Tytti Rantanen är verksamhetsledare för Espoo Ciné, som bjuder på variationsrika konstupplevelser i Esbo och Helsingfors. Ny Tid ställer några frågor med anledning av den pågående festivalveckan.
1. Vad särskiljer Espoo Ciné bland filmfestivalerna i huvudstadsregionen?
Ny europeisk film är en av festivalens viktigaste hörnstenar, och att visa hur mångsidig den är. Om man vill få en bra bild av det som händer inom den europeiska filmen för tillfället så får man ta del av det i en mer koncentrerad form på Espoo Ciné än på andra festivaler.
Vi satsar också på att bygga broar över till andra konstarter. Vår publik tenderar att intressera sig för andra konstformer också, som bildkonst, dans och arkitektur.
2. Ni lanserar i år så kallade serier i ert festivalprogram. Hur kommer det sig?
Festivalen visar ju många filmer och i det uttröttande informationsflödet framstår kuratering som allt mer centralt. Serierna har egentligen funnits med tidigare, men nu för vi fram dem tydligare. Det blir lättare att skapa sig en överblick över utbudet i programmet.
3. Vilka godbitar vill du lyfta fram i festivalens program?
Programhelheten Cinéstesia för samman bildkonst och film med konstnärerna Ben Rivers och Nour Ouayda och kuratorn Erika Balsom som gäster. Det är en ambitiös satsning där också seminarier ingår.
Mitt eget hjärtegryn i programmet är den svensk-franska regissören Angelica Ruffiers essäfilm och dokumentär La belle Année.
Det är en vacker skildring av uppväxt och förälskelsens betydelse som utgår från Ruffiers gamla dagbok där hon beskriver hur hon blir kär i en lärare. Det är dock inte alls någon metoo-historia.
Jag vill också lyfta fram den franska filmen Murder In the Building, en underhållande film som kan sägas representera Espoo Cinés traditionella utbud: en passligt lättsam film som ändå förmedlar en solid filmbildning. Ett äkta par löser en mordgåta på sin innergård, precis som i Hitchcocks Fönstret mot gården.
Foto: Yelyzaveta Babaieva
