I höst är Nora aktuell med Skilsmässoboken, som hon redigerat tillsammans med Ny Tids t.f. chefredaktör Solveig Arle, och där hon också medverkar som författare. Hon fick ett hedersomnämnande i årets Hans Ruin-tävling för sin essä Atticus Finch, Odysseus och jag, om personligt ansvar och civilkurage i ett föränderligt samhälle (publicerad i Ny Tid 19.6.08).
Som bäst färdigställer Nora Hämäläinen sin doktorsavhandling, som skall vara klar när hon tillträder sin tjänst som chefredaktör i april.
Kan du säga något om ämnet för din avhandling?
– Jag analyserar en litteraturboom inom den angloamerikanska moralfilosofin, från ca 1970-talet framåt, som en kritik av rådande uppfattningar om moralfilosofins natur och teorins roll i moralfilosofin. Trots att ämnet för avhandlingen är rätt så akademiskt öppnar det många frågor som är av allmänintresse, t.ex. gällande förhållandet mellan moral och konst. Etiska och åskådningsmässiga perspektiv speglas i nästan all konst, inte bara sådan som är uppenbart ideologisk eller didaktisk. Ibland är det bara svårt att få syn på det, särskilt om verket är mångbottnat eller det åskådningsmässiga stoffet ligger väldigt nära det man själv står för.
Du har hittills arbetat med forskning och undervisning enbart inom den akademiska världen. Hur kom det sig att du sökte ett tidningsjobb?
– Jag kände att jag ville ta aktivare del i samhällsdebatten. En tidning ger en möjlighet att snabbt spegla olika samhällsfenomen, i motsats till hur det är i det akademiska där allt sker relativt långsamt.
Och varför Ny Tid?
– Jag har ju redan tidigare medverkat i tidningen och känner bra till den och jag tycker om blandningen av samhälle och kultur – som två halvor av samma ansikte. Jag tycker att Ny Tid har en väldig potential att fungera som ett organ för en levande tanke.
Nora Hämäläinen börjar sitt nya jobb som chefredaktör den 1 april 2009, och efterträder då Solveig Arle som jobbat som t.f. efter Patsy Nakell.
ML
