Novellsamlingen Att begrava en ängel – Ryska kärleksnoveller befolkas av vodkamarinerade busar och kärlekskranka damer. Och kärleken, den framstår sällan som en lätt lek.

Egentligen gillar jag inte noveller. Det är få noveller som inte lämnar efter sig känslan av att gå på restaurang och bara äta förrätt. Men i fallet Att begrava en ängel fungerar det korta formatet. De tolv ryska nutidsförfattarna är nämligen rätt så nya bekantskaper och dagens ryska prosa är i stort sett outforskad mark för mig. Antologin fungerar därmed som en inkörsport och uttrycker samtidigt den artrikedom som finns hos dagens ryska litteratur. Intressanta och hjälpsamma är också översättaren/redaktören Kristina Rotkirchs korta författarbiografier som finns samlade i slutet av boken.

De flesta av kärleksnovellerna är egentligen ganska hemska historier. Vissa påminner om folksagor med ironiska och snudd på grymma budskap. I Nina Sadurs kortnovell Häxans tårar uppsöker en villrådig storstadstjej en häxa för att få hjälp med att straffa sin karl som övergett henne. I slutändan är det ändå flickan som bestraffas, häxan förvandlar henne till en vålnad! Speciellt Sadurs berättelser osar av en cynism, som både roar och förskräcker.

Den förgångna Sovjettiden är ofta närvarande i texterna. Anatolij Gavrilovs yngling i novellen Parker och restauranger trånar efter förföriska damer i pariserhjul, men tvingas bo kvar i den lilla by där han är född och gifta sig med den flitiga men mindre aptitliga grannflickan. Gavrilov synliggör spänningarna i det sovjetiska samhället, där ödet på sätt och vis var förutbestämt.

Till mina favoriter hör emellertid Viktor Pelevins Tamburinen från övre världen. Novellen handlar om en äktenskapsförmedling, där levande kvinnor hittar partners bland män som stupat under andra världskriget. Den pragmatiska Tanja manar fram herrar från dödsriket med hjälp av kumpanen, den mystiska schamanen Tyjmy. Med sin trolltrumma lockar Tyjmy soldaterna till liv, och mellan de högtidliga riterna läppjar hon på en burk Coca Cola. Med humor och vemod skildrar Pelevin människans desperata kärlekstörst, men också hur jakten på den rätta i dag är en riktig business.

I många av novellerna är miljöerna och intrigerna däremot dystra och stilen sociorealistisk. Här finns gubbar som slår sina fruar blåa och prostituerade som letar efter ”snälla” kunder. En av de mest tragiska novellerna är Andrej Gelasimovs berättelse om tonårsflickan Zjanna som blir gravid och föder en son som aldrig tycks lära sig gå. Till på köpet dör hennes mamma, hon är luspank, föraktad av närsamhället och tvungen ta hand om sin utvecklingshämmade granne. Men trots misären och de deppiga framtidsutsikterna besitter Zjanna integritet och styrka. Och i slutändan är det här ju det finaste man kan ha.

Att begrava en ängel är en bok man förälskar sig i och en bok som definitivt ger mersmak. Tji fick jag som trodde att rysk litteratur bara handlar om Gogol, Tolstoj och Dostojevskij.

Att begrava en ängel. Ryska kärleksnoveller. Red: Kristina Rotkirch. Författare: Jurij Buida, Nina Gabrieljan, Anatolij Gavrilov, Andrej Gelasimov, Jevgenij Grisjkovets, Viktor Pelevin, Jevgenij Popov, Nina Sadur, Roman Sentjin, Olga Slavnikova, Vladimir Sorokin, Ljudmila Ulitskaja. Översättning: Kristina Rotkirch, Janina Orlov och Ben Hellman. Ersatz & Söderströms, 2008.

Isabella Rothberg

Lämna en kommentar