Svenska Teaterns uppsättning av Strindbergs klassiska kammarspel Fröken Julie når scenografiska höjder men tematiskt bjuds det inte på mycket nytt.

August Strindbergs Fröken Julie, är sig lik i Svenska Teaterns tappning. Vi möter grevens dotter Julie, som ”längtar att få falla” och betjänten Jean som vill ”opp, opp i toppen”. Under en karnevalistisk midsommarnatt utspelar sig sedan en affär mellan dem, men också en veritabel maktkamp.

Pjäsen genomsyras av ett vertikalt maktförhållande, där kön och klass utgör de främsta variablerna. Medan Julie befinner sig överst i rang i föreställningens början, ligger hon på bottnen i dess slut. Fast hennes öde listar man ju ut redan under de första minuterna, då man hör hur det gick för frökens hund som smög sig ut med grindstugans mops – alltså på tok.

Alma Pöysti axlar galant rollen som den koketta Julie. Hon glider mellan könsrollerna och förmedlar ambivalensen i karaktären. Pöysti är klart i sitt esse under de rappare ordväxlingarna med betjänten, spelad av Niklas Åkerfelt. Åkerfelt är i sin tur hyfsad som en lunsig Jean, men så har väl rollen heller inte lika mycket att erbjuda som den ombytliga och dynamiska Julie.

Scenografiskt är Svenska Teaterns Fröken Julie klockren. Vita rektangelformade kistor bildar en labyrint på scenen. Belysningen följer fint intrigen, och speciellt det naturtrogna försommarljuset skapar stämning.

Att scenanvisningarna ur manuskriptet projiceras på kistlocken och väggarna, känns som ett nyskapande grepp. Och bäst blir det när Julie väljer att strunta i anvisningarna och gör tvärtom.

Strindbergs text är rätt så finurligt bearbetad, och bjuder på en hel del riktigt underfundiga poänger som lockar publiken till skratt. Man leker också med pjäsens ålderdomliga fernissa. Skådespelarna lyfter medvetet fram stelheten och de gammalmodiga konstruktionerna i språket. Ett kul grepp visserligen, men lite synd också. Det är ändå i Strindbergs språk som förförelsen sitter och tyvärr lyckas man aldrig riktigt omfamna det.

Tematiskt är ju Fröken Julie inte särskilt ajour, och värst många nya insikter får man heller inte ta del av på Mini-scenen.


Svenska Teatern: Fröken Julie. Regi och kostym: Anna-Mari Karvonen. Dramaturg: Marie Kajava. Koreografi: Anna Mustonen. Scenografi och ljusdesign: Hanna Käyhkö. Ljuddesign: Hanna Mikander. Musik: Masi Tiitta. Mask och hår: Pirjo Ristola. Publikarbete: Nina Dahl-Tallgren. I rollerna: Alma Pöysti, Niklas Åkerfelt, Silvia Lillrank.

Isabella Rothberg

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.