Det blir fartfyllt och fantasitänjande när Svenska Teatern sätter upp Pippi Långstrump på Stora scenen. I Marcus Groths vision av Astrid Lindgrens klassiker möter cirkuskonst teater och synergieffekterna är obestridliga.
Alma Pöysti axlar rollen som den kavata Pippi, världens starkaste flicka, som lever ensamt bohemliv i Villa Villekulla med mamma i himlen och pappa någonstans på Söderhavet. Fast helt ensam är hon ju förstås inte. Vid sin sida har hon Herr Nilsson, vigt gestaltad av Sergi Pares och en hårfager Lilla gubben, gestaltad av Peter Åberg. Och riktigt roligt blir det när hon slår följe med de snälla och beskedliga barnen Tommy (Mitja Sirén) och Annika (Marika Westerling).
Pöysti bjuder på ett mångfacett-erat porträtt och levererar noggrant de rappa replikerna som är så karakteristiska för figuren. Hon lyckas också förmedla en mjuk sida hos den tuffa Pippi med hjälp av ett tafatt och flamsigt kroppsspråk. Och Sirén som den blyga och lite mesiga Tommy är helt enkelt bedårande.
Här finns också en rad komiska, nästan surrealistiska karaktärer. Några exempel är de rojsiga skurkarna Dunder (André Farstad) och Blom (Peter Åberg) som blottar sin dolda talang för breakdance och de klantiga snutarna Kling (Elias Larsson) och Klang (André Farstad) som är slående lika Dupond och Dupont eller Groucho Marx. Och så förstås Prusseluskan (Sue Lemström), myndighetsrepresentanten, som med överdimensionerade kroppsproportioner, gråsprängt hår och en klädnypa fäst på näsan förvandlats till en veritabel häxa.
Det är energiskt och tempot är högt och man lyckas fängsla publiken i två timmar utan några nämnvärda svackor. En del av tjuskraften beror på de många hisnande akrobatiknumren som skickligt utförs av ensemblens cirkusartister. Det glättiga rymmer också en vemodighet som uttrycks i de drömlika sekvenserna där Pippis mamma (Matleena Laine) genom luftakrobatik kommunicerar med sin dotter.
Föreställningen är oerhört visuell men utan att man gett avkall på texten, den varma stämningen och den angelägna tematiken. Visst är det intressant att syna kontrasterna mellan det laglösa livet i Villa Villekulla och tillvaron hemma hos kärnfamiljen Settergren där Tommy och Annika utan tvekan följer föräldrarnas regler. Och om vuxenliv innebär att bara jobba och amortera lån som pappa Sett-ergren (Kent Sjöman) är det nog inte särskilt lockande. Med finns förstås den härliga anarkin som kulminerar i en av föreställningens höjdpunkter, ett karnevalistiskt födelsedagskalas där Pippi bjuder gästerna på presenter, doppar ansiktet i gräddtårta och berättar makabra historier om kineser med enorma öron.
Pippi Långstrump bjuder framför allt på budord som är så viktiga för både stora och små: Våga vara annorlunda, ifrågasätt auktoriteter, ha integritet och sträva alltid efter rättvisa! De sociala normerna är däremot mindre viktiga … Tjoflöjt!
Isabella Rothberg
Svenska Teatern: Pippi Långstrump av Astrid Lindgren. Regi: Marcus Groth. Bearbetning: Marcus Groth i samarbete med Marina Meinander. Musik: Markus Fagerudd. Scenografi & dräkter: Erik Salvesen. Koreografi: Piotr Giro. Ljus: Tom Kumlin. Ljud: Hanna Mikander. På scen: Alma Pöysti, Sergi Pares, Peter Åberg, Niklas Häggblom, Matleena Laine, Marika Westerling, Mitja Sirén, Kent Sjöman, Rita Polster, Sue Lemström, Hellen Willberg, André Farstad, Elias Larsson.
