Den tidigare arméchefen Abdel Fattah al-Sisi har än så länge ett brett folkligt stöd. Men för att det ska bibehållas, måste han få landets ekonomi på fötter och avsevärt förbättra säkerheten i landet, skriver Semy Kahan.
Sen revolutionen år 2011 som fällde Hosni Mubaraks regim har egyptierna bevittnat en rad upprorsvågor som framkallat nyhetsrubriker från denna del av världen.
– Tahrirtorget i Kairo blev en symbol för folkmassornas krav om ett slut på Hosni Mubaraks förtryckande och korrumperade envåldsregim och på större frihet, bättre arbetsmöjligheter och en högre levnadsstandard.
– Sedan valdes den till Muslimska brödraskapet hörande Muhammad Mursi till landets president.
– Hans styre, som småningom blev allt godtyckligare och sin egen rörelse favoriserande, ledde till ett stigande missnöje.
– Mursi blev tvungen att avgå i en kupp ledd av armens överbefälhavare Abdel Fattah al-Sisi och stödd av en stor del av folket som var besviken på Mursis regim.
– De blodiga kravallerna mellan armen och Mursis arga anhängare, som krävde att han skulle återfå sina i demokratiska val vunna maktbefogenheter, var nästa rubrikskapande fas på den egyptiska arenan.
– Deras protestvåg ledde till flera tusen dödsoffer och till tiotalstusen arresterade bland Mursis anhängare. Många av de arresterade, bland dem Muslimska brödraskapets ledare, har varit föremål för tvivelaktiga blixtsnabba rättegångar och ytterst stränga straff. Ett tiotal av dem blev dömda till döden.
– Kraftmätningen mellan de sekulära och de islamistiska medlemmarna om Egyptens nya konstitution väckte också nyhetsrubriker och ledde till en konstitution som saknade extremt religiösa paragrafer.
– al–Sisis övergång till det civila och kandidatur för presidentämbetet i ett val som han vann senaste vår med en övertygande majoritet var den nästa rubrikproducerande händelsen.
Ekonomin i första rutan
Hur ser läget ut i Egypten ett halvt år efter att Sisi övertagit statsskeppets navigering? Protestenergin hos Mursis anhängare har småningom ebbat ut, kanske för att de har tröttnat eller kanske för att de fruktar regeringens järnhårda näve vid kuvandet av deras ofta mycket aggressiva demonstrationer.
Vid valet av al-Sisi till president var förväntningarna på honom mycket stora.
Efter upprorsvågorna, som i olika repriser pågått i drygt tre år, längtade genomsnittsegyptiern inte så mycket efter en demokratisk regent som efter en stark ledare som ger dem en större känsla av personlig säkerhet. Den nya ledaren ska också gärna ge dem möjlighet till ett normalare och lugnare liv, och ta itu med landets tunga ekonomiska problem som skärpts under de senaste stormiga åren.
al-Sisi tycks vara medveten om att förutsättningarna för en lyckad presidentperiod kräver en prioritering av Egyptens ekonomi. Det gäller att årligen mata en miljon nyfödda människor, i en ekonomi som kännetecknats av en ringa tillväxt under de senaste tre åren och av ett stort underskott i statsbudgeten. Detta beror delvis på att regeringen betalat subventioner för att sänka prisnivån på bränsle och andra masskonsumerade produkter. al-Sisi måste beakta att många sysselsatta i turistbranschen drabbats svårt av det labila läget i landet sedan revolutionen år 2011 och att akademiskt skolade unga väntar på en förbättrad ekonomisk konjunktur som ger dem utsikter att finna arbete som motsvarar deras utbildning.
Han har skurit ner subventionerna för bränsle för att minska budgetuderskottet och har deklarerat sin avsikt att gå in för en breddning av Suezkanalen – ett stort och mycket ambitiöst projekt. Han har lovprisats av de flesta för detta initiativ men andra har varit skeptiska till projektets positiva verkningar. Enligt al-Sisis bedömning kommer kanalbreddningen att sysselsätta många och ge staten ökade inkomster tack vare en större kanaltrafik.
Egypten har fått ekonomisk hjälp på nästan 13,5 miljarder euro av Saudiarabien och ett par olje-emirater som gett al-Sisi andrum i ansträngningarna att ”injicera nytt blod” i den egyptiska ekonomin. I synnerhet Saudiarabiens frikostiga hjälp har att göra med al-Sisis vingklippning av Muslimska brödraskapet i Egypten som var ett potentiellt hot också mot den saudiska regimen.
Egyptiska sakkännare anser att om al-Sisi lyckas göra landet någorlunda stabilt, kommer utsikterna för utländska investeringar att öka, vilket leder till en förnyad turistström.
Islamism oroar
al-Sisi har lyckats förbättra egyptiernas personliga säkerhet som allvarligt försämrats sen revolutionen år 2011. Däremot är kvinnorna fortfarande utsatta för vitt spridda sexuella trakasserier och övergrepp.
Konfrontationen mellan Israel och Hamas i Gaza gav al-Sisi tillfälle att bidra till vapenvilan mellan parterna. Nu ämnar Egypten medla i försöken att åstadkomma ett permanent vapenstillestånd som bland annat innebär ett slut på raketattackerna mot israeliska civila mål från Gaza och förhandlingar om ett internationellt deltagande i rehabiliteringen av Gazaområdet.
Vid den egyptiska medlingen mellan Hamas och Israel fick Hamas erfara al-Sisi-styrets avoga inställning till Hamas som deltog i Muslimska brödraskapets revolt mot al-Sisi. Däremot försiggick samarbetet mellan israelerna och al-Sisis förhandlare i en positiv och saklig anda. Israels relationer med Egypten har förbättrats under hans styre.
För Egypten har denna medlarfunktion varit ett välkommet tillfälle att visa att egyptierna inte avstått från sina ambitioner att på nytt fungera som en central faktor i arabvärlden, trots problemen på hemmaplan.
På Sinaihalvön har den egyptiska armén med växlande framgång konfronterat extrema islamister, delvis tillhörande al-Qaida som infiltrerat sig dit bland annat från Gaza.
En i Sinai särskilt aktiv islamistisk grupp, Ansar Bait al-Maqdis, har lyckats utföra terrorattacker, inte bara i Sinai, utan också i städer västerom Suezkanalen.
Amerikanerna har, utan framgång, försökt få Egypten att delta i den internationella koalition som på deras initiativ tagit form i kampen mot den Islamiska staten (IS). al-Sisi har nöjt sig med att fördöma rörelsen.
Vad kan man vänta av al-Sisis regim? Förväntningarna på honom är stora. Han är nu mycket populär, men det kan förändras om han inte lyckas uppfylla förväntningarna. al-Sisis ytterst hårda hand i kampen mot Mursis anhängare och förtrycket av yttrandefriheten, bland annat genom arrestering av journalister och oppositionella element, har väckt frågan om han är på väg att förverkliga en regim som påminner om Mubaraks enväldiga styre. Det torde vara för tidigt att dra definitiva slutsatser. al-Sisi har själv sagt att Egypten ännu är på långt från att vara en demokrati. För att uppnå detta mål anser flera Egyptenforskare att landet är i behov av ett starkare medborgarmedvetande och en större tolerans för pluralism.
Semy Kahan
