Feministiska föregångare ger perspektiv

av Mio Lindman

Martina Reuter har under många år intresserat sig för tidigt feministiskt tänkande. I boken Miesvaltaa murtamassa har hon samlat och introducerat historiska texter som kritiserar mäns makt i relation till kvinnor.

Martina Reuter har länge haft ena benet i filosofin och det andra i genusforskningen.

Redan på 1990-talet gav Reuter en kurs om det feministiska tänkandets historia. Hon var då knuten till kvinnovetenskapen vid Helsingfors universitet, som på den tiden kallades Kristina-institutet. Ämnet leddes av Päivi Setälä som hade ett historiskt intresse och som bland annat forskade om kvinnor under antiken.

– Jag lyfter gärna fram henne. Setälä hade en stor betydelse för hur mitt eget feministiska tänkande utvecklades.

Reuter disputerade år 2000 i filosofi på en avhandling om Descartes. Hon handleddes av Lilli Alanen, som avled helt nyligen. Från att först vara tänkt att bli en feministisk kritik av Descartes kom avhandlingen att ifrågasätta det som Reuter småningom insåg vara ett förenklat och historielöst sätt att avvisa den cartesianska filosofin. Att säga att Descartes endast representerar ett manligt ideal om förnuftet håller inte streck.

Sin postdoc-forskning har Reuter ägnat bland annat åt Mary Wollstonecraft, engelsk filosof och kvinnorättsaktivist från 1700-talet (också känd som Mary Shelleys mor, red.anm.).

– I den vevan kom jag djupare in på det feministiska tänkandets historia.

Sedan 2013 har Martina Reuter fungerat som universitetslektor vid Jyväskyläs universitet i ämnet genusforskning och hon har också där dragit en kurs som introducerar studenterna till feminister i historien.

Feministiska föregångare

Det var denna undervisning som delvis inspirerade Reuter att samla material till det som skulle bli boken Miesvaltaa murtamassa: Varhaisten feministien filosofisia kirjoituksia. I den samsas ett antal tidiga tänkare som hon anser att kan ses som feministiska föregångare. Här finns allt från renässanstänkare som Christine de Pizan och Lucretia Marinella som pläderar för kvinnans överlägsenhet till filosofiska texter som i tiden placerar sig nära franska revolutionen (Catherine Macauley och Olympe de Gouges) och som argumentar för jämlikhet. Samlingen avslutas med Harriet Taylor Mills plädering för kvinnlig rösträtt från mitten av 1800-talet.

Miesvaltaa murtamassa speglar på ett intressant sätt olikartade filosofiska strömningar. Där de tidiga texterna går i dialog med Aristoteles,- Platon och Thomas av Aquino är det i de senare bland annat Montaigne, Descartes och Rousseau som finns med på den intellektuella horisonten. Läsaren får en känsla för texternas filosofiska utgångspunkt men får också glimtar av filosofin som ett virvlande samtal där många parter, nära och fjärran, ingår.

Ett par av texterna är skrivna av män: Henricus Cornelius Agrippa von Nettesheim samt Francois Poulain de la Barre. Den senare, påpekar Reuter, kan nästan sägas ägna sig åt en form av kritisk maskulinitetsforskning, eftersom han positionerar sig som man i sin text.

– Såsom jag ser det ger alla de här texterna uttryck för något man kan kalla feministiskt tänkande.

– Tänkarna försvarar kvinnans ställning i samhället – men också exempelvis kvinnans ställning i Bibeln och i den metafysiska ordningen. Samtidigt kritiserar texterna, ända från den tidigaste texten som är skriven av Christine de Pizan, den makt som män utövar i relation till kvinnor, något vi idag kanske snarare skulle kalla könsmakt.

Kritik av tyranni

En sak Reuter slogs av när hon hade den färdiga PDF:n av boken var att i alla texter utom två beskriver skribenterna könsmakten som en form av tyranni.

– Beskrivningen av tyranni som de åberopar går tillbaka till Aristoteles. Tyranni betyder för dem illegitimt maktutövande. Det är ett politiskt begrepp, vilket är intressant eftersom man ofta föreställer sig att de här tidiga kvinnliga tänkarna var apolitiska.

– Hos Agrippa von Nettesheim finns en slående passage där han i Aristoteles anda beskriver tyranniet som att envåldsmässigt härska över en fri varelse. Det är ett brett maktbegrepp. Å ena sidan handlar det om orättfärdiga lagar, men Agrippa riktar sig också mot vanornas tyranni. En tanke om att kvinnan är skapad jämlik med mannen – men också uttryckligen skapad fri – kommer också starkt fram hos honom.

Reuter passar också på att nämna en passage hos Harriet Taylor Mill. Bakgrunden är att man brukar kritisera liberalfeminismen för en bristande förståelse för ekonomisk orättvisa. I motsats till John Stuart Mill (som blev Taylors make) tog Taylor Mill ställning för att också gifta kvinnor ska ha rätt att förvärvsarbeta. Hon skriver att kvinnor inte kan vara fria och jämlika om de inte har de ekonomiska förutsättningarna för det. Också i den kontexten nämns begreppet ‘tyranni’. Kvinnor som är ekonomiskt beroende av män lever under en form av tyranni, poängterar Taylor Mill.

