I gymnasiet förra seklet minns jag att min filosofilärare sa: människan kan inte tänka utan begreppen tid och rum. Detta konstaterande faller mig i hågen när jag sitter med en rejäl samling dikter: Milstolpar i gärdsgårdsserien. Gunnar Högnäs, som skrivit dessa dikter, tycks också omfatta min filosofilärares mening, eftersom många av dikterna i boken tycks hemmahörande på en alldeles speciell plats vid en viss tidpunkt.
Bokens titel är för övrigt lika blygsam som förlagsnamnet är förbryllande: Ett Projekt Ryggverk. Men dikterna är bra, somliga möjligen för ”bra” – lite överfyllda kan man tycka. Jag är ganska övertygad om att upphovsmannen skulle kunna berätta mycket intressanta saker runt dikternas tillkomst och innehållet mellan raderna, det är en känsla som infinner sig.
Motiven ligger ofta i en annan tid, som i dikten ”Kaskö, okänt datum”:
Där liv och barn en gång
lekte som på räls.
En utvisslad station
på glid till skogs
och järnvägen dragen
under jord.
En uttråkad skata,
stins i vitt och svart,
vässer näbben mot rost,
räknar med att nästa tåg
åker tunnelbana.
/ — /
En speciell omständighet med denna diktsamling är att det är skaldens återkomst efter nästan 40 års ”tystnad”. En efterskrift vet berätta att Högnäs betraktar boken som ”en ny lyrisk debut.” Han pekar på några inspirationskällor: Werner Aspenström, Tomas Tranströmer och Tua Forsström, liksom Jobs bok, I väntan på Godot och Pappan och havet. Denna beläsenhet skymmer inte alls sikten för Högnäs, vars dikter visserligen tycks vara tillkomna av ren och skär lust, men också med en helt egen klang.
Dikten står stadigt i den hemvanda miljön där domkyrkans torn leker kurragömma i dimman, men omvärlden gör sig också påmind:
/—/
Tidningarnas rubriker sveper
förbi, över sidor, brokiga
krokiga fält, genom hela Europa.
Varje bokstav är ett ansikte,
ett uttryck,
som vi tummar på.
Som blindskrift.
/—/
”Främst av allt handlar det om skärvor av vardag, liv, planet och rymd …” lyder Högnäs egen bruksanvisning. Tillvaron i stort och smått, hågkomster och förnimmelser, årstidernas växlingar och tidens gång – allt förmedlat med stor språkglädje och genom ett omsorgsfullt språkknådande.
Men ibland kan det bli för mycket av det goda som när sommaren blir för kort i rocken, när hackspetten tar sig rytmisk syl i vädret med hjälp av telefonstolpens plåthätta eller hur metamorfosen lanserar furstliga lyriska utbrott.
Som stämningsskapande miljöåtergivare är dock Högnäs ofta påtagligt på plats; eller när ljudregistreringar blir skir poesi; filosofiska funderingar på vår plats inte bara i rummet utan i den tänjbara tiden, och livet är helt uppenbart som en parentes i allt ”det andra”.
Bengt Berg
Gunnar Högnäs:
Milstolpar i gärdsgårdsserien. Ett Projekt
Ryggverk, 2016.
