– Teater ska framförallt ligga före sin tid, säger skådespelaren Marika Parkkomäki, aktuell i komedi om klimathotet.Snart är det premiärdags för Teater Viirus föreställning Kosmisk fruktan – eller dagen då Brad Pitt fick paranoia. Repetitionerna har hållit på sedan början av augusti, men än så länge har det mest pratats.

– Vi har inte haft en enda genomgång, emellanåt känns det som om hjärnan skulle explodera av alla diskussioner. Men samtidigt kan man inte heller låta bli att tala om ämnet, säger Marika Parkkomäki som spelar en av de tre centrala karaktärerna i pjäsen.

Kosmisk fruktan är skriven av dansken Christian Lollike och kretsar kring frågan om varför ingen försöker stoppa klimatförändringen, trots att alla vet om att den pågår. Pjäsen handlar om tre personer som känner sig handlingsförlamade inför det globala hotet. Brad Pitt blir deras moderna hjälte och hos karaktärerna väcks en undran om man rent av kunde förändra världen om man var Hollywoodstjärnan.

– Det är en jättefin text, där både de gröna och kapitalisterna får sig! säger Parkkomäki.

Då Viirus fortfarande saknar eget utrymme kommer föreställningen att äga rum på Teater Universum i Rödbergen. Senare i höst åker ensemblen på turné i olika gymnasier. Förutom Parkkomäki är det Robert Enckell, Dick Idman och Markus Riuttu som tar plats på scenen. Men trots färgstarka skådisar är karaktärerna i pjäsen rätt så anonyma. Det finns en A, B och C, som turas om att vara Bratt Pitt och frun Angelina Jolie.

– Det är ett ganska svårt grepp och ibland tänker man: ”Vem är jag nu?” Men det är med flit Lollike har gjort karaktärerna så anonyma som möjligt, det ger mer plats för problematiken.

Parkkomäki konstaterar att flera av hennes roller på sistone varit ganska fragmentariska. Hon skulle inte ha något emot en tydlig roll med ”en början och ett slut”.

– Det har varit ganska processinriktat, jag längtar litet efter  kunnon gammaldags rutin.

Regissör för Kosmisk fruktan är Arn-Henrik Blomqvist, som också är aktuell med pjäsen Hemmafesten på Lilla Teatern. Blomqvist och Parkkomäki är båda gamla Viirus-rävar och har arbetat ihop sedan tidigt 1990-tal. Sin egen arbetsmetod beskriver Parkkomäki som intuitiv.

– Det sker på det emotionella planet. Därför blir jag tokig med Kosmisk fruktan, då det är så mycket analys. Det är ett väldigt manligt grepp och nu när jag är omgiven av bara män kan jag sakna mina kvinnliga kolleger. ”Kan inte vi bara göra det här istället för att sitta och prata?” har jag lust att säga.

Komedi med tanke

Under det senaste året har Marika Parkkomäki medverkat i en rad pjäser som haft en tydlig komisk ådra. I somras var det Fylla sex med Skärgårdsteatern, i våras Finland/Svensk? och i vintras Jag är din flickvän nu som var ett samarbete med gruppen Blaue Frau. Trots sitt allvarliga tema är också Kosmisk fruktan en komedi.

– Jag tycker om svart humor, men är kanske inte så farsvänlig. Komedi är svårt för timingen är så viktig, det handlar mycket om teknik upplever jag det som. I Jag är din flickvän nu var det ju jätteroligt att kunna närma sig ämnet könsroller med humor. Jag tycker om komedi med tanke.

Senare i höst ska Parkkomäki medverka i Joakim Groths nya pjäs på Viirus. Det är fråga om ”ett veckomagasin i teaterns form” där Groth har inspirerats av Allers-tidningar från början av 1970-talet. Efter jul sätter Viirus också upp en familjepjäs som bygger på Eduard Uspenskijs omtyckta bok Farbror Fedja, katten och hunden.

Parkkomäki är nöjd med årets repertoar. Det är hon som tillsammans med Robert Enckell och Dick Idman styr Viirus konstnärliga profil.

– När man håller på med konstnärlig planering har man ett helhetsansvar och kan inte tänka så mycket på sig själv. Alla ens drömroller är till exempel inte bra för Viirus just nu … Vi tar alla beslut om repertoaren tillsammans. Vi är Finlands mest demokratiska teater.

Trogen Viirus

Till Finlands mest demokratiska teater kom Parkkomäki år 1991, precis efter att hon utexaminerats från Teaterhögskolan. Efter fem år på Viirus ville hon pröva sina vingar som frilansande skådespelare. Hon gjorde gästspel på bland annat Svenska Teatern, Helsingfors stadsteater, Lilla Teatern och Åbo Svenska Teater. Till cv:n adderades också en del roller i finska teveserier. Men år 2002 återvände hon ändå till Viirus och har sedan dess varit trogen.

– Jag saknade ensemblen. Att vara frilans är svårt, man är konstant mopo, man måste hela tiden hitta sin plats och alltid fungerar inte personkemin. Det är lättare med en liten grupp, där man får göra precis allt. På institutionsteatrar tittar man på klockan och sen går man hem. Man har inte det där ansvaret och jag påstår att det inverkar på slutresultatet.

När det gäller det finlandssvenska teaterutbudet tycker Parkkomäki att det i dag finns flera intressanta projekt, men de är ofta små och pågår i marginalen. Samtidigt tycker hon att det är ”jävligt skrämmande” med stora kostsamma projekt som Svenska Teaterns musikal Play Me, som hade premiär i dagarna.

– Man säger ingenting om innehållet i Play Me, åtminstone har jag inte hört om det, och ändå är föreställningen utsåld. Det enda som sägs är att där är ungdomar, musik och dans. Och det visar på ett tänkesätt där innehållet egentligen inte spelar någon roll heller, bara det säljer … Jag har funderat på om det faktiskt är publiken som bara vill ha lättsamma musikaler, eller om man under de senaste tio åren har fördummat publiken?

---

Kosmisk fruktan har premiär den 18 september på Teater Universum i Helsingfors.