Bildning

Flera av tänkarna i Miesvaltaa murtamassa tar fasta på ut/bildningens roll. Men de gör det på sinsemellan olika sätt. Alla menade inte att kvinnor ska arbeta och ingå i offentligheten på samma villkor som män. Den relativt konservativa 1600-talstänkaren Anna Maria Schurmann betonade bildning för bildningens egen skull.

– Schurmann omgavs av den rennässanskultur som vi känner bland annat från Erasmus. Hon talar om en klassisk bildning som är viktig för sin egen skull. Själv var hon verksam vid det nygrundade universitetet i Utrecht. Även om hon inte säger det rent ut – annat än i en dikt hon skrev för Utrecht-universitetets öppnande år 1636 – verkade hon mena att också kvinnor ska kunna studera vid universitet. Schurmann tilläts åhöra föreläsningar och studera, även om hon inte formellt kunde lägga fram en avhandling. Det finns en skröna om att man hade inrättat ett litet bås åt henne, med draperier, varifrån hon kunde följa med föreläsningarna. Med tanke på att universiteten öppnade sina dörrar för kvinnor först under 1800-talet så är hennes ståndpunkt intressant.

Vad lär vi oss?

– Jag ville två olika saker med boken. Dels ville jag skriva in de här diskussionerna i filosofins historia. Det handlar om att ändra på sättet på vilket filosofins historia skrivs, så att diskussioner om kön tas med där.

– Vad kan vi lära oss av historien som är intressant för genusforskningen? För att ta exemplet tyranni igen. I texterna hittar man sätt att begreppsliggöra saker som fortfarande är relevanta. Det kan också röra sig om att försöka förstå feministiskt tänkande i andra kulturer, ett viktigt ämne i feministiska diskussioner nu. Det kan vara lättare att se saker i historien än i vår egen samtid.

– Man kan också lära sig och öva sig på att känna igen de olika former som feministiskt tänkande har. Texterna i boken uppvisar, vid sidan av den röda tråden, stora skillnader, bland annat i vilka filosofiska begrepp de använder sig av. Den här typen av förståelse för vad det feministiska kan vara kan vara viktig idag. Man ska komma ihåg att det nu finns nästan lika många feministiska inriktningar som det finns feminister.

Filosofins historia på nya sätt

Forskare har rätt så ivrigt månat om att lyfta fram kvinnliga filosofer i historien. En hel forskningstradition har utgått från Elisabet av Böhmen och hennes brevväxling med Descartes. Man har genom denna korrespondens återupptäckt sidor hos Descartes, såsom hans syn på passioner och hans moralfilosofiska tänkande. Via Elisabet väcktes ett intresse för andra tänkare, som Margaret Cavendish och Anne Conway, brittiska tänkare med ett starkt intresse för metafysik. Det här var kvinnor som passar in i ett filosofiskt och angloamerikanskt kanon som långt kretsat kring metafysik och kunskapsteori.

– Den här forskningstraditionen är aktiv och jag deltar också i den. Däremot finns det inte lika mycket forskning som undersöker det feministiska tänkandets historia.

Inom renässansforskningen, specieltt den litterärt orienterade, har det dock funnits ett visst intresse för de texter som man ibland hänvisar till genom begreppet querelle des femmes, där skribenten tar ställning till de olika könens styrkor och svagheter.

– Att närma sig den typ av texter som finns i boken ur ett utpräglat filosofiskt perspektiv är ändå relativt nytt. Ett undantag är Mary Wollstonecraft, henne har det forskats en del om. Till exempel Lena Halldenius, professor vid programmet för mänskliga rättigheter i Lund, har i en bok som också finns på svenska placerat in Wollstonecraft i en politisk och feministisk kontext.

Det är även denna filosof som upptar Reuters intresse nu. Hon är forskningsledig för att skriva om Wollstonecrafts moralfilosofi, hennes idéer om passioner och föreställningsförmåga.

Genusvetenskap och filosofi

Jag frågar Martina Reuter hur hon upplever relationen mellan genusvetenskap och filosofi. Det finns helt klart en kontaktyta, säger hon, även om den inte alltid är tydlig. Klart är att många filosofer har fått jobb inom genusvetenskapen.

Det kunde ändå finnas mer samarbete, säger hon, bortom de rätt etablerade frågorna om feministisk metodologi och kunskapsteori där disciplinerna redan mötts.

– En del genusvetare vill ta avstånd från den traditionella filosofin och menar att den feministiska teorin utgör något eget. Jag själv tillhör snarare dem som ser en stark relation mellan feministisk teori och filosofi. Det görs mycket filosofiskt, begreppsligt arbete inom genusforskningen, även om alla genusforskare inte vill kalla det filosofi.

Foto: Kimmo Jylhämö

Miesvaltaa murtamassa: Varhaisten feministien filosofisia kirjoituksia. Gaudeamus 2021. De finska översättningarna av originaltexterna har gjorts av Tuomas Parsio, Erika Ruonakoski och Laura Lahdensuu.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.