Under snart sex decennier har Israel systematiskt ockuperat och koloniserat palestinska områden. Folkmordet i Gaza har pågått i över två år. Den så kallade fredsplanen tillåter att Israel fortsättningsvis kan utvidga sina olagligt annekterade områden och planen skulle även cementera att palestinierna förvägras självbestämmanderätt.
USA:s president Donald Trump offentliggjorde i oktober i år sin fredsplan i Gaza som nu officiellt har trätt i kraft. Trumps plan, som består av 20 punkter, är skriven på ett sätt som gör det möjligt för Israel att både stärka sin närvaro på Västbanken och att fortsätta expansionen där. Planen tillåter också Israel att behålla den auktoritära krigslagstiftning som i nuläget tillämpas på palestinier på Västbanken. Israel kan också i framtiden låta bli att reformera sin egen lagstiftning i enlighet med rättsstatens principer, det vill säga lagar som i nuläget diskriminerar israeliska medborgare med palestinskt ursprung kan också gälla i fortsättningen.
I Trumps vision ges Israel supermaktens stöd för sina expansionssträvanden som bryter mot folkrätten. Israel nekar det redan marginaliserade palestinska samhället självbestämmanderätt och tillåts nu fatta beslut om vem som i detta redan på många sätt förtryckta samhälle – om det fogar sig i de villkor som dikterats – efter en viss övergångstid får utöva begränsad makt över sina egna angelägenheter.
Motarbetar palestinsk stat
För att förstå planens innehåll och vad dess eventuella förverkligande skulle leda till är det nyttigt att repetera de villkor och hinder som finns när det gäller att lösa konflikten mellan Israel och Palestina.
Det populäraste sättet att förverkliga palestiniernas rätt till självbestämmande på de ockuperade områdena är att grunda en självständig palestinsk stat. Det internationella samfundet har i tiotals år uttryckt sitt starka stöd för detta.
I över två år har Israel förverkligat sin expansionspolitik genom ett folkmord i Gaza. Israels stödtrupper förnekar vanligen att Israel har gjort sig skyldigt till folkmord, men nästan samtliga experter på folkrätt och på folkmord lutar åt att göra den bedömingen, att Israel faktiskt genomför ett folkmord i Gaza.
I FN:s generalförsamling i New York röstar man årligen om diverse fredliga modeller för att lösa konflikten mellan Israel och Palestina. I omröstningarna har nästan alla av världens stater gett sitt stöd åt en modell där en palestinsk stat grundas med gränser så som de såg ut 1967, före sexdagarskriget. En liten grupp länder brukar avstå från att rösta och det typiska är att några enskilda stater, bland dem alltid Israel och USA, röstar mot resolutionen.
PLO erkände staten Israel år 1976 genom att stöda en resolution av FN:s säkerhetsråd där man föreslog en tvåstatslösning där gränser från 1967 skulle gälla. Resolutionen föll den gången på att USA lade in sitt veto. Senare har en stor del av de palestinska partierna stött en sådan här lösningsmodell.
Israel motsätter sig det internationella samfundets stöd för en tvåstatslösning. Det finns inte ett enda israeliskjudiskt parti som skulle stöda att Israel drar sig tillbaka till gränserna från 1967. Skälet är enkelt: på Västbanken kontrolleras nu nästan hälften av området av Israels olagliga koloniseringsprojekt, det vill säga bosättarna; Israel kan inte tänka sig att avstå från dessa bosättningar eller sätta käppar i hjulet på expansionen av dem.
Israel har på inga sätt accepterat tanken om ett självständigt Palestina. Förra året godkände Knesset, parlamentet i Israel, med rösterna 68-9 en resolution mot upprättandet av en sådant stat. Också Israels regering och statsminster har i offentliga uttalanden tagit avstånd från det.
Kolonisation, marginalisering och folkmord
Israels ståndpunkt vad gäller palestiniernas självbestämmanderätt är med andra ord klar. En så kallad nationalstatslag drevs igenom i Israel 2018. I den berövas palestinierna helt explicit sin rätt att styra över sig själva. Det heter i lagtexten att ”judar har exklusiv rätt” till självbestämmande på Israels territorier.
I över två år har Israel förverkligat sin expansionspolitik genom ett folkmord i Gaza. Israels stödtrupper förnekar vanligen att Israel har gjort sig skyldigt till folkmord, men nästan samtliga experter på folkrätt och på folkmord lutar åt att göra den bedömingen, att Israel faktiskt genomför ett folkmord i Gaza.
Israelisk-amerikanska Omer -Bartov, professor och högt respekterad forskare i Förintelse- och folkmordsstudier vid Browns universitet, konstaterade i en essä i New York Times i juli i år att Israel har gjort sig skyldigt till ett folkmord på palestinier. Han skrev att andra folkmordsforskare kommit till samma slutsats. I slutet av augusti publicerade International Association of Genocide Scholars en resolution i vilket den på sitt fält världsledande organisationen konstaterade att Israel har gjort sig skyldigt till folkmord i Gaza. 86 procent av alla medlemmar röstade för denna resolution.
