AN är Anna Hallbergs tionde diktbok sedan debuten 2001 med Friktion, en bok som genast gav upphov till en i raden av obegriplighetsdebatter inom svensk poesi. Debatten gjorde Hallberg till fixstjärna för språkmaterialismen på samma sätt som Britney Spears blev fixstjärna för tuggummipopen i USA; i efterhand är det svårt att riktigt förstå parametrarna för klassificeringen och i Hallbergs fall vad språkmaterialismen egentligen var. Kanske handlade debatten om att de obegripliga i huvudsak var kvinnor med maktpositioner inom tidnings- och förlagsvärlden samt på de mest framgångsrika skrivarskolorna. Anna Hallbergs poesi sådan den kom att utveckla sig efter debatten är konceptinriktad och arbetar med språket som figurer.
AN fungerar på ett liknande sätt, men är betänkligt avskalad. På varje sida finns en liten textkub om en kub med vatten i en öken och ett jag som försöker förstå kubens villkor och sin egen existens. Paralleller finns till Sören Bondessons diktbok En m3 jord där poeten undersöker materien i just en kvadratmeter jord. men också till David Vikgrens intellektuellt komplexa Inomhuslektionen, där texten är utformad som rektanglar. I AN är allt utom jaget, kuben och öknen relativt sekundärt, vilket grundlägger en kontemplation över människans villkor.
Till en början finns inga djur, bara den vibrerande kuben och landskapet. Vattnet är början till allt och jaget som finns i inledningen fungerar snarast som ande men övergår efter hand till kroppslighet. Jaget sätter ansiktet mot kuben och känner vattnets rörelser. På det sättet blir jaget till: ”nu väger/kroppen/mot sand”. Vatten i öken. Det är svårt att inte tolka in livets uppkomst i bokens grunduppställning; först kommer djuren, sedan människan. Från kuben forsar vattnet och livet ut över öknen.
att vattnet självt kan gunga och rutscha
livfulla lek vill du finnas
i språng det går att glädjas
att levandet finns
Den stilistiska nivån på kubtexterna varierar. Ibland blir de oerhört knapphändiga som i aforismen ”döden är okomplicerad/för den som dör”. I en annan kub ekar Eva-Stina Byggmästars stil:
lilla rinnlinje
vattenhoppar i sväng och böj
ivriga energin hur du forsar fram
skuttar i förälskat fnitter
jag blir glad av att se dig
Den stilistiska variationen gör poesin förnöjsam att läsa, så länge jag inte har anspråk på förståelse. Variationerna av kuben, jaget och öknen känns som jazzens improviserade växlingar runt ett tema. Innehållsligt är poesin i det närmaste obegriplig. Dikterna kräver vana, framför allt av att inte förstå men att ha förmågan att ändå avnjuta formen. Om texten varit mer omfattande hade den bjudit mer motstånd och kanske blivit mindre intressant. Nu är den ganska trevlig och att läsaren begriper tycks även för Anna Hallberg vara sekundärt:
detta liv levande
ömheten
att inte förstå
verkligen inte veta
vad kuben är
Anna Hallberg:
AN
Albert Bonniers Förlag, 2025.
