På skrivbordet i kontoret i Kronohagen i Helsingfors ligger den prestigefyllda New York Times Sunday Book Review. I det här numret tar tidningen upp den finska debutanten Elina Hirvonens bok Että hän muistaisi saman (Vill inte minnas, kan inte glömma).

– Det här är första gången de har coverstory på en finsk författare. Elina Hirvonens lilla förlag har arbetat hårt för att lanseras på engelska, konstaterar Maria Antas som jobbar som projektkoordinator på litteraturbyrån Fili.

Fili (Finnish Litterature Exchange) är en självständig enhet, som sedan 1977 arbetar med marknadsföring och översättning av finländsk litteratur. Bakgrunden till att Fili och liknande litteraturbyråer grundats runt om i världen är att den översatta litteraturen förlorar marknadsandelar medan den anglosaxiska sprider sina rötter.

I praktiken ger Fili medel till utländska förlag för översättning. Bland språklärare på universitet letar Fili översättare, ordnar seminarier och kurser för att bygga upp ett litterärt know how.

– Finska och svenska är små språk. Att hitta översättare är som att hitta en nål i höstacken, säger Maria Antas.

Förutom översättning handlar en stor del av organisationens arbete om att öka kunskapen om finländsk litteratur, vilket bland annat sker på bokmässor och genom den engelskspråkiga nättidskriften Books from Finland.

Fili har sex stycken anställda som sinsemellan har delat upp världen utifrån sina språkprofiler. Maria Antas sköter Benelux-länderna, Norden och det tyskspråkiga Europa.

Och under de senaste 40 åren har Tyskland varit den största marknaden för översatt litteratur. Orsaken är att landet ända sedan 1800-talet haft en tradition av översättning. I dag är nästan 30 procent av den tyskspråkiga litteraturen översatt från ett annat språk.

Också Ryssland har under en längre tid spelat en viktig roll för den finländska litteraturexporten.

– Det är ett intressant område. Där finns en gammal uppfattning om finländsk litteratur och finländsk humor via humoristen Mikko Larni som var populär i Sovjet under 1920-talet. Arto Paasilinna och Kari Hotakainen matchar ryssarnas uppfattning om finländsk humor. Så finns det också en ung rysk generation som ser mot Norden och Finland för att få en bild av vad ett gott samhälle innebär, berättar Antas.

Asien är i sin tur en rätt så ny marknad för den finländska litteraturen. Nu satsar Fili på Japan, Kina och Indien. Och just i Japan har Finland ett visst försprång.

– Finland är det mest kända nordiska landet på bokmässan i Tokyo och det beror på långa mumintraditioner i Japan.

Men de flesta författares största dröm är ändå att översättas till

engelska.

– Det är den svåraste marknaden. Bara två till tre procent av den engelskspråkiga litteraturen är översatt, säger Antas.

Johanna Sinisalo och kriminalförfattaren Matti-Yrjänä Joensuu är exempel på skriftställare som under de senaste åren lyckats etablera sig på den engelskspråkiga marknaden.

Intressant minoritet

När det kommer till finlandssvensk litteratur uppfattas den som innovativ och konstnärligt intressant ute i världen. Intressantare än den rikssvenska, menar Antas.

– Kjell Westö och Monika Fagerholm är stora namn. Det beror dels på att de har bra agenter i Sverige. Den finlandssvenska litteraturen har stor internationell potential, men man borde hitta strukturer för den.

Antas tar upp såkallade steady sellers som Edith Södergran och muminprosaböckerna som utkommer i nya översättningar i takt med att EU utvidgas. Också den finlandssvenska barnlitteraturen anses ligga på högsta nivå.

– Tove Appelgrens böcker om

Vesta-Linnéa fungerar väl över gränser. Att  se Vesta-Linnéa på hindi var en av mina yrkesmässiga höjdpunkter.

Att räkna ut vilka författare som går hem bland läsare utomlands är däremot svårt, och en del av arbetet på Fili handlar om magkänsla.

– Vi pratar böcker aktivt och oftast är vi eniga om boksäsongens fem i topp. Det ska vara kvalitet, höglitterärt. Underhållnings-

litteraturen klarar förlagen av själva. För ett år sedan lyfte vi till exempel upp Sofi Oksanens roman Puhdistus (Utrensing) och den hade osannolik framgång på bokmässan i Frankfurt.

Maria Antas har också sina hang ups. Det handlar om böcker hon inte kan sluta tro på.

– Miika Nousiainens Vadelmavenepakolainen (Hallonbåtsflyktingen) hade jag svårt att hitta ett förlag åt i Sverige, trots att den ju handlar om en man som vill vara svensk. Nu ger förlaget Brombergs ut den och det var verkligen en arbetsseger. Ibland jobbar man mot alla odds. Dagen då jag fick beskedet om att Hallonbåtsflyktingen ges ut på svenska jublade jag på kontoret.

Överlag är den svenska marknaden inte särskilt skonsam och under de senaste tio åren har det översatts allt mindre. Maria Antas menar att det beror på att de svenska förlagen är försiktiga och att intresset för den inhemska litteraturen har ökat. Den svenska förlagsvärlden har också varit turbulent under senare år, vilket har gjort det svårt för Fili att bygga upp ett kontaktnät.

– Det har varit frustrerande då många finskspråkiga författare vill översättas till svenska och finlandssvenska författare vill ha svenska förlag. Men för Sverige har det finländska ingen hög prioritet.

Helt ointressant är den finländska skönlitteraturen emellertid inte för grannen i väst.

– Lyrikerna har fått jättebra kontakt med den svenska marknaden och finsk bisarr humor som Arto Paasilinna går alltid hem.

Och nu satsar Albert Bonniers förlag stort på Sofi Oksanens hyllade roman Puhdistus, som kretsar kring den sovjetiska ockupationen av Estland. Enligt planerna kommer romanen ut på svenska nästa år.

– Det finns dörröppnare. Jag hoppas att Sofi Oksanen är en sådan. Ett författarskap som väcker intresse för den finländska litteraturen och öppnar för andra.