Den svartmuskiga shejken i polyesterkostym omfamnar lidelsefullt den svala blondinen i färggrann byxdress. Följetongen ”Ökenprinsen” inleder Teater Viirus komedi Detta har hänt, där vi får ta del av den ena makalösa berättelsen efter den andra, allt medan petit chouxerna gräddas i ugnen.

Pjäsförfattaren och regissören Joakim Groth har låtit sig inspireras av Allers-tidningar från sjuttiotalet och resultatet kan beskrivas som en revy i magasinform. Men framförallt är Detta har hänt komedi med tanke när den är som bäst.

På scenen har man åstadkommit ett klockrent sjuttiotalshem med ärtgrönt kök, brun soffgrupp, tevehylla i lackerat trä samt solnedgångskonst på väggen, som förstås är klädd i blommig tapet. I det murriga nästet pågår ramberättelsen om en vanlig familj som använder veckotidningen som tillflyktsort i vardagen.

Härligast är naturligtvis följetongerna och novellerna, de mustiga berättelserna om ensamma Klara som träffar en talangfull men gåtfull tiggarkonstnär, Stefan och Vera som av slumpen möts i höstrusket och hjälper varandra att vända riktningen på livet och unga Eva som brottas med ett barndomstrauma som är kopplat till pojkvännen Kelvins kriminella far.

Regelbundet avbryts de spännande historierna av praktiska hushållstips, frågor från 18-åriga flickor med kärleksbekymmer och en enstaka pojke som undrar hur man kan krympa sitt höftmått. Med finns också artiklar om paranormala fenomen och en häftig ögonvittnesskildring från folkdomstolen i Kuba.

Detta har hänt bjuder på okuvliga skådespelarprestationer och det är svårt att välja favoriter bland de charmiga karaktärerna man möter under kvällen. Till guldkornen hör bland annat Dick Idman och Robert Enckell som hemmapappor i oerhört oklädsamma byxor, Marika Parkkomäki som orolig mamma och aggressivt vittne vid den kubanska domstolen, Åsa Wallenius som ensamma Klara, Jessica Gabrowsky som uppmärksamhetspockande lillflicka och Markus Riuttu som ljuvligt pinsam 17-åring med kroppskomplex.

Groth är en sann stilist och Detta har hänt är ett frosseri i arkaismer, underfundiga formuleringar och klichéartade uttryck. Texten som bygger på äkta Allers-material medför också utmaningar för skådespelarna som ska förmedla de mastiga meningarna, vilket vissa klarar bättre än andra. Det man kan anmärka på är att pjäsens slut aningen tar udden av ett annars gediget arbete.

Groth lyckas däremot foga in samhällsanalys och framförallt en bild av en värld i förändring, där traditionella könsroller ifrågasätts och globaliseringen gryr. Det man ändå tjusas mest av är det naiva som på sätt och vis understryks av att veckotidningen till sin natur alltid släpar en smula efter. Men Detta har hänt har också något vemodigt över sig. Sjuttiotalet var inte bara polyester och brokiga tapeter. Det var också lite mjukare och lite mindre jäktigt.

---

Teater Viirus: Detta har hänt. Dramaturgi & regi: Joakim Groth. Scenografi, kostym: Markus R. Packalén. Hår, peruk & smink: Tuija Luukkainen, Kaija Ilomäki. Ljus: Mari Agge. Scenmästare: Nicke von Weissenberg. På scen: Robert Enckell, Jessica Gabrowsky, Dick Idman, Marika Parkkomäki, Markus Riuttu, Åsa Wallenius. Premiär på Klockriketeatern 13.11.2009.