För att lyckas som kvinna och politiker i Turkiet krävs det att du har en bra utbildning, kontakter, familj – ja allt.

– Du skall helt enkelt vara en superwoman, säger Esen Özdemir som arbetar i den feministiska organisationen Amargi i centrala Istanbul.

Amargis lokaler är fyllda av bokhyllor med feministisk litteratur och den egna tidskriften Amargi. Vid borden sitter grupper av män och kvinnor som pratar, röker och dricker kaffe. Esen Özdemir känner alla och möter i dörren då någon kommer till kaféet. Mellan varven slår hon sig ner vid ett av borden.

– En kvinna som nått en position inom politiken har förmodligen lagt ner miljoner gånger så mycket tid på att komma dit, än en man har gjort, säger hon.

Rana Birden sitter i styrelsen för Kader, en organisation som arbetar för att få in fler kvinnor i politiken. Hon menar att om man jämför manliga parlamentsledamöters CV med kvinnligas syns skillnaderna. Kvinnorna har oftare hög utbildning, gärna från ett amerikanskt eller engelskt universitet. Förutom det krävs god ekonomi, ett kontaktnät, att du ska kunna föra dig väl, samt vara en god mor och hustru.

Omkring tio procent av parlamentsledamöterna är kvinnor sedan det senaste valet, och på lokal nivå är siffrorna ännu lägre. Bara 1,1 procent av alla borgmästare i Turkiet är kvinnor.

Kader är för ett kvoteringssystem och har drivit en kampanj om det, men regeringen har motsatt sig könskvotering.

– Ordförande för Kader sade vid ett möte med premiärministern att ”till och med i Rwanda finns det kvoteringssystem”. Det svar hon fick var ”flytta till Rwanda då”, berättar Rana Birden.

Det enda parti som har ett fungerande kvoteringssystem är det kurdiska DTP. Där utgör kvinnorna nästan 50 procent. Men enligt Esen Özdemir beror det också på att den kurdiska kvinnorörelsen är väldigt stark, och det har med kriget och den kurdiska frihetsrörelsen att göra.

Kader, som bildades 1997, är en politiskt obunden organisation som stöttar kvinnor både inom de nationalistiska partierna och regeringspartiet.

Stöttar ni kvinnor som är dåliga politiker också?

– Då försöker vi ändra dem, svarar hon snabbt.

Esen Özdemir vill inte bara ha fler kvinnor inom politiken. Hon saknar också kvinnliga politiker som arbetar för kvinnors rättigheter.

– Dagens stora samtalsämne är ministern för kvinno- och familjefrågor, Nimet Çubukçu, som är i ständig konflikt med feministerna. Hon har till och med anklagat feminister och ställt dem inför rätta, berättar Özdemir.

Esen Özdemir ger inte mycket för den turkiska regeringen. Premiärministern gick för en tid sedan ut och sa att varje familj borde ha minst tre barn, vilket indirekt innebär att kvinnorna ska stanna hemma.

– Varje gång de öppnar sin mun, hoppas vi nästan att de inte ska tala om kvinnofrågor.
Atatürks kemalism uppmuntrade kvinnor att utbilda sig och arbeta utanför hemmet. Dessa tankar lever fortfarande, men kvinnorna ska hålla sig inom vissa yrkesområden, menar Esen Özdemir. Utbildning är ett sådant. Politik är det inte.

Anna Lögdberg

Lämna en kommentar