1,5K

Efter femtio dagar av Hamas raketbeskjutningar, Israels bombardemang och markoperationer, råder en svårtfattbar tystnad i Gazaområdet. 

Den första fasen av vapenvilan som Egypten initierat innebär en övervakad öppning av gränsövergångarna från Gaza till Egypten och Israel, en roll för Mahmoud Abbas i en stor internationell insats för rehabilitering av Gazaområdet, samt en utvidgad fiskerätt för gazaborna längs deras Medelhavskust.

De svåra frågorna skall behandlas om en månad. Det gäller bland annat Hamas krav på en hamn för båttrafik och en flygterminal, och Israels krav på att förhindra en förnyad militär upprustning av Hamas. Det förutsätter en förtroendegivande övervakning av materialströmmen vid gränsövergångarna. Abbas föreslås bli övervakare, eventuellt i samarbete med EU.

Före den senaste kraftmätningen med Israel var Hamas i en politisk svacka sedan de förlorat Egyptens stöd. Egyptens president Abdel al-Sisi anklagade Hamas för att ha stött det Muslimska brödraskapet i dess konfrontation med hans regim. Dessutom hade Hamas relationer med Iran svalnat. Istället för att höja befolkningens levnadsstandard använde Hamas jättesummor på att köpa raketer och bygga ett nätverk av tunnlar under den israeliska gränsen för att genomföra attacker mot bland annat kibbutzer.

Israelerna hävdar att Hamas använde befolkningen som ”levande sköldar” i kraftmätningen med Israel bland annat genom att avfyra raketer från tättbefolkade områden. Några journalister som rapporterat från Gaza under Hamas hotfulla övervakning, bekräftade detta sedan de lämnat Gaza. Till exempel den indiska TV-kanalen NDTV visade hur en raket avfyrades från mitten av ett bostadsområde.

 

Ingen vinnare 

Till sin besvikelse vann inte Hamas denna gång arabländernas stöd (förutom Qatars). Israel har haft USA:s och de flesta europeiska länders stöd för sina militära operationer mot Hamas raketbeskjutningar och tunnelattacker. Däremot har Israel utstått skarp kritik för att dess flygangrepp mot Gazaområdet förorsakat ett så stort antal civila offer och en så omfattande förödelse. Israel försvarar sig med att det är Hamas placering av avfyrningsramper under skolor, moskeer och hem som bidragit till att så många civila dödats.

Men även om man utgår ifrån att israelerna av misstag bombarderat bland annat UNRWA:s skolor, dit tusentals palestinier flytt efter att ha blivit uppmanade av israelerna att lämna sina hem, är frågan huruvida Israel gjorde tillräckligt för att förhindra att skolorna träffades av bomber.

Israel står inför en våg av protestdemonstrationer runtom i världen, samtidigt som judar i flera länder blir föremål för antisemitiska attacker. Det som ger protesterna vind i seglen är en statistiskt missvisande bild. Då man jämför antalet palestinska offer med det ringa antalet offer i Israel frestas man tro att Hamas raketer och tunnlar inte förorsakat några problem för israelerna. Men så är inte fallet. Israels effektiva antiraketvapen har visserligen förhindrat omfattande skador, men en del av Hamas raketer träffade hus och andra befolkade platser.

Det betyder att israeler bosatta nära gränsen till Gaza vid alarmet för inkommande raketer bara hade 15 sekunder på sig att hinna till ett skyddsrum. I södra delen av landet närmast Gaza, där 750 000 människor bor, var det dagar med ett tiotal alarm vilket förlamade vardagen och skapade en ytterst påfrestande spänning. Många invånare, speciellt barn, lider av posttraumatiska symptom som ångest, sängvätning och sömnlösa nätter.

 

Kraftmätning väntar Netanyahu

Benjanim Netanyahu motstod kraven från sitt eget partis högerflygel på att göra slut på Hamas regim i Gaza. Han nöjer sig med ett avtal om ett långvarigt lugn vid gränsen till Gaza och en förhindrad ny upprustning av Hamas. Abbas vill koppla samman vapenvilan med en FN-sanktionerad fredsplan med Israel på basen av 1967 års gränser på Västbanken. Detta förutsätter att man återupptar förhandlingarna med Israel som strandade i april. Netanyahu är redo att förhandla, men det för honom på kollisionskurs med största delen av hans parti, som motsätter sig en palestinsk stat. Det samma gäller för religiösa partier som i så fall torde lämna hans regering. Frågan är om Netanyahu är redo för en så smärtsam politisk kraftmätning.

Och kan Mahmoud Abbas återta kontrollen över Gaza därifrån hans parti Fatah fördrevs med våld år 2007? Det beror bland annat på om det försvagade men dock funktionsdugliga Hamas är berett att samarbeta med Abbas då de inte längre är enväldiga i Gaza. Det finns tecken på en förnyad spänning mellan Fatah och Hamas som kommer till uttryck bland annat i en våg av gripna Hamasmedlemmar på Västbanken.

När detta skrivs vänder sig Abbas till USA och föreslår fyra månaders förhandlingar med Israel om den framtida palestinska statens gränser.

 

Semy Kahan