningarna, förklarar universitetslektorn i journalistik Jenny Stenberg-Sirén, då Ny Tid besöker Soc&koms övningsredaktion i Helsingfors universitets centrumkampus.
Stenberg-Sirén säger att det har lett till att kurserna i journalistik och kommunikation har blivit färre, medan det mer vetenskapliga och akademiska har beretts större utrymme.
Nyhetsjournalistik i fokus
– En annan stor förändring sedan din tid på Soc&kom är att vi har vissa kurser som specifikt fokuserar på strategisk kommunikation och organisationskommunikation.
Intresset bland de studerande för journalistik å ena sidan eller kommunikationsjobb å andra sidan fluktuerar, menar Stenberg-Sirén, och säger att kommunikationsbranschen för tillfället är populär. Sociala- medier och historieberättande intresserar många, och vissa har svårt för det snabba tempot inom nyhetsjournalistiken.
Vloggar, poddar, kortvideor och sociala medier är för många de primära informationskällorna idag – och det är en verklighet journalister måste förhålla sig till. Enligt Stenberg–Sirén har ändå inte grunderna för god journalistik förändrats.
– Vi har nog fortfarande relativt stort fokus på nyhetsjournalistik. Det handlar om att lära sig de journalistiska grunderna. Dem lär man sig fortfarande bäst genom att jobba med nyhetsjournalistik.
Nuförtiden är det kanske ändå inte samma sak som att följa med journalistik – det är inte samma som att läsa en tidning eller ta till dig nyheter via ett public service-bolag.
Det som på denna artikels skribents tid hette ”grundkurs i tv-journalistik” har sedermera skiftat fokus till sociala medier och börjat kallas för en videojournalistik-kurs, och ska nästa år integreras i en annan kurs som ska få namnet -”digital medieproduktion”. Den ska ha stort fokus på sociala medier och video – i första hand kortvideo.
– Det har alltså skett en klar tyngdpunktsförskjutning, säger Stenberg-Sirén.
Hon poängterar att man ändå fortfarande jobbar med skriven journalistik i olika genrer, samt radiojournalistik.
Jessica Nyberg och Alexina Möller. Foto: Janne Wass.
Vill jobba med seriös journalistik
Hur är det då med dagens studerande – vill de bara jobba med kortvideor och sociala medier? Inte om man frågar Alexina Möller och Jessica Nyberg, som i skrivande stund ska inleda arbetet med ”övningstidningen” Smocka.
– Om jag inte alls behövde tänka på pengar så skulle jag helst av allt vilja hitta ett ämne som jag skulle specialisera mig på och kunna gå jätte-djupt in i, och producera material som jag sedan kunde sälja till olika medier, säger Möller.
Jessica Nyberg ska snart bli klar med sin kandidatavhandling och ska sedan fortsätta med magisterstudier – och flytta hem till Jakobstad och förhoppningsvis syssla med lokaljournalistik.
– Jag vill jobba med lokalnyheter. Världsnyheter är nog också intressanta, men jag tycker om att vara på plats och kunna träffa folk.
Alexina Möller oroar sig för vad som händer med samhället om folk inte tar till sig journalistik.
– Folk följer nog kanske med nyheter – vi är ju hela tiden online och följer med vad som händer i världen. Nuförtiden är det kanske ändå inte samma sak som att följa med journalistik – det är inte samma som att läsa en tidning eller ta till dig nyheter via ett public service-bolag. Jag tror det kan vara ganska skadligt i längden.
Utmaningen för journalistiken är att få folk att intressera sig för den journalistik som är viktig, menar Möller.
– Till exempel, jag tycker att det är viktigt att människor får reda på saker om politik och annat som kan framstå som tråkigt. Då måste ju journalisten göra det intressant. Det är utmanande att göra tråkiga grejer intressanta.
Möller jämför situationen med den tid då alla fick hem en dagstidning eller bänkade sig i soffan för att se tv-nyheterna.
– Då man bläddrade genom tidningen fick man med sig lite av allt. Nu då man bara kan välja vad man tar till sig tror jag att man tappar mycket.
Kvalitet handlar också om format
Den nya medieverkligheten måste naturligtvis också synas i utbildningen. Även om Jenny Stenberg-Sirén poängterar att ”klickräkning” inte är något man fokuserar speciellt mycket på i kurserna i journalistik, påpekar hon också att frågan om hur man klyver genom flödet är något morgondagens journalister måste tänka på.
– Når man inte ut så kan man fråga sig om man alls lyckats med sitt uppdrag. Att nå ut behöver ändå inte betyda att man maximerar för att nå så många som möjligt – då tänker man bara på kvantitativa mål. Det kan vara att man har en viss specifik målgrupp. Den kan vara liten men når man den så har man lyckats.
På Soc&koms journalistutbildning talar man mycket om hur man rubricerar, hur man syns och hörs i bruset, och om vikten av att finnas på de kanaler där framför allt morgondagens mediekonsumenter, de unga, tillbringar tiden. Det är en utmaning att få rösten hörd i den digitala kakafonin.
