Vi skriver 2010 och internet håller på att lämna barndomen bakom sig. Det har gått nästan 18 år sedan www blev allmänt tillgängligt i mitten av nittiotalet. I dag finns alla organisationer och företag av betydelse på nätet. Från gymnasier utexamineras studenter som aldrig upplevt en tid utan persondatorer, för vilka internet alltid varit en lika relevant kunskapskälla som böcker och tidningar.
I det postindustriella samhället har nätet blivit ett rum där man kommunicerar, roar sig, hämtar information, arbetar, uträttar ärenden, handlar och – kanske viktigast av allt – umgås. I förvånansvärt hög grad är livet online en spegelbild av livet offline.
I internets tidiga barndom var förhoppningarna stora och delvis annorlunda. Utöver rent kommersiella och praktiska fördelar såg man också internet som en potentiell arena för goda, demokratiska och utvecklande samtal och diskussioner.
Vad har hänt? Ja, de högst ställda förväntningarna om en mer demokratisk och aktiv samhällsdiskussion har nog inte infriats. Det finns visserligen relativt oredigerade och fria debattforum där samhällsfrågor diskuteras flitigt, men ofta tenderar debatterna att förfalla i osakligheter, smutskastning och populism. Anonymitetskulturen uppmuntrar visserligen oerfarna debattörer att kliva ut på en offentlig arena, men föder istället ett förgiftande näthat. Facebook hör till de forum där man inte döljer sin identitet, men där är diskussionerna på sin höjd semioffentliga.
Vid sidan av Facebook har den numera rätt stora bloggsfären ökat öppenheten, eftersom de flesta bloggar redogör för vem som skriver. Däremot har bloggsfären inte i någon högre grad intresserat sig för samhällsfrågor. I stället är det heminredning, mode och matlagning som intresserar bloggarna. Det märks inte minst i Svenskfinland där radio X3M nyligen delat ut pris till årets bloggar.
Den finlandssvenska bloggsfären påstås vara unik. Ändå blir man plågsamt medveten om det tomrum som lurar under ytan av pepparkaksbak, garderobsdykningar och annat myspys. Alla bloggar är naturligtvis inte ytliga, men som Sebastian Bergholm uttrycker det på Kulturen.fi är bristen på kritiska bloggperspektiv ett uttryck för en samhällelig brist: ”det finns en ovilja att tänka, en otålighet att ta sig an krångliga perspektiv, och funderare anses ofta vara krångliga”.
Den i bloggvärlden närmast desperata viljan att synliggöra sina konsumtionsval för att på så sätt synliggöra sig själv är säkert symptomatisk för vår tid. Symptomatiskt är kanske också att bloggsfären vuxit sig så stark just i Svenskfinland: Både bloggens och Svenskfinlands offentlighet är nämligen – trots att motsatsen hävdas – introvert. På bloggen härskar skribenten egenmäktigt på sitt utmätta territorium. Bloggaren uttrycker en åsikt och läsarna har möjlighet att kommentera – vilket i praktiken innebär att man håller med eller att man visar att man lyssnat, inte att man går i polemik. På så sätt erbjuder bloggen en skyddad hemmaplan i offentligheten: ”Gillar du inte vad jag skriver – sök dig någon annanstans”. Ambitionen är sällan att övertyga den som är skeptisk.
På så sätt är bloggsfären ett rum där friktionsytor i mån av möjlighet slipas bort. Bloggens demokratiska funktion – i den mån den har någon – handlar snarast om att upprätthålla en social samhörighet. Kanske kan den beskrivas som ett substitut för ett föreningsliv på tillbakagång.
Fredrik Sonck
3 kommentarer
För att vara skrivet så sent som år 2010 så tycker jag att det sätt varpå skribenten behandlar sina medskribenter verkar vara förvånansvärt 1970-talistiskt.
Att beskylla den finlandssvenska blogosfären enbart bestå av myspys är en grov förenkling av en betydligt mera läsvärd verklighet, som troligtvis undgår uppmärksamhet till stora delar på grund av dagens officiella mediers vinkling av ämnet i fråga.
Det finns hundratals bloggar där debatten går het, trots att de inte handlar om blöjbyten eller mögel i handväskan.
Hej Ben!
Tack för din kommentar. Om du läser ledaren en gång till märker du säkert att jag aldrig skriver att bloggsfären enbart består av myspys – däremot skriver jag att alla bloggar naturligtvis inte är ytliga.
Hur som helst är syftet med detta inlägg i debatten just att göra en generalisering och granska bloggarna som ett kollektivt fenomen och inte som enskilda individuella projekt (vilket faktiskt skulle vara en helt annan sak). I det perspektivet och i termer av de finlandssvenska ”bloggexplosionen” är det just bloggarna som lite löst kan kategoriseras som ”myspys” som fått en dominerande position och stor uppmärksamhet både på nätet och indirekt då bloggandet omtalas i traditionella medier. Syftet med debatten är absolut inte att skuldbelägga enskilda bloggare för deras inriktning utan att försöka betrakta ett aktuellt kulturfenomen med kritikerns glasögon.
Att det sedan också finns bloggar som når väldigt långt i termer av demokrati, goda samtal och debatt är jag medveten om.
[…] Fredrik Sonck https://www.nytid.fi/2010/12/bloggar-och-demokrati/#more-2068 […]