Etikettarkiv: Martina Reuter

Twitterpolitik

Martina Reuter
Martina Reuter.
Twitterpolitiken nådde sin kulmen då Sveriges tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt besvarade USA:s president Donald Trumps angrepp på Sveriges invandrarpolitik med orden ”Sverige? Terrorattack? Vad har han rökt?” (Hbl 20.2.2017). Det är omöjligt att tänka sig att Bildt hade uttryckt sig så för fem år sedan.

Problemet med de så kallade sociala medierna är inte i första hand att populister som Trump ges möjligheten att sprida sina oneliners globalt, utan att det växande kravet att uttrycka sig snabbt, slagkraftigt och inom ramen för ett begränsat antal tecken fördummar också dem som i princip vet bättre. Bildt kom säkert också med mera nyanserade kommentarer, men då var det redan för sent. De första kommentarerna är avgörande för vilken vändning en politisk debatt tar och dessa kommentarer görs i allt högre grad på Twitter.

De sociala mediernas karaktär aktualiserar frågan om populismens strukturella förutsättningar. Den populistiska retoriken, med sin tendens att förenkla och åberopa människors känslor snarare än deras förnuft, är lika gammal som den politiska debatten, men dess frekvens varierar och denna variation har att göra med vilken typ av offentliga forum som står till buds. Vissa forum, såsom Twitter, verkar ha en tendens att göra populister också av dem som inte medvetet strävar efter att förenkla sin argumentation. Retoriken på Twitter styrs av ett krav på att uttrycka sig snabbt och kort, och då det finns sådana rent strukturella omständigheter som hindrar en från att motivera sina åsikter blir det allt mer legitimt att låta bli att göra det.

Då de sociala medierna var nya såg många dem som en möjlighet att föra en öppen politisk debatt, som inte reglerades av statliga eller ekonomiska intressen. Detta löfte verkar inte ha infriats. En politisk dialog förutsätter att olika åsikter möts och motiverar sig, men de sociala medierna består i hög utsträckning av segregerade åsiktsgemenskaper, som möts enbart genom ”troll”, med avsikten att störa, inte kommunicera.

Det finns värdefulla virtuella forum där likatänkande kan mötas, men dessa får politisk betydelse bara då de utmanar avvikande åsikter och påverkar beslutsfattandet. Detta sker sällan virtuellt. Den långvariga demonstrationen mot Finlands asylpolitik utgör ett gott exempel. Här hjälpte de sociala medierna mobiliseringen, men demonstrationen utspelar sig på ett reellt torg, där den möter motdemonstrationer och, som händelserna utvecklade sig, försvaras av ytterst reella polishästar, noggrant övervakade av de traditionella medierna och politiska beslutsfattarna. I skrivande stund har inrikesminister Paula Risikko meddelat att hon vill höja Finlands kvot av flyktingar som väljs direkt från flyktinglägren, så att de som i hennes tycke verkligen behöver asyl kan ta sig tryggt till Finland. Detta är politik. Inte det demonstranterna eftersträvar, men en kompromiss, som i sin tur lett till en reell konflikt mellan Samlingspartiet och Sannfinländarna.

Martina Reuter
är filosof och genusforskare

Kunskapspolitik

Logikern och vetenskapsfilosofen Susan Haack etablerade sig i början av 1990-talet som en sann enfant terrible i USA:s progressivare akademiska kretsar. Under rubriken Knowledge and Propaganda: Reflections of an Old Feminist attackerar hon den framväxande feministiska kunskapsteorin och vetenskapsfilosofin. Haack betonar att begreppet ”feministisk kunskapsteori” är en logisk motsägelse, eftersom feminismen är en politisk ideologi, medan den vedertagna definitionen av kunskap uttryckligen utesluter ideologiska och andra kontextuella influenser. Ideologi får inte påverka berättigandet av kunskap och om så sker är det inte längre i strikt bemärkelse fråga om kunskap. Haacks inlägg var extra provokativt, eftersom hon uttryckligen positionerade sig som feminist och betonade att den feministiska kunskapsteorin är både kunskapsteoretiskt och politiskt farlig.

Fortsätt läsa Kunskapspolitik

Persikor och tidskrifter

I skrivande stund överskuggas annat samhälleligt vansinne av EU:s beslut att betala för att mat förstörs. De konspirationsteoretiskt lagda kan kanske tänka sig att det ligger en viss dold agenda bakom en åtgärd som väcker så stark moralisk indignation att allt fler börjar ifrågasätta EU:s sanktioner mot Ryssland. Det har uppstått en intern konflikt mellan det EU som vill agera samfälld utrikespolitisk aktör i förhållande till Ryssland, och det EU som främst vill skydda sina medlemsländers ekonomiska intressen.

Fortsätt läsa Persikor och tidskrifter

Kvinnliga filosofer

Filosofsamfundet har under det senaste året flitigt debatterat frågan om varför det finns så få professionella kvinnliga filosofer. Debatten har varit intressant, inte minst därför att den förts på flera olika forum och illustrerar hur dessa forum å ena sidan kan stöda varandra och å andra sidan locka fram sinsemellan ganska olika sorters argument.

I den ena ändan av spektret hittar man ett flertal bloggar och Facebook-grupper, där kvinnliga filosofer ventilerar sina erfarenheter. I den andra ändan hittar man boken Women in Philosophy: What Needs to Change? (red. Katrina Hutchinson och Fiona Jenkins, 2013), publicerad av Oxford University Press. Mellan dessa två ytterligheter, bloggens utpräglat låga och det ansedda akademiska förlagets utpräglat höga publikationströsklar, hittar man flera mellanformer.

Fortsätt läsa Kvinnliga filosofer