Vårt dagliga bröd
Det är andliga ting kristna ber om i Fader vår: guds vilja ska ske, synder ska förlåtas och efterlivet tryggas. En världslig sak ber man också om: det dagliga brödet. Äta bör man annars dör man.
Ett tvingande allvar
Med hjälp av en autentisk dagbok, utdrag ur ett obduktionsprotokoll och en virtuell självmordsguide skapar Roberth Ericsson en obehaglig skildring av dödslängtan.
Allvar är inte tillräckligt viktigt för att ta på allvar nuförtiden. Genast vi närmar oss det mänskligt patetiska stämplas vi som pretentiösa. Filmaren Roy Andersson har länge problematiserat hur vår tillvaro präglas av skräck för allvar. Det handlar om beröringsskräck, kanske förakt. Just därför drabbas jag av en befriande känsla när Roberth Ericsson nu med sin tredje diktsamling Fadersfärd återkommer i ett nästan bombastiskt allvar. Ingen konstnärlig korrekthet står i vägen. Det finns ett mod i uppdraget som jag får skäl att återkomma till.
För att nu lite försvara Anna Wahlgren…
Vad kommer mina barn att minnas av sin barndom? Det finns dagar då jag inte vågar ställa mig den frågan. Som i dag. När hundvalpen kissat på golvet och jag morrande tvingar den som borde ha gått ut med den att torka upp. När en annan vägrar ta lakanen till tvättkorgen och jag vräker ner allt som finns på sängen i en hög på golvet. Har en helsikes massa jag måste få färdigt, och ingen låter mig jobba ifred!!! Barnen glider undan och gör miner, och jag försvinner muttrande ut i tvättstugan.
Klassiskt revyhantverk i vuxen smak
För en ordvridare är Bengt Ahlfors revy Va va de ja sa på Lilla Teatern en ren njutning att följa. Men lite gubbig är den, tycker Janne Wass.
Tydlighet genom bilder
Regissören Akse Pettersson, nu aktuell med Viirus föreställning Det lystna landet, skrotar idén om att det skulle finnas en ny generation av dekonstruktivister inom teatervärlden. Själv hyllar han övertydligheten.
