Hårstrån, hud, kroppsvätskor, tillfredsställelse och begär. I diktsamlingen En bok av kött och ord forskar Ulrika Nielsen i kopplingen mellan det sinnliga och det intellektuella.
Ulrika Nielsen inleder En bok av kött och ord genom att låta läsaren bevittna en pågående sexakt. Hon går rakt på sak och struntar i eufemismer. Och jag känner mig genast kluven. Kuk, fitta, avföring är nämligen ganska trist i längden. Det känns också som ett rätt så slitet och begagnat grepp.
Det är inte första gången som en författare tar till nu-ska-jag-chockera-er-med-min-fräcka-samlagsskildring-kortet och till en början ger jag nästan upp hoppet på boken. Men som tur är händer något. Nielsen utvecklar texten, det som bara var banalt får en botten, och jag börjar förstå vart hon vill komma. Med en ärlig nyfikenhet försöker hon reda ut det sexuella begärets mekanismer. Hon avromantiserar sexakten och ställer frågorna: Vad handlar det egentligen om? Varför går kärlek och åtrå inte alltid hand i hand?
Sex är emellertid långt ifrån det enda temat Nielsen avhandlar. I kapitlet ”SAKTA GENOM, SÅ” ställer hon in skärpan på skrivandets logik och det är nu hon riktigt kommer igång. Kättjan kan nämligen ses som analogt till kreativiteten. ”När jag hittar något som jag tycker om fylls jag av ett begär som nästan är sexuellt.” Essäistiskt resonerar Nielsen kring skaparkraften och den intellektuella kicken som antar samma form som den fysiska lusten. Hon är intensiv och kraftfull i sina resonemang och sitt språk. Sida efter sida fylls av täta textsjok. Man kan inte lägga ifrån sig boken utan att tappa tråden, och det känns lite väl tungt.
Ibland gör Nielsen emellertid avstickare från skrivandets problematik och antar ett personligare tonfall. Fragment ur barndomen spelas upp: pappas stora gummistövlar, en mormor så spröd att hon nästan svävar i luften, känslan av att vakna upp bakom mammas trygga rygg. Det analytiska har ersatts av en ömhet och värme som tilltalar mig.
En bok av kött och ord är slutligen en spretig läsupplevelse. Ibland känns Nielsen irriterande pratig och ibland fokuserad och vass.
Ibland är hon teoretiserande, ibland väldigt intim. Det som ändå står klart är att texterna besitter styrka. Här finns kaxighet, ömhet och humoristiska knivhugg. Jag är egentligen ganska imponerad av Ulrika Nielsen. Hon är morsk. Hon skriver på egna villkor och hon skriver precis det hon har lust att skriva.
Ulrika Nielsen: En bok av kött och blod. Schildts 2008.
Isabella Rothberg
