Poeten som förlorade sin tunga
Den här bilden, och ett tiotal andra som skribenten skickat till Ny Tid, ska föreställa Walid Mohamed Ahmed al-Ramisis blodbesudlade anteckningar. Bilderna härstammar enligt uppgift från den regeringstrogna bildbyrån 26September. Det är oppositionen som misstänks ligga bakom våldsdådet.
I Jemen är yttrandefriheten hotad i ordets yttersta bemärkelse. Journalisten Yazeed Kamaldien vittnar om ett brott som i sin makabra symbolik säger mycket om situationen i landet.
Jag darrar, bokstavligt talat, då jag skriver dessa ord.
Det här veckoslutet kommer paradsidan på den tidning som jag redigerar i Jemen att visa en artikel och två foton av den 23-åriga jemenitiska poeten Walid Mohamed Ahmed al-Ramisi vars tunga skars ut onsdagen den 4 maj 2011. Detta hände efter att han anklagats för att skriva dikter som var kritiska mot en speciell politisk ideologi i Jemen.
Ja, hans tunga skars av.
Det var jag som fick i uppgift att editera bilderna och artikeln. Det fick det att vända sig i magen på mig, men jag visste instinktivt att vi skulle toppa tidningen med detta. Vi gjorde om paradsidan och flyttade en annan artikel om demonstrantvåld till sidan tre.
Det är ju berättelser som den här som vi måste belysa för att skapa medvetenhet om de oroväckande övergrepp som vårt samhälle måste bekämpa. Som journalister hoppas vi ju överlag att vi våra artiklar kan göra medborgarna medvetna om de frågor som vi alla måste göra något åt. Eller åtminstone känna till.
Jag pratade med tidningens chefredaktör om storyn. ”Det är verkligen fruktansvärt … fruktansvärt”, var allt han kunde säga. Klockan var nästan åtta på kvällen då jag gick över till tidningens layoutare och valde mindre ohyggliga bilder för första sidan. Vi kunde inte publicera en bild med tungan i en plastpåse (det kan inte Ny Tid heller, red.anm.). I stället använde vi bilden av den unga poetens ansikte och blodbesudlade anteckningar på första sidan.
* * *