Rättigheter sopas under mattan
EU:s linje vad gäller konflikten mellan Israel och Palestina kan kontrasteras mot vårt förhållningssätt till kriget mellan Ryssland och Ukraina. Trump-administrationens nyligen lanserade fredsplan mellan Ryssland och Ukraina innebär betydande eftergifter till Ryssland på bekostnad av ukrainarnas rättigheter. Att planen trampar på ukrainarnas rättigheter blir uppenbart bland annat i att Ryssland tycks få lägga vantarna på stora områden i Ukraina. I vårt sammanhang är det mest relevanta att Trumps plan för fred mellan Ryssland och Ukraina har fått skarp kritik både i Finland och inom EU, detta helt utifrån vad man kan vänta sig och det görs helt med rätta.
Innehållet i Trumps plan för Gaza har många likheter. Planen har fått beröm bland annat av president Alexander Stubb, utrikesminister Elina Valtonen, tidigare utrikesminister Pekka Haavisto och Europeiska kommisionens ordförande –Ursula von der Leyen.
Det är värt att påpeka att en konsekvens av Trumps plan har varit att man har förutsatt att EU kommer att vara ännu mindre villiga att utöva påtryckningar på Israel.
Västbankens öde
Om Trumps plan skulle verkställas vore det en katastrof för palestiniernas kamp för sina rättigheter och det vore även fatalt för den internationella rätten.
Den viktigaste detaljen i planen är att den helt medvetet har utelämnat ordet ”Västbanken” och varje omnämnande av Israels militära ockupation och av bosättarkolonialism. Planen gör inga försök att föreslå hur något av dessa kunde fås att upphöra. I själva verket är det så att bosättningarna och ockupationen är ett hinder för att grunda en palestinsk stat eftersom det också är dessa områden som en palestinsk stat skulle innefatta.
Den internationella domstolen, FN:s rättsliga huvudorgan, konstaterade förra året i juli att den militära ockupation som Israel inledde år 1967 är olaglig och beordrade landet att upphäva den helt och hållet.
Palestiniernas självbestämmanderätt omnämns i Trumps plan en enda gång. I ett stycke mot slutet konstateras det att ett sådan kan bli en realitet bara när ”reformprogrammet för det palestinska styret” har genomförts på ett ”uppriktigt” sätt.
Palestiniernas rätt till självbestämmande är den viktigaste frågan i konflikten mellan Israel och Palestina. Det kan inte handla om en rättighet som kan träda i kraft bara genom Israel och USA:s godkännande eller genom ett ”reformprogram” som de har dikterat.
Palestiniernas rätt till självbestämmande är den viktigaste frågan i konflikten mellan Israel och Palestina. Det kan inte handla om en rättighet som kan träda i kraft bara genom Israel och USA:s godkännande eller genom ett ”reformprogram” som de har dikterat.
Vems rättigheter bryr vi oss om?
Enligt den internationella rätten är självbestämmande en odelbar rättighet som tillfaller palestinierna. Detta är något som erkänns av hela det internationella samfundet, inklusive EU, utom Israel.
Planen förbigår också Israels och Hamas ansvar för sina brott. Den internationella brottmålsdomstolen har utfärdat ett antal arresteringsordrar för ledare i Israel och Hamas som är misstänkta för brott. Men inte heller detta är något som nämns.
Det positiva mottagandet som planen har fått i många EU-länder och i EU:s ledning kan förklaras med att EU trots allt faktiskt anser att palestinierna inte behöver odelbara rättigheter.
Fredsplanen som lanserats för Ukraina har däremot allmänt setts som ett försök att driva igenom Rysslands krigiska expansionspolitk.
Eftersom EU inte anser att palestinierna förtjänar odelade rättigheter så är en plan som upphäver sådana rättigheter och som inte nämner ockupationen av Västbanken som ett hinder för självbestämmanderätten ”välkommen”, för att låna en formulering av Alexander Stubb.
Om ett samhälle som vi vore beredda att garantera odelbara rättigheter skulle få sina områden ockuperade är det otänkbart att välkomna ett förslag som godkänner att fler av dess områden ockuperas.
Varför vill inte Finland stöda den fredsplan som det internationella samfundet har utvecklat, utan istället förordat den modell som förts fram i Trumps namn och som godkänner annektering och ockupation? Och hur principfast är Finlands och EU:s inställning till internationell rätt och politik då expansionssträvanden fördöms i fallet Ukraina, men när det palestinska samhället utsätts för dem så får de beröm?
Foto: Government Press Office
Översättning: Mio Lindman
