Förr brukade man säga att det var en lottovinst att ha fötts i Finland. Idag känns det mer som att spela på lotto.
Det här fyndiga uttalandet är inte mitt eget, utan kläcktes av en familjemedlem. Det ligger något i det som sammanfattar känslan av att något grundläggande har gått förlorat i det finländska samhället. Välfärdsstaten – folkhemmet – som byggdes upp efter andra världskriget illustrerades väl med det bevingade krigstida uttrycket ”kaveria ei jätetä” (man lämnar inte kompisen [i sticket]). När Finland år efter år toppar det internationella lyckoindexet är det just den samhälleliga tilliten som ofta används som förklaring till Finlands förbryllande dominans på rankningen.
I andra rankningar rasar Finland för tillfället. Vår arbetslöshet toppar EU och under den sittande regeringens tid har Finland fallit i internationell jämförelse i index som mäter bland annat arbetarrättigheter, pressfrihet, jämställdhet och demokrati. Finländarnas tilltro till framtiden har rasat. Sitras framtidsbarometer visar att andelen finländare som tror på en bättre framtid har sjunkit från 29 till 18 procent och att andelen unga som tror att framtiden blir sämre har ökat från 19 till 36 procent. Tilltron både till den personliga och den offentliga ekonomin har sjunkit, liksom tilltron till de offentliga institutionerna. Enligt den av Statistikcentralen sammanställda barometern Medborgarpulsen har till exempel tilltron till hälsovårdssystemet rasat från 90 till 60 procent.
I dessa tider har våra regeringspolitiker inte mycket annat att erbjuda oss än peppsnack.
I dessa tider har våra regeringspolitiker inte mycket annat att erbjuda oss än peppsnack. Då regeringen skär i tredje sektorn beklagar sig minister Anders Adlercreutz över att vi är så negativa och inte ser möjligheterna vid horisonten, och då ekonomin stampar på stället säger statsminister Petteri Orpo att vi ska vara lite positiva och gå ut och konsumera.
Samtidigt som folk mår allt sämre skär regeringen bort hälften av finansieringen till tredje sektorns stödtjänster, och den ansvariga ministern kallar den verksamhet som måste läggas ner för en parasit på samhällskroppen.
Ännu för 20 år sedan fanns det en grundmurad tillit till att samhället finns där för en. Denna tillit har krossats. Inte att undra på, då vi får läsa nyheter om att arbetslösa som försökt bevara den mentala hälsan genom att syssla med en musikhobby plötsligt blir av med arbetslöshetsunderstödet för att de av myndigheterna betraktas som företagare för att de har laddat upp en låt på nätet. Då vi hör historier om åldringar som dött för att de bundits fast i en stol och glömts bort på vårdhemmet. Då det alltid verkar finnas pengar för att finansiera de förmögnas skattelättnader, men aldrig för att trygga ens minimikraven för en fungerande primärhälsovård.
Då känns det inte längre som en lottovinst att vara född i Finland, utan som om vi varje dag är tvungna att spela roulette om vår framtid. Det här är inte följden av yttre omständigheter som ligger utanför all kontroll. Det är en följd av politiska beslut.