– Det finns absolut en stor risk att god journalistik försvinner i bruset. Ändå tycker jag inte att man ska maximera outreachen på den goda journalistikens bekostnad. Däremot ska man minnas att olika människors syn på vad som är god journalistik kan variera ganska mycket. Till exempel en kort Instagramvideo där man snabbt får en händelse förklarad för sig kan upplevas som väldigt god journalistik. Medan någon med en annan bakgrund inte upplever att det är god journalistik. Man slänger sig lätt med begrepp som kan ha väldigt olika innebörd för olika personer, säger Stenberg-Sirén.
– Min synvinkel är nog ändå den – och det betonar jag jättemycket i undervisningen – att det ska göras journalistik av god kvalitet som ska bygga på journalistisk etik. Det har ett värde i sig. Sen gör vi också mer underhållningsbetonat, och det har ett annat värde. Men för att kunna göra bra kvalitet i olika plattformar så måste man verkligen förstå plattformarnas logik och använda dem av sig för att nå ut. Gör man inte det så är det inte god kvalitet för den specifika plattformen. Kvalitet handlar alltså inte bara om innehåll utan också om format.
Anställ journalister, inte influencers
Att intresset idag är stort för kommunikationsbranschen förklarar Jenny Stenberg-Sirén delvis med utvecklingen på arbetsmarknaden.
– Om det är så att mediehusen inte anställer så måste man ju fundera på vad man ska göra. För man måste ju leva på någonting. Sen är en annan sak som jag brukar tala med mediehusen om att jag skulle önska att de anställer folk som är utbildade journalister, för det gör de inte alltid. Det är klart att de vill ha folk med olika bakgrund på jobb, men om man inte lägger vikt vid att de anställda har en utbildning i journalistik så kan man ju berättigat fråga sig varför man ska ha en utbildning i journalistik.
Man kan visserligen bli en bra journalist också utan utbildning, säger Stenberg-Sirén, men då kommer man in i branschen utan många av de verktyg som behövs.
– Det handlar inte bara om att lära sig klippa och skriva, utan om hela förståelsen av och det kritiska tänkandet kring vad journalistik är.
Jessica Nyberg instämmer.
– Jag har lite blicken på Yle nu: det känns som om då de söker folk som ska läsa upp nyheterna till exempel i deras Instgram-videor, så söker de efter folk med starka personligheter i stället för utbildade journalister. Det är lite som om vissa nyhetsmedier försöker ta efter influencer-kulturen och anställer personer som ska tala på ett visst sätt och ha en viss karaktär. Det känns som att det är för mycket fokus på personligheten och inte på det journalistiska kunnandet.
Överlag känns arbetsmarknaden för journalister osäker, säger Nyberg.
– Jag har förstått att det redan en längre tid varit svårt för journalister att få fast anställning då de studerat klart. Det är halvårskontrakt och ettårskontrakt som gäller för många.
AI går inte ut och pratar med folk
Den artificiella intelligensens intrång i journalistbranschen är också något som ytterligare kan försvaga situationen på arbetsmarknaden.
– Jag oroar mig för att AI-utvecklingen gör att redaktionerna blir ännu försiktigare med att anställa journalister på fortlöpande kontrakt, säger Jessica Nyberg.
Artificiell intelligens kan inte ersätta journalistik, hävdar Stenberg-Sirén.
– Det talas idag om ”AI-journalistik”,- och jag menar att det inte borde finnas ett sådant begrepp. För att något ska vara journalistik behövs det mänskliga avgörandet.
Stenberg-Sirén oroar sig för att den växande mängden AI-genererat innehåll på nätet tränger ut journalistiken, och att folk väljer att ta del av det gratis istället för att betala för god journalistik.
– Men sen kan det ju gå andra vägen också, att folk inte vill ha allt AI-genererat strunt, utan att de uttryckligen vill ha journalistik. Det hoppas jag ju att är vår framtid.
Precis som sociala medier är AI ändå inte något som kan förbises i journaliststudierna.
– Min övertygelse är att kan man själv göra hantverket, kan man själv skriva en text, kan man själv formulera en rubrik, så då kan man ta AI till hjälp för att göra allt det här. Om man däremot inte kan grunderna själv så använder man AI för att ersätta det egna kunnandet, och då kan man inte heller bedöma kvaliteten på det som görs.
Stenberg-Sirén säger att man inom journalistutbildningen är väldigt restriktiv med användningen av AI-verktyg i det journalistiska arbetet.
– Å ena sidan – och det är jätteviktigt – så kan de studerande inte komma ut härifrån utan att kunna något om AI. Å andra sidan vill jag att de ska kunna göra det här jobbet utan AI. Det blir en balansgång.
Enligt Stenberg-Sirén har många av dagens studerande också ett restriktivt förhållande till AI. En av dem är Alexina Möller.
– Jag förhåller mig väldigt negativt till AI i allmänhet, men jag tror inte att det är ett hot mot journalistiken. Jessica nämnde vikten av att gå till en plats och prata med någon. Jag tror att det alltid har varit och alltid kommer att vara det viktigaste inom journalistiken. Att på riktigt ta sig ut för att se vad som händer, att hålla samhället informerat. Det kan AI inte göra.
Foto: Janne Wass
