Det är nu knappt ett år till det finländska riksdagsvalet och de flitigaste statistiknissarna har redan börjat skissa upp hur mandaten kommer att fördela sig på Arkadiabacken under nästa regeringsperiod. Med ett år kvar till valet är det naturligtvis omöjligt att säga något med säkerhet, men vissa trender kommer med högsta sannolikhet att hålla i sig.
Det som ser alldeles klart ut är att högern kommer att backa och vänstern kommer att gå framåt. Socialdemokraterna har rullat som tåget utan att egentligen ha behövt göra något annat än framställa sig som ett alternativ till Orpos högerregering. Inte ens den nuvarande SDP-ledningens högervridning och profilstarka vänstersossars uttalade missnöje har ruckat på partiets ställning som överlägset populärast i landet. (se sid 44.)
Många befarade bakslag för Vänsterförbundet då Li Andersson lämnade både ordförandeposten och hela landet efter EU-valet, men det har gått tvärtom. I förra riksdagsvalet fick Vf drygt 7 procent av rösterna, nu ligger partiet stadigt på mellan 10 och 11 procent i opinionsmätningarna.
Veckotidningen Suomen Kuvalehti publicerade i april en intressant utredning över hur de rörliga väljarna beter sig, utgående från det rådande opinionsläget. Bland annat är det tydligt att SDP blöder vänsterut men fylls på högerifrån. Nästan 50 000 personer som röstade på SDP i förra riksdagsvalet uppger sig stöda Vf idag, medan Vf bara tappat 17 000 väljare till SDP. 45 000 tidigare sannfinländare uppger däremot att de tänker rösta på SDP. SDP och Vänsterförbundet är de partier som varit bäst på att fånga upp soffliggare – sammataget vinner vänsterpartierna kring 250 000 röster från väljare som i förra valet låg på sofflocket.
Att personer som tidigare röstat höger nu går in för att rösta rödgrönt är ur en vänstersynvinkel positivt – så länge förändringen inte betyder att de rödgröna partierna glider högerut.
Sannfinländarna verkar däremot förlora kring 150 000 väljare som antingen inte tänker rösta eller inte vet vilket parti de ska rösta på. De Gröna förlorar väljare jämnt både till SDP och Vänsterförbundet, medan de får störst påökning från Samlingspartiet.
Att personer som tidigare röstat höger nu går in för att rösta rödgrönt är ur en vänstersynvinkel positivt – så länge förändringen inte betyder att de rödgröna partierna glider högerut. Regeringens impopularitet och de rödgröna partiernas uppsving ser i ljuset av dagens opinion inte ut att räcka riktigt fram till en rödgrön regeringsmajoritet, ens med SFP-stöd. Mycket hänger ändå på hur mandaten fördelas – procentuellt får i dagens läge en rödgrön-SFP-koalition kring 48 procent av rösterna.
Räknat i mandat tyder mycket på att Vänsterförbundet blir valets största segrare. Även om väljarstödet procentuellt inte stiger mer än från 7,1 till drygt 10 procent har Vf teoretisk chans att fördubbla sina 11 riksdagsmandat. Det här beror dels på att alla marginaler var på fel sida för partiet i det förra valet, och dels på att små procentuella ökningar kan ha stor betydelse för mindre partier. Att Markus Mustajärvi och Jari Myllykoski gör comeback i Norra Finland respektive Satakunta kan till exempel ge två mandat till.
Det har talats mycket om att SDP riktar in sig på regeringssamarbete med Samlingspartiet, men siffrorna visar att vänsterblocket har alla chanser att tillsammans med SFP få nog mandat för regeringsmajoritet. Det kräver dock goda kampanjer och en del tur.
Publicerad i Ny Tid 4/26, 6.5.2026